”Det var en förbannelse”

Stefan Holm

Borg fick aldrig lämna New York som mästare – nu berättar svensk tennis störste om sin bedrövelse

Sex titlar i Öppna franska, fem raka segrar i Wimbledon.

US Open?

En ormtjusande James Bond-karaktär, jugoslaven som fick 81 spelare att bojkotta Wimbledon och fyra jänkare stod i vägen för Björn Borg.

– Flytet jag hade i andra tävlingar fanns inte i US Open. Det var som ett slags förbannelse, säger legendaren till Sportbladet.

Björn Borg är Sveriges största tennisspelare genom alla tider, trots att bara var 25 år när han bestämde sig för att avsluta karriären. Då, i slutet av 1981, hade han toppat världsrankingen i 104 veckor och erövrat 64 titlar, men han fick aldrig vinna US Open.

Det är, och förblir, en av tennisens största gåtor.

– Jag har själv svårt att hitta en förklaring, men något konstigt är det ju. Jämfört med andra tävlingar hände det mycket konstiga saker just i US Open, säger Björn Borg.

Har inte varit där sedan 1981

Han var bara 17 år när han debuterade 1973. Det året delade han rum med Rolf Norberg på Summit Hotel på Manhattan, men på gräsbanorna på West Side Tennis Club i Forest Hills klarade han sig själv.

Borg tog sig sensationellt till åttondelsfinal efter att ha besegrat tredjeseedade nationalhjälten Arthur Ashe, som vann turneringen 1968 och skulle få dagens centrecourt uppkallad efter sig.

– Alla var förvånade, även jag, säger Björn Borg.

Fram till 1981 återvände han sedan varje sensommar till New York för att spela US Open. Björn Borg hann med två spelplatser, tre underlag och fyra finaler - men han fick aldrig höja pokalen.

Spelare som Nikola Pilić, Vijay Amritraj och Dick Stockton förlorade han bara mot en gång, och det var just i US Open.

– Jag hade möjlighet att vinna åtminstone två gånger, men allt flyt jag hade i Wimbledon och andra tävlingar fanns inte i US Open. Det var många konstiga resultat. Första finalen, mot Connors 1976, skulle jag ha vunnit. Efter matchen kom det fram många människor till mig och Lennart (tränaren Bergelin). ”Ni behöver inte oroa er. Björn kommer att vinna turneringen många gånger”, sa de. ”Det är bättre att ta chansen när du får den”, svarade Lennart, och så är det ju. Det känns som att det var där allt började... , säger Björn Borg.

I USA spelade du under några år med Bancroft i stället för Donnay. Kan det ha påverkat resultaten?

– Nej, racketarna var identiska. Lennart Bergelin, som skötte allt material, visste vad han höll på med.

”Skulle inte byta”

Hur länge grämde du dig över att du inte fick vinna US Open? Det kanske du gör fortfarande...

– Nej. Ha, ha, ha. Självklart hade det varit kul att vinna US Open, men jag skulle inte byta bort någon av mina fem Wimbledon-titlar.

Björn Borg har varit i New York åtskilliga gånger sedan han slutade med tennisen, men han har inte besökt tennisanläggningen på Flushing Meadows.

– 1981 var sista gången jag var på tennisarenan. Jag har ingen längtan dit, inte det minsta. Men någon gång ska jag åka dit. Jag och Patricia (hustrun) har sagt att vi ska titta på semifinaler och finaler.

Många storspelare, även från Björn Borgs generation, har återvänt till tennisen som tränare och expertkommentatorer. Jimmy Connors har, för att ta ett exempel, tränat Andy Roddick och Maria Sjarapova.

Har du fått många erbjudanden?

– På senare år har jag inte blivit tillfrågad, men tidigare fick jag mycket erbjudanden. Jag har alltid sagt nej. Det är inte min grej. Jag vill inte vara ute och resa och leva det liv jag levde tidigare. Det var ju därför jag slutade spela tennis. Jag skulle aldrig kunna sätta mig på läktaren vecka efter vecka. Jag mår bäst av att vara hemma med familjen.