”Det är världens coolaste sport”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-20
Jesper Björnlund om punkband – & gulddrömmar: "Ett bra åk räcker långt"
Svenska skidförbundet hade samlat ett tjugotal OS-hopp och bjudit in landets journalister till, som det hette i kallelsen, kick off.
Platsen var Vattenfalls huvudkontor vid Jämtlandsgatan i Råcksta utanför Stockholm, datumet den 1 oktober.
Om det var en givande start på månaden?
Det beror på vem du frågar.
Medan Anja Pärson, Charlotte Kalla och Björn Lind svarade på hundra och åter hundra frågor om ditt och datt satt Jesper Björnlund vid ett bord och tummade på sin mobiltelefon för att få tiden att gå.
– Om jag fick någon uppmärksamhet? Inte så mycket. Alpint och längd är det stora och inom puckelpist har vi inte haft så bra resultat, säger 24-åringen.
Ett par månader efter den där pressträffen är plötsligt Jesper Björnlund skidåkaren som alla vill prata med.
Det förklaras med att han förra helgen åkte till finska Suomu och vann två världscuptävlingar inom loppet av 24 timmar.
– Det är en rätt skön inledning på säsongen. Att det skulle gå så bra hade jag inte räknat med. Det är sjukt roligt, säger han.
Vad gör dig till en av världens bästa åkare?
– Förutom en rad tekniska grejer och att jag har tränat väldigt hårt i flera år – att jag tycker det är sjukt kul. Jag trivs i backen även om det inte är optimalt väder. Den åkglädjen försöker jag ta tillvara på.
Finns det några pengar att tjäna för en puckelpiståkare?
– Nja, inte om du jämför med alpint. SOK har hjälpt mig otroligt mycket. En seger i världscupen ger 40 000 kronor före skatt. Om jag varit alpinåkare hade jag kunnat flytta till Monaco.
Du och Per Spett, som båda tävlar för Kiruna BK, är klara för OS. Hur kan klubben vara så dominant inom freestyle?
– Freestyle har alltid haft ett starkt fäste i Kiruna. Jesper Rönnbäck kommer därifrån och var min idol när jag växte upp. Jonte Daunfeldt och Patric Nyberg var två andra förebilder i backen. Vi hade en bra tränare i Janne Nylén och eftersom backen är öppen kvällstid kunde vi åka varje dag. Jag och Per har haft väldigt bra förutsättningar.
Vilket är ditt första minne av Per Spett?
– Det måste ha varit i Luossabacken. Jag åkte alpint och han var med i det där coola freestylegänget. Då kände jag honom inte, men jag började åka freestyle när jag var 12, 13 bast. Sedan dess har vi stöttat och sporrat varandra. Ibland vinner jag, ibland vinner han. Det är oerhört viktigt att ha ett bra gäng att åka med. Det är något som man kommer sjukt långt på.
Varför valde du inte att satsa vidare på alpint?
– Jag körde för hårt, kraschade och körde ur i varenda tävling. Sedan kollade jag på en skidfilm, ”Free Radicals 1” med bland andra Jan-Olof Aikio och Erik Mossfeldt. Det var tuff
musik och tuff åkning. Då tänkte jag att så tuff vill jag också vara i backen. Därför blev det som det blev. Freestyle är världens coolaste sport. Det är skitkul att åka, hoppa och försöka behärska pucklarna.
Lillasyster följer efter
Jesper Björnlund växte upp i Jukkasjärvi, men har bott i Åre sedan 15 års ålder. Skidgymnasiet i Järpen lockade honom till Jämtland.
Nu har även lillasyster Kajsa flyttat till Åreskutans fot, medan föräldrarna Leif och Birgit bor kvar i Lappland.
– Morsan tänker stå i publiken under OS och pappa var och kollade när jag vann i Finland. Det var roligt att han var där då, säger Jesper.
Har skidintresset gått i arv?
– Ja, jag började tidigt åka längd och alpint. Min morbror, Lars-Erik Andersson, är en gammal längdåkare och morsan har åkt. Pappa åker inte så mycket men påstår att han gjorde en bakåtvolt vid Riksgränsen när han var ung. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det...
Vad hade du för drömmar som barn? Har skidåkningen alltid varit nummer ett?
– Ja, jag hittade en lapp från mellanstadiet. På frågan om vad jag skulle bli hade jag svarat ”sponsrad skidåkare”. Det blev jag, även om det inte blev samma märken som jag skrev upp då.
Vad sysslar du med när du inte tränar och tävlar?
– Jag åker skateboard och målar väldigt mycket tavlor. Jag är inneboende hos Gabriel Gåsste och mitt rum är som en ateljé. Förutom sängen finns där nästan bara tavlor. Jag har alltid kladdat och började måla ordentligt för fyra år sedan. Det är sjukt kul att skapa saker. De är surrealistiska och rätt konstiga, mina tavlor. Det är ”hellre än bra”-stuk. Det är mycket färg här och där. Jag blandar akryl, tusch, ja, allt möjligt.
Tatuerar sig och polarna
Det visar sig att Jesper Björnlund, eller snarare hans hud, också fungerar som ett slags målarduk. Han har en egen tatueringspenna som han använder själv och sätter i händerna på sina polare.
– Farsan har en humla på axeln och jag har alltid varit fascinerad av tatueringar. Jag vet inte hur många jag har, men det är nog ett tjugotal. På axel och armar har jag professionellt gjorda tatueringar, men de jag är mest nöjd med är hemmagjorda. Eftersom kompisar har gjort dem är de roliga att ha. Gabriel Gåsste, som jag bor med, har gjort en fladdermus på vaden. Då gjorde jag en rymdraket på hans vad. Jag tror att han är nöjd. Mina kompisar har mest tatuerat mig på benen. Jag går sällan i shorts, tycker inte om det plagget.
Du och några andra puckelpiståkare har dessutom ett band.
– Ja, det är jag på gitarr, Per (Spett) på trummor och Adam Gummesson på bas. Sedan brukar Felix Gåsste, som åkte i Europacupen, hoppa in på gitarr. För några år sedan spelade vi på SM-banketten. Vi har precis fixat en replokal.
Vad heter bandet?
– Kuken.
Kuken!?
– Ja, har man ett punkband vill man ha ett provokativt namn. Och då funkar Kuken bra.
”Läskigt att prata om det”
Vad har du satt upp för mål i OS?
– Guld. Får jag till ett bra åk räcker det långt. Det har jag papper på nu.
Du blev femma i Turin 2006. Vad betyder den erfarenheten?
– Det är skönt att ha gjort ett OS, att veta vad det innebär. Åkmässigt är det som en vanlig tävling men OS-byn och alla metalldetektorer och alla duktiga idrottare gör det till något mycket större.
Vem ser du som Sveriges största OS-hopp?
– Det finns rätt många.
Jesper Björnlund?
– Ja... Det är lite läskigt att prata om det, men jag har goda möjligheter att lyckas.