Tändes - av hatet
Niva: Inte sedan Schmeichel har någon dominerat som Neuer
NEAPEL. Målvakten som inte går att överlista släpper in mål.
Skyttekungen som inte kan missa bränner straff.
Och likafullt var det ändå ännu en finfin kväll för Bayern München.
Så väldigt mycket handlar om en sorts närvaro, om att skjuta fram bröstet och visa vem man är.
Att komma till San Paolo i Neapel är ju inte enkelt.
Med en timme kvar till avspark är arenan så gott som full. Stämningen är magisk, manisk, precis på gränsen där den när som helst kan slå över i ett mer hotfullt hat.
Då springer en spelare ut på planen, alldeles ensam.
Visselkonserten som möter honom är så öronbedövande att jag på fullaste allvar önskar att jag hade haft hörselskydd, men den här killen verkar inte ens notera den.
Han tar tid på sig. Springer i sakta mak hela vägen från den ena kortlinjen till den andra, där han gör en poäng av att applådera den tillresta klacken från München.
Buropen och häcklingarna bara växer i styrka, men påverkas den ensamma spelaren av dem så tycks det snarast vara på ett positivt sätt.
Han verkar nästan gilla det.
Kanske var det någon napolitanare som undrade över den där beryktade motståndaren, han som spelat mer än tolv hela matcher utan att släppa in ett enda mål.
Här är han.
Han heter Manuel Neuer, och han är inte världens bästa målvakt utan anledning.
Inte sedan Peter Schmeichel var som allra störst har någon varit i närheten av att ta plats i ett fotbollsmål på samma självklara sätt.
Redan där är ofta halva matcherna vunna.
Höll nollan i 1 147 minuter
Det här är inte kvällen då vi ska gnälla på Holger Badstuber för att han fick för sig att bryta isär Manuel Neuers supersvit efter 1 147 minuter, utan istället är det nu som vi ska summera den fenomenala prestation som den inneburit.
Och det allra mest imponerande är inte räddningarna Neuer gjorde för att bygga upp den – det är räddningarna han aldrig behövde göra.
Neuer är ju en tekniskt skicklig målvakt som uppträder onaturligt rutinerat, men hans absolut främsta förtjänst är hans förmåga att gjuta in stabilitet i sitt eget lag och fruktan hos motståndarna.
En fantastiskt belysande sekvens från matchen i går: Napolis yrväder Ezequiel Lavezzi slog in en såndär otäck boll som är ett mellanting mellan skott
och inlägg.
Målvaktsingripandet som följde var faktiskt inget vidare. Neuer tappade bollen någon halvmeter framför sig – men målmaskinen Edinson Cavani var ändå inte där för att stöta in den i nät.
Han hade redan givit upp och vänt sig bort, fast förvissad om att den där tysken minsann inte släpper några returer.
Man vågar knappt testa honom
Manuel Neuer har fått samma status som den där oomstridde gängledaren, killen med ett så skräckinjagande rykte att knappt någon ens vågar testa honom.
Och hur kontroversiell flytten från Schalke 04 än var passar han alldeles förträffligt in i FC Bayern München.
Det här är ju en klubb som bygger på just den där typen av medveten arrogans och storslaget självförtroende, på att skjuta fram bröstet och visa vilka de är.
Det här är ju ett lag som åker ner till en av de svåraste bortamatcherna i hela Europa, tar tag i bollen och rullar in ledningsmålet innan det ens gått två minuter.
Visst släppte de sedan in det där kvitteringen, men på sitt sätt kändes det också nästan lite överlägset nedlåtande.
Bayern var tyngre
Ett hyperentusiastiskt Napoli slungade på med all sin stökiga, schizofrena charm. Ändå var det alltid uppenbart att Bayern München var lite större, lite tyngre, lite bättre.
Hade de verkligen behövt vinna hade de gjort det.
Nu åkte de hem med en spräckt nolla, en missad Mario Goméz-straff och två förlorade poäng – men med en väldigt tydlig maktdemonstration i ryggen.
Dödens grupp? Inte för Bayern München.
Slåss för livet får andra ägna sig åt. Tyskarna tänker nöja sig med att ta de poäng som krävs.