Var på väg att ge upp – nu står Jonsson inför sin största strid

Kungen av Gävle är redo för den avgörande striden.

Men för bara fyra år sedan tränade Tommy Jonsson, 41, sonens pojklag och var på väg att ge upp karriären.

Nu har han under sitt debutår fört Brynäs till SM-final.

Möt säsongens succétränare som har haft en minst sagt annorlunda resa till toppen.

helskärm

Det är dan före dan och Gävle har drabbats av guldfeber. Inne i stadskärnan är påskfjädrarna svarta, röda och gula.

När den självklare festgeneralen kommer in på kaféet är det många som vänder sig om och tittar lite extra. En kvinnlig bekant kommer fram till bordet, hälsar glatt och önskar lycka till.

Du är Gävlebo, hockeyfostrad i Brynäs, och på väg att föra klubben till SM-guld. Lever du din dröm?

– Just nu mår jag givetvis jättebra. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Jag är privilegierad som får jobba med det här och får vara i den här ­situationen. Det är för att ­vinna man håller på och nu har vi chansen, säger Brynäs succétränare.

Känns det overkligt?

– Nej, det tycker jag inte. Vi är där vi är, men det finns ingen nöjdhet över huvud taget, och där kan jag prata för hela laget.

Mitt första minne av den två år yngre Tommy Jonsson är mer än 30 år gammalt, då han med långt hårsvall var en av stjärnorna i Brynäs pojklag födda 1971.

Nu har håret för länge sedan ramlat av, kroppsspråket är bestämt, blicken fokuserad men glimten i de blå ögonen finns fortfarande kvar.

En allvarlig knäskada i junioråldern satte indirekt stopp för drömmen om en elitkarriär. Men den var samtidigt början på en tränarkarriär. Redan under det långa skadeuppehållet gick Jonsson in som assisterande tränare i laget han annars spelade med.

19:e året som tränare

Nu är han inne på sitt 19:e år som tränare. Inför den här säsongen hade han gjort det mesta – allt från att träna elvaåringar till att vara assisterande tränare i elitserien. Men aldrig haft huvudansvaret för ett seniorlag på elitnivå.

Det är svårt att inte imponeras av ditt tålamod.

– Nja, tålamod vet jag inte. Det handlar mer om kärlek till själva sporten. Det har varit så intressant att vara tränare på alla olika nivåer jag har varit. Ta tiden som pojklagstränare. Det hade jag inte haft ett dugg intresse av tidigare men så fick jag 2005 chansen att träna sonens lag och kände att även det var häftigt. Oavsett vilken nivå jag tränat på har jag haft drivet och tyckt det har varit kul.

Just 2005 var allt klappat och klart för det första uppdraget som huvudansvarig på seniornivå. Jonsson hade skrivit på för allsvenska Halmstad Hammers, men klubben hade stora ekonomiska problem och han valde att hoppa av.

Två år senare hoppade Tommy Jonsson av uppdraget som U16-tränare i Brynäs. Anledningen var att pappa Janne drabbats av en hjärtinfarkt. Familjeföretaget såldes till en firma från Stockholm men kravet från köparen var att Tommy skulle gå in som vd.

– Pappa hade ställt upp så mycket för mig och det var mitt sätt att betala tillbaka en del. Samtidigt satt jag lite i en rävsax eftersom jag hade ett år kvar på kontraktet med Brynäs, men de visade stor förståelse för situationen.

”Oerhört tacksam”

Under det året tränade han Brynäs -94-lag där sonen Tim spelade. Då var han inne på att ge upp planerna att bli tränare på elitnivå.

– Ja, jag hade faktiskt de tankarna och hade börjat snegla åt näringslivet, men sedan blev jag jätteglad när Brynäs hörde av sig igen.

Erbjudandet gällde en roll som assisterande tränare till Niklas Czarnecki.

För ett år sedan tog han själv över huvudansvaret.

– När jag gick frågan kände jag inga tvivel, utan jag kände att jag var mogen. Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag fick det förtroendet av Micke (Sundlöv, sportchef). Det var stort och modigt av honom.

Har du någon gång under säsongen varit förvånad över hur bra det har gått?

– (Långt tystnad) Förvånad…, Nej, inte förvånad, men naturligtvis glad, tacksam och lättad. Vi visste att vi hade ett slagkraftigt lag och därav uttalandet att vi skulle gå hela vägen.

Din kollega i Skellefteå, Anders Forsberg, sa efter sitt debutår att ”det var som att de kastade in mig i torktumlaren och plockade ut mig i april”. Kan du känna igen dig?

– Inte i grundserien, men under slutspelet har det varit så. Det har varit så fruktansvärt intensivt. Där delar jag definitivt hans beskrivning.

Hustrun Carina och dottern Paulina, 13, kommer att tillbringa de närmsta dagarna i Stockholm, där Paulina går hos en sångpedagog. Sonen Tim har fyllt 18 år och klarar sig mer eller mindre på egen hand.

”Speciella veckor”

– Jag gjorde klart med familjen redan inför slutspelet att det skulle bli några väldigt speciella veckor. Jag är rätt disträ ändå under grundserien, men att nu skulle det bli en nivå till. Det har de verkligen haft förståelse för.

Till sist, jag hörde att du hade en ­originell raggningsreplik när du var yngre…

– Jasså, du har också fått reda på det där (skratt). Ja, det var när jag var typ 18 år och vi var ett gäng som åkte till ”Mallis”. Jag sa att jag var stridspilot, det kändes häftigt och imponerade säkert på många.

Guldtränare kanske också fungerar?

– Nu är inte det aktuellt. Jag har varit tillsammans med Carina i över 20 år och vi har varit gifta sedan 1996.

FRÅN LOVANDE SPELARE TILL FINALTRÄNARE

Tommy Jonsson spelade i Brynäs under hela pojklagstiden. Han var en av de mest lovande spelarna i sin årskull, men en allvarlig knäskada under junioråren satt mer eller mindre stopp för drömmen om att bli elitspelare.

Han spelade några år med Gävle GIK, i det som i dag motsvarar division 2, innan han som 23-åring bestämde sig för att sluta. Det blev först fyra år som tränare i Gävle GIK, där han parallellt även jobbade med Brynäs hockeygymnasium, där legenden Tommy Sandlin hade huvudansvaret.

Mellan åren 1998–2000 tränade Jonsson Brynäs J18-lag och sedan blev det två år som huvudtränare i division 1-laget Valbo. Åren 2002–2005 var Jonsson sedan huvudtränare för Brynäs J20-lag.

Säsongen 2005/06 hade han gjort klart med allsvenska Halmstad Hammers som ny huvudtränare, men klubben fick ekonomiska problem och ville förhandla om alla avtal. Då bestämde sig Jonsson för att tacka nej och stannade kvar i Gävle. Under den säsongen tränade han Brynäs 94-lag där sonen Tim spelade.

2006 skrev han på ett tvåårskontrakt som huvudtränare för Brynäs U16-lag, och fick ta hand om spelare som Calle Järnkrok och Sebastian Wännström. Men efter den första säsongen bröt han, i överenskommelse med Brynäs, kontraktet då han tog över som vd på sin pappas företag. Vid sidan av det civila arbetet tränade han under säsongen 2007/08 Brynäs 94-lag. I februari 2008 fick han en förfrågan av Brynäs att de kommande åren bli assisterande tränare till Niklas Czarnecki.

Efter tre säsonger som assisterande tränare fick Tommy Jonsson frågan om han vill ta över huvudansvaret. Ett år senare har han fört Brynäs till klubbens första SM-final sedan 1999.