Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Wegerup: Intresset inte oväntat

winnipeg. En besvikelse till VM-premiär.

Men det stora intresset hemifrån glädjer desto mer.

Ett intresse att vårda i vardagen.

Jennifer Wegerup, på plats i Winnipeg.

Populärast av alla landslag hos sin hemma­publik.

Det är Sverige. 1,5 miljoner tittare såg VM-premiären på tv och det är inte oväntat.

Damfotbollen har en bred bas i Sverige och en lång, stark tradition. Vi är ett jämställt land, även om mycket arbete återstår. Kvinnors fotboll tas på allvar och bevakas seriöst.

TV4 direktsänder, alla större medier är på plats.

Vi från Sportbladet är fem utsända och om några dagar blir vi sju stycken. Den stora­ bevakningen säger mycket om den dignitet damfotbollen fått i Sverige.

Visst finns det de som kritiserar och jämför med herrfotboll, vilket är trams. Ingen jämför herrarnas 100 meter mot damernas på OS eller ställer Charlotte Kalla mot Marcus Hellner.

De flesta inser dock att man kan uppskatta både herr- och damlandslaget, att man kan se alla slags fotboll. En damfinal i ett VM och en herrfinal skiljer sig åt, visst.

På samma sätt som en match i herr­allsvenskan och Premier League gör det. Fotbollshjärtat är stort, där finns plats för hur mycket fotboll som helst och det märks när det blir mästerskap.

Då intar folk tv-sofforna, redo att heja fram Sverige.

Därför är EM, VM och OS så viktigt för damlandslaget, ännu mer än för herrarna. Männens fotboll är i mycket högre grad ett självspelande piano.

Inget gratis

Kvinnornas behöver alltid en skicklig pianist vid tangenterna, inget kommer gratis. Ett bra VM förändrar inte saker över en natt. Men det ger PR och skapar intresse hos publiken och ger nya spelare, bland små flickor.

Därför hoppas jag innerligt att spelarna nu kan vända den negativa inledningen med visserligen en poäng, men kramp i ­benen och krampaktigt spel.

Jag vill se VM-febern fortsätta att stiga, inte svalna för fort.

Hur man håller intresset vid liv mellan mästerskapen är betydligt svårare. Inte minst i storstäderna är utbudet stort, konkurrensen om publiken stenhård.

För att locka folk till dammatcher krävs smart, målmedvetet och uthålligt arbete.

I skuggan

Problemet för många damlag har varit att de hamnar i skuggan av herrarna, i sin klubb, i sitt förbund. Innan damfotbollen sorterades in under förbunden som (motvilligt till att börja med) gav spelarna licens, fanns många privata aktörer som såg stor ekonomisk potential i damfotbollen.

Jag skrev förra veckan om hur Pia Sundhage värvades till Lazios damlag som sponsrades av en glasögonkung. Inofficiella dam-EM och VM i Italien och Danmark 1970 och 1971 drog 50 000 åskådare till finalerna.

Ekonomiska intressen fick arrangörerna att ligga i och det är vad som krävs.

De fina tv-siffrorna och den stora publiken på plats i Kanada visar ändå på en positiv trend.

Föga förvånande är det klassiska damfotbollsnationer som ligger högt på tittartoppen, men samtliga är rejält bakom Sverige i popularitet.

Intresset framför teven kan slockna fort om resultaten uteblir men jag tror att många ser så mycket som möjligt ändå. Ett VM är alltid ett VM, även om matcherna går på svåra tider på grund av tidsskillnaden.

Siffrorna var hur som helst precis den ­humörhöjare det svenska laget behövde. Inget världsomvälvande men goda, uppigg­ande nyheter.

I morgon när Sverige möter USA vet de att har publikens stöd hemifrån.

Så låt oss hoppas att svenskorna klarar att bjuda upp till dans.

Följ ämnen i artikeln