Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Lovisa, Louise

Det är ALLTID domarens fel

Marcus Leifby: Efter fyra-fem reprisbilder är experter och studioankare alltid överens

Dum, dummare, domaren.

Jag fattar inte att de orkar ­hålla på.

Superveckan med alla super­derbyn inleddes med supermötet nere i Göteborg.

Inramningen var superb, Blåvitt superbra och AIK spolades bort från superavslutningen av den här superallsvenskan.

Domarna?

Superdåliga!

Tobias Hysén var offside när han tog löpningen som ledde fram till 1–0 och givetvis fick den assisterande domaren skit för det.

Henok Goitom, vanligtvis en skärpt kille, var inte säker på om det var offside men när C More-reportern förklarade att så var fallet blev han plötsligt helt säker.

– Fan, om jag som forward kan se att det är offside, hur fan kan linjemannen inte se att det är offside? frågade han sig och dundrade vidare.

– Fan, den här linjemannen har kastat bort vår säsong.

Fan. Vilken självbild.

Att han själv varit ganska kass matchen igenom spelade ingen roll. Att AIK tappat en massa poäng mot Syrianska, Mjällby och Halmstad hade inte med saken att göra.

Allt var domarens fel.

Det är det alltid.

Ibland behöver vi bara lite tid på oss för att konstatera det.

Otroligt otacksamt

En fyra-fem reprisbilder, från olika vinklar, för att se att det faktiskt var offside, att bollen var över linjen, att den nuddade handen. Men när det väl är bevisat så …

Idiot!

Experter och studioankare kommer sällan längre än ”experterna” hemma i soffan.

Alla konstaterar samma sak. ”Det var straff!”.

Domare får aldrig höra att de gjort någonting rätt, bara att de gjort någonting fel. Domare är aldrig bra, de är dåliga eller mindre dåliga, och eftervärlden minns bara alla misstag.

Finns det någon annan yrkesgrupp eller väsende i samhället som utsätts för en lika obalanserad kritik?

Otroligt otacksamt. Testa.

Beundras över yrket

Vad tänker ni på när jag säger Erik Fredriksson?

Jaha, Maradonas hands på mållinjen mot Sovjet i VM 1990.

Bosse Karlsson? Jo, det var väl han som fyra år senare varnade fel nigerian.

Oliseh … mycket förvånad, för det var ju inte han som fällde Caniggia.

Anders Frisk? Han fick ett mynt i huvudet på Olimpico, och senare rök han ihop med José Mourinho och slutade döma fotboll.

Martin Hansson? Thierry Henrys hands, ja.

Språket har förändrats genom åren, tuffats till, förr skrek man ”luspudel” i stället för ”kukhuvud”, men domarna har alltid fått skit.

Jag var själv ett litet as när jag spelade fotboll, en nosig fan som råkade i luven på i stort sett varenda domare i Smålands, Skånes och Göteborgs fotbollsdistrikt.

Men med åren har föraktet förvandlas till beundran, jag är imponerad över alla som väljer att satsa på en domarkarriär, jag är stolt över att det finns människor som vågar och orkar, som faktiskt står ut med att springa fram och till­baka på en linje och lyssna på smädelser av alla de slag.

I 90 minuter, vecka efter vecka, år efter år.

Domarna har blivit bättre på att ta kritik, de ger intervjuer och erkänner när de har gjort fel, ber till och med om ursäkt.

Rakryggat, minst sagt.

Det är mer än vad man kan säga om alla experter.

JA!

10-15 år har jag haft ett ont öga till Patrik Ross. Han spelade för Troja och jag har stått i både Dackehallen och Sunnerbohov och matat på plexit när han åkt förbi. Efter reportaget i ”Hockeykväll” har jag bytt fot. Spelaren Patrik Ross hade förmodligen inte fått göra ett enda byte under tränaren Patrik Ross, men vad spelar det för roll. Vilket engagemang, vilken energi. Och självdistans. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag gillar Patrik Ross.

NEJ!

Derby i torsdags. Djurgården–AIK. Jag valde att stanna hemma, av flera anledningar. Bland annat för allt stök och bök som väntade. Och nuförtiden fruktar jag maskerade poliser lika mycket som jag fruktar maskerade huliganer. Rapporterna efter matchen talade om kraftigt övervåld, det vevades friskt med batongerna, mot allt och alla, och det är märkligt att det ­bara får fortsätta. Poliser utreder poliser. Hur trovärdigt och tryggt känns det?

TILL SIST...

....går på pappaledigt en månad, vi hörs igen framåt november. Eller som man säger; abibababada, ­dadadudidodada.