Wennman: Imponerande – svenskarna fick Chelseas stjärnor att se mediokra ut
LONDON. Talar vi FC Köpenhamn och svenska försvarare verkar förre storbacken Rolle Nilsson vara det hetaste namnet, högaktuell som ny FCK-tränare som han är.
Men det finns ju folk som lirar också.
Fyra svenskar slog ifrån sig alldeles utmärkt på Stamford Bridge i går.
Målvakten Johan Wiland, ytterbackarna Oscar Wendt och Pierre Bengtsson och mittbacken Mikael Antonsson förbättrade allihop sina meritförteckningar med meningen:
”Jag har hållt nollan mot Chelsea borta – i Champions League.”
Ta en sån som Antonsson. Skulle han få kliva in och spela i EM-kvalet mot Moldavien behöver vi inte vara oroliga. Jag menar...kan man utsättas för så mycket värre än att testas mot Didier Drogba, Nicolas Anelka och Fernando Torres under en och samma match?
– Ja, det var ju lite att brottas med, skrattade ”Anton” efteråt.
– Det blir jobbigt i längden att hålla reda på såna spelare, man blir småtrött. Jag har ju mött storlag förr (Barcelona, till exempel), men 0–0 borta mot Chelsea är nåt jag håller väldigt högt.
Vad är svårast som mittback när man möter stjärnanfallare som Drogba, Anelka och Torres (kom in i 67:e)?
– Att de är så otroligt snabba på att utnyttja det allra minsta lilla misstag.
Antonsson såg stensäker ut
Nå, nu blev det inga misstag från Antonsson den här kvällen. Han och mittpartnern Mathias Jörgensen såg absolut stensäkra ut. De fick en sån som Drogba att se medioker ut – i den mån Drogba inte själv såg till den saken via slarv, okoncentration och felbeslut.
– Vårt mittförsvar var strålande mot Celtic...eller vad säger jag, Chelsea. Liksom vår målvakt, tyckte FCK-tränaren Ståle Solbakken. Som för övrigt gjorde ett imponerande klokt, vettigt och ödmjukt intryck i eftersnacket.
Målvakten, ja... Johan Wiland fick mycket beröm bland engelsmännen på pressläktaren efter sin hållna nolla. Inte för att han kanske hade mer än två, tre räddningar av hög svårighetsgrad att göra, men desto mer för sin utstrålning av lugn, rutin och auktoritet.
Personligen är jag svårt imponerad av Wiland. Han såg ut som en världsklasskeeper på Stamford Bridge. Är han verkligen bara tvåa i Sveriges landslag?
– Visst, det kändes bra. Men jag vet ju inte om jag behövde göra mitt livs match, direkt, sa han i den mixade zonen.
Och de svenska ytterbackarna?
I min bok:
Pierre Bengtsson strålande ända fram till han av taktiska skäl byttes ut i andra halvlek.
Oscar Wendt fick då gå över till vänstersidan och var bättre där än på högern. Han hade det inte lätt i första halvlek med Ashley Cole, Jurij Zhirkov och Drogba.
Norden är med på ett hörn
Som helhet, hur som helst:
En stark insats av Köpenhamn i sina rosa tröjor, en påminnelse om att nordisk fotboll fortfarande är med på ett litet hörn. Den stora danska supporterskaran höjde stämningen i en för övrigt rätt gäspig match, och det var intressant att höra Mikael Antonsson:
– Jag sa till en engelsk reporter att ”ni har inte sett det sista av oss, vi ska tillbaka hit”.
Huruvida det blir med Roland Nilsson som tränare och Antonsson kvar som mittback (”jag vet inte hur det blir med kontraktet”) återstår att se. FCK hari alla fall ett inledande derby mot Bröndby i ligan på söndag och dundrar sen vidaremot nya spännande äventyr efter sin succésäsong i Europa.
Och Chelsea?
Ja kära nån, vad ska man säga?
Långa stunder torftigt, långa stunder helt oinspirerat. Det hade behövts ett ledningsmål för FCK när Dame N’Doye sköt en läcker frispark i stolpen före paus, det hade kunnat ge nerver och lite tändning på The Bridge.
Nu spelades matchen bara av i väntan på det viktigaste:
Kvartsfinallottningen i morgon.