Alfelt: Kvartsfinaler för fotbollstalibaner – och för drömmare
HELSINGBORG. Det borde ha stått 3–0, 4–0 eller rent av 5–0 ganska tidigt.
Det kunde lika gärna ha slutat 2–2 och vi hade fått en förlängning i sommarkylan på Olympia.
Visst är cup en härlig fotbollsform. Synd att så få bryr sig.
Helsingborg vann extremt rättvist med 2–1 över Trelleborg men Andreas Wihlborg drömde kanske mardrömmar i natt. Trelleborgsmittfältaren fick två superlägen att ostörd placera in bollen men träffade inte målet vid något av tillfällena.
Det hade, som sagt, inte varit ett dugg rättvisande om Wihlborg grejat förlängning men cup är cup och ska vara synonymt med överraskningar. Hela poängen med cupformen är att bästa laget inte alltid ska vinna. Vinna eller försvinnagrejen ska göra överraskningar möjliga.
Just därför har jag alltid gillat cupformen där underdogs från lägre serier ges möjlighet att skrälla och jag tror att problemet för cupen hos oss är den svenska mentaliteten att vi inte kan låta bli att ta så himla allvarligt på den.
Om allsvenska lag åkt ut mot smålag har vi sagt att de större lagen inte bryr sig och tyckt att cupen då blir meningslös. När vi egentligen borde jublat och glatts åt skrällgängens prestationer.
Helsingborg spelar underhållande
Viktor Noring är tillsammans med Pär Hansson Sveriges just nu bäste målvakt på hemmaplan. Noring räddade frilägen från alla Helsingborgs heta anfallare – Rasmus Jönsson, Erik Sundin och inhoppande Alexander Gerndt.
Räddningar som inte bara höll TFF kvar i matchen utan även gav möjligheter att kvittera mot slutet.
Helsingborg fortsatte som i det så sorgligt avbrutna allsvenska derbyt i Malmö att spela en underhållande blixtrande snabb anfallsfotboll.
Rasmus Jönsson är i en brant uppåtgående formkurva sen han fått chansen på topp igen.
May Mahlango kombinerar teknik med verkligt stor arbetskapacitet med sina snabba fötter och fina känsla för bollen.
Rachid Bouaouzan är bara så läcker när han får övertag på motståndarna. Hans förarbete till Rasmus Jönssons 2–1-nick var en teknisk delikatess värd att se för betydligt fler än 3 081 åskådare. En kvick suldragning följd av en utsideslyftning rätt på Rasmus skalle.
Strax efter skickade Bouaouzan iväg en kanon som slickade bortre krysset också. Tom Prahls TFF hade under stora delar av matchen väldigt mycket flyt och slapp tacksamt undan ett siffermässigt bevis på den utklassning man faktiskt genomled spelmässigt.
Sex favoriter och två skrällag
Av många bra Helsingborgsspelare sticker just nu ”pånyttfödde” vänsterbacken Erik Wahlstedt ut, men det tycker man kanske mest för att man räknat bort honom tidigare.
Alexander Gerndt är petad. Så länge som Rasmus Jönsson och Erik Sundin presterar går det inte att säga något om det, även om jag är av den bestämda uppfattningen att Gerndt är den med internationellt gångbara kvaliteter i trion.
När Alexander fick hoppa in fick han möjlighet att göra ett par mål men viljan att visa hur bra man är låser ofta ens möjligheter att göra det. Gerndt stressade i ivern att göra mål och hittade inte tillbaka det naturliga anfallssätt, som han visade förra året.
I kvartsfinalerna ser vi sex av de mest favorittippade allsvenska lagen ihop med två av de i så fall riktigt möjliga skrällagen. Kvartsfinaler för såväl fotbollstalibaner som för drömmare, alltså. Här är kvartsfinalerna som ska spelas 15/16 juni:
Kalmar FF–Malmö FF.
Helsingborg–Elfsborg.
Åtvidaberg–Örebro.
Falkenberg–IFK Göteborg.
Tror på Kalmar, Helsingborg, Örebro och Göteborg vidare till semifinaler från de drabbningarna.