Slaget om Sverige
Alfelt: En illusion om att vi har en liga med topplag i toppklass
MALMÖ. Skadade stjärnor, petad stjärna, tränare som jobbar på övertid, tränare som sågas av sina egna.
Det är många minus inför årets fotbollsmatch i Malmö men jag tror inte att det spelar så stor roll. Det blir fest ändå i kväll.
Det är en ren ”seriefinal” – ettan mot tvåan – men årets MFF–HIF-derby avgör inte allsvenskan som förra höstens gjorde. Helsingborg har visserligen möjlighet att rycka lite i toppen men en sexpoängsledning kan snabbt ätas upp, framförallt om lag drabbas av köpstarka krafter när transferfönstret öppnas.
Att Alexander Gerndt varit skadad, inte gjort så många mål och till och med petas i vad som många HIF:are och MFF:are ser som årets match, har säkert ingen avgörande betydelse. Gerndt är en klassforward med egenskaper som duger långt ute i Europas större proffsvärld och det vet spekulanterna redan om.
HIF faller inte ihop för den eventuella försäljningen. Rasmus Jönsson och Erik Sundin är ett anfallspar som räcker till för att HIF ska kunna vinna både i kväll och ett allsvenskt guld i höst. Betydligt värre skulle vara att bli av med målvakten Pär Hansson som varit suverän i år.
Helsingborg får i kväll tillbaka Peter Larsson men får klara sig utan skadade Christoffer Andersson. Minus offensivt men ingen direkt försvagning av laget som helhet.
Kul om Rolle vågade överraska
Malmös skador är tyngre. Ivo Pekalski hittade precis tillbaka till fjolårsformen innan han blev skadad igen. Som balansspelare är Pekalski en av Malmös absolut viktigaste spelare, inte minst för att han förra året lyfte Wilton Figueiredo till ett spel brassen inte riktigt behärskar på egen hand.
Och i kväll är kanske Wilton borta också och i så fall ersätts han förmodligen av Miljan Mutavdzic. En hyggligt duglig mittfältsarbetare men visst vore det mer spännande om Roland Nilsson hade överraskat en enda gång innan han lämnar Malmö och gett löftet Amin Nazari chansen att från start visa vilken stor spelare han har talang för att bli.
Roligast med derbyt är att det är två lag som har en i grunden positiv inställning till hur modern fotboll ska spelas. Trots att varken Malmö eller Helsingborg i år lyckats att få ut den effektivitet man vill ha av sitt bollhållande spel har båda lagen nått resultat. Vilket innebär att det finns en oerhörd outnyttjad potential i båda lagen.
Förhoppningsvis faller pusselbitarna på plats i kväll på Swedbank stadion så vi får njuta av en match som inte bara kittlar i förhandsspekulationerna. Två bra lag som tar ut varandra kittlade möjligtvis till orgasmer i catenaccions Italien men knappast längre när vi varje helg kan se i tv hur fotboll faktiskt kan spelas.
HIF har fungerat bättre som lag
Jag kan omöjligt tippa vem som vinner i kväll. Under pistolhot skulle jag säga HIF eftersom laget fungerat bättre som lag hittills än MFF har gjort.
Å andra sidan har Malmö individualisterna som kan producera på egen hand. Jiloan Hamad kan dribbla bort vem som. Jimmy Durmaz och Guillermo Molins prickar kryssen så snyggt när man får chansen. Och Daniel Larsson måste väl snart börja sätta mer mål än han skapar för andra.
Det finns massor av frågor inför kvällens derby och kanske får vi svaren njutbart förpackat i en match som ger oss en illusion om att vi har en liga med topplag i toppklass.
Skönt är att åtminstone Malmöpolisen lovat att det ska bli fotbollsfest i kväll.
Fast det finns säkert en del som vill slå polisen på fingrarna med det påståendet.