Hans uppdrag: Rädda sporten

Erik Karlsson

Men är verkligen Sebastian Coe – skapad av samma korrupta system – rätt man att leda friidrottsvärlden ur stormen

Efter ännu en dopningsskandal står friidrotten vid avgrunden och tittar ner.

För att lindra svindeln vänder alla sina blickar mot en välkammad brittisk Lord med fler hedersbetygelser och hyllningar än det går att räkna.

Men är verkligen Sebastian Coe, skapad av samma korrupta system och förebilder som nu ska störtas, verkligen rätt man att leda friidrottsvärlden framåt.

Det är en dryg vecka sedan fransk polis grep före detta IAAF-ordföranden Lamine Diack. Han släpptes mot borgen men misstänks tillsammans med bland annat före detta chefen för antidopningsenheten på det internationella förbundet, Dr. Gabriel Dollé, och sin son Papa Diack för utbredd korruption där man misstänks ha tagit emot pengar för att "ta bort" positiva dopningsprov.

Information som ledde till gripandet har sitt ursprung i den Wada-rapport som bara dagar senare landade på friidrottsvärldens skrivbord med en obönhörlig tyngd. I det som Stefan Holm med flera beskrev som "Tidernas skandal inom friidrotten" visar man upp bevis efter bevis på hur Ryssland ägnat sig åt statsunderstödd dopning.

”Är motbjudande”

Reaktionerna var lika delar förfäran och hopp om att botten nu äntligen nåtts – och en vädjan om att stegen upp ur dyn ska tas av nyvalde IAAF-ordföranden Sebastian Coe.

– Vi har stora förhoppningar på att IAAF och att det nya ledarskapet med Sebastian Coe i spetsen tar tag i problemen, sa svenska förbundets generalsekreterare, Stefan Olsson.

– Vi har fullt förtroende för president Coes ledarskap, skrev europeiska friidrottsförbundet i ett uttalande.

Själv var britten var snabbt ute och visade att han var lika förfärad som alla andra över Lamine Diack och hans anhang.

– Att folk inom vår idrott ska ha pressat fuskande idrottare på pengar är motbjudande, konstaterade han.

■ ■ ■

– 2001 och 2002 sökte jag råd från Lamine Diack om hur jag skulle kunna spela en större roll inom idrotten och 2003 blev jag styrelsemedlem (i IAAF). 2007 sökte jag hans råd igen innan jag blev vice president. Det har varit hans mentorskap som har hjälpt mig att förstå balansen och nyanserna inom idrotten bättre.

– Lamine Diack slutar att vara vår president den 31 augusti, men han kommer alltid vara vår spirituella president och han kommer garanterat var min spirituella president. Så tack Lamine för din hjälp, för generositeten med din tid, din väglägledning och framför allt din vänskap. Det är något jag alltid kommer värdesätta.

Den här oreserverade hyllningen framförde samme Sebastian Coe i Peking för tre månader sedan. Britten hade precis vunnit presidentvalet mot Sergej Bubka och Coe höll sin första presskonferens som tillträdande IAAF-president.

Ledde Fifas etiska kommitté

Skaver det lite?

Det är en känsla som lätt smyger sig på när man läser igenom Seb Coes CV.

Som idrottsman var han en oklanderlig löparelegant som tog dubbla OS-guld och satte ett världsrekord på 800 meter som överlevde fram till Wilson Kipketers glansdagar 1997. Insatser som han mottagit otaliga utmärkelser och adelstitlar för.

Vid sidan av banan formades han tidigt för steg in i idrottspolitiken. Redan på 80-talet var han de aktivas representant i IOK. På 90-talet satt han som brittisk parlamentsledamot för de konservativa och i början av 00-talet tillträdde han som styrelsemedlem i IAAF. När han efterträdde Arne Ljungqvist som förste vice ordförande i det internationella friidottsförbundet 2007 hade han redan fått rollen som ordförande i Fifas etiska kommitté.

Coe ledde alltså Fifas etiska granskningar under en tid som i efterhand ser ut att vara några av organisationens mörkaste år.

Uppdraget avbröts i förhand när Coe blev ansvarig för London-OS,den enda roll han fortsatte att ha hela vägen under OS-åren var det som förste vice president till Lamine Diack i IAAF.

Med lite god vilja kan man ana en naiv medlöpare som inte ställer en kritisk fråga i sin väg mot toppen.

”Sov du eller var du korrupt?

Eller så kan man formulera sig som Channel 4:s intervjureporter Jon Snow gjorde i en intervju på måndagskvällen efter Wada-rapporten:

– Antingen sov du på jobbet eller så var du korrupt. Vilket är det som gäller?

En ställd Coe försökte svara men gled iväg i resonemang om organisationsstyrning och ett mindre erkännande om att han "kanske, möjligen, borde ha upptäckt något".

Hans företrädare på posten, Arne Ljungqvist, ger honom dock stöd för det faktum att han inte märkt något av oegentligheterna.

– Min erfarenhet är att sådana här organisationer drivs mycket av presidenten och hans närmaste omgivning medan styrelsens ledamöter har dåliga möjligheter att följa det dagliga arbetet, säger han.

”Krigsförklaring mot min idrott”

Arne Ljungqvist hyllar också Coe som en riktig antidopnings-förkämpe. Och visst, redan 1981 ställde han sig upp på en IOK-konferens i Baden Baden och krävde att man skulle införa livstids avstängningar för dopning.

Men när ARD:s dokumentär och Sunday Times samtidiga publiceringar i somras visade på hur mängder av OS- och VM-medaljörer hade misstänkt höga blodvärden (särskilt i Ryssland) reagerade han inte med avsmak mot den misstänkta bloddopningen – utan budbärarna.

– Det här är en krigsförklaring mot min idrott. Det finns inget i vår historia av kompetens och integritet inom antidopningsarbetet som motiverar en sådan här attack. Vi ska inte huka oss, vi borde komma ut och slå tillbaka, röt han.

När Wada-kommissionens chef Dick Pound presenterade rapporten avslutade han sin dragning så här:

– Vi kan konstatera att den överväldigande majoriteten av innehållet i ARD:s program visade sig vara sant. Grattis till Hajo Seppelt för ett stycke fantastisk undersökande journalistik.

■ ■ ■

Om dopningen är det ena skrymslet Seb Coe måste städa upp är korruptionen den andra.

Men inte heller där undkommer han personlig kritik.

När VM 2021 tilldelades Eugene rasade det svenska förbundet mot hur IAAF plötsligt skippat det normala omrösntningsförfarandet.

– Vi är djupt besvikna och förbannade över hur det här har gått till och jag kan konstatera att det här inte andas rent spel, sa Björn Eriksson.

Jobbar för Nike

Seb Coe var en av de som försvarade beslutet att förlägga mästerskapet i "Nike-town".

– Det här var en unik chans att få ett första, historiskt VM i friidrott på en marknad vi aldrig varit på förr.

Själv är Seb Coe betald av Nike för att vara en av deras Global Advisor. Han har till och med en stående parkeringsplats på Nikes huvudkontor.

Ett samarbete han haft med skogiganten ändan sedan hans aktiva tid men som flertalet kritiker tycker är opassande i hans nya roll. Dels för att IAAF:s egen huvudsponsor är Adidas men också det faktum att Nike fortsätter sponsra dopningsbefläckade löpare som Justin Gatlin.

Men någon intressekonflikt, eller för den delen grogrund för korruption, ser inte IAAF-ordföranden i sitt Nike-avtal.

– Det är tre saker man ska hålla i tanken här: en konflikt är bara en konflikt om det inte är ett registrerat ansvarsområde. Jag tror att jag är den mest transparenta och öppna person som någonsin har haft det här jobbet. Du kan gå till vilken websajt som helst, allt jag gör är offentligt. För det andra så är det bara en konflikt om du inte kan stå bakom handlingarna och om du för det tredje beter dig dåligt. Jag ämnar inte göra någon av de tre sakerna.

Huvudtesen är alltså att så länge Sebastian Coe själv inte gör något han inte själv kan stå för och visa upp så är han rätt man att leda friidrotten genom sin svåraste tid någonsin.

Inte råd med misstag

Oavsett vad man tänker kring det kan man slå fast en sak: Lord Sebatian Coe har inte råd med några misstag.

Eller som förbundets generalsekreterare Stefan Olsson konstaterade:

– I ledarskapets natur ligger att vara öppen och ärlig. Det är lite upp till bevis nu, säger han.

Källor: Guardian, AP, Reuters, IAAF.com, Wada, Sunday Times