Bergström: Staffan är mycket - men inte en hungrig visionär
Publicerad 2013-02-18
Så länge en förbundskapten vill fortsätta ska hans lämplighet diskuteras.
När Staffan Eklund bestämt sig för att sluta efter OS försvinner alla mina funderingar och ersätts av tre ord.
Tack för framgångarna.
Intressanta människor går sällan att beskriva kortfattat. Det räcker inte med vettvilling, pajas eller snille när man definierar Syd Barrett, Valerie Solanas eller Jan Guillou.
Så hur är Staffan Eklund?
I brist på aktiva att fråga får vi börja med det givna: 51-åringen kan organisera. Landslaget klev upp en nivå i professionalitet när han tillträdde år 1999 och har därifrån ökat omsättningen. De aktivas ersättning har stigit (i dag runt 100 000 kronor per år plus prispengar och sponsorer), vallarnas utrustning förbättrats och tränarnas tid med åkarna ökat. Trots att säsongen pågår än är ett läger på Mallorca redan bokat och betalt till i maj.
Eklund skräms heller inte av obekväma beslut. Här på VM tog han ut en otränad Jenny Jonsson till mixstafetten (fel) och flög ner Tobias Arwidson för att ersätta Christoffer Eriksson i herrstafetten (rätt).
På tal om orädsla har Staffan Eklund ett eget språkuniversum. Förbundskaptenen tilltalar alla reportrar med förnamn på ett sätt som ibland känns kamratligt, ibland mästrande. Han är verbal och analytisk när han vrider på perspektiv, men i små getingstick får reportrarna höra otidsenliga dumheter. Först en träffande metafor om rödingfiske, sedan en redogörelse för åkarnas utvecklingspotential, till sist en vits om hur gåtfull kvinnan är.
Förbryllad över konkurrensen
Om ett år lämnar Eklund en sport i omvandling.
I Nove Mesto har Björn Ferry presterat i överkant av sin förmåga. Han har bommat fyra skott på sex lopp och är med det skarpast av alla på VM, men vänder ändå hem utan medalj. Staffan är förbryllad över den hårda konkurrensen.
– Jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle se ut som det gör i dag, sa han till mig i går.
Nu måste sporten expandera i Sverige för att stå emot. På fyra år har antalet aktiva ökat från femhundra till tusen, nu vill förbundet upprepa fördubblingen till 2017, väl medvetna om att man ändå är klart under volymerna Norge redan har. Därtill ska fler svenska längdåkare tränas i skytte och en lovande generation tonåriga tjejer fostras till att slå ut dagens etablerade namn.
Tack för alla framgångar
Till omvandlingen krävs en hungrig visionär. Det är inte Staffan Eklund. Han ska driva sin OS-planering i hamn och sedan kliva av. Vill han sluta är det poänglöst att besvara hypoteser som ”vore Staffan rätt man att leda Sverige om suget hade funnits?”.
Han vill inte, han ska inte.
Då kan vi bara fastslå ännu en uppgift: Staffan Eklund har bidragit till framgång. Under hans tid har Sverige vunnit tjugo VM- och fem OS-medaljer.
Tack för det.