Alfelt: Går vi till final blir det på speed och finess
MALMÖ. Alla pratar om Frankrike.
Själv sitter jag mest och funderar på Ryssland.
Det känns bra. Hoppfullt.
Vi kan historien om hur Sverige åter blev en stormakt i handboll efter åratal av som bäst fjärdeplatser i mästerskap och hedersamma sjumålsförluster mot de starka östlagen.
Året var 1990. Sverige överraskade i match efter match och till slut stod mäktiga Ryssland, eller Sovjetunionen som det stora landet i öst hette då, som finalmotståndare.
Finalplatsen var redan det en fantastisk bragd av Bengt Johanssons respektlösa landslag, men nu var det slut trodde vi alla. Sovjet var 1990 lika oslagbart som dagens Frankrike är.
Det gick som det skulle från start. Ryssarna ryckte tidigt. Staffan Olsson spred sitt skytte över hela arenan i Prag men slutade aldrig att skjuta och prickade allt oftare rätt. Mats Olsson spikade igen målet. Hajas kontrade och placerade in bollen iskallt. Svenskarna vände 11–14 till seger med
27–23 över de oslagbara.
Dags att prata gamla minnen
Så handbollsgrabbar, prata lite minnen med Staffan och Ola. Frankrike kan besegras – om bara glädjen är med.
Eller, ni behöver egentligen inte snacka med legenderna. Plocka fram datorn och kika på. Sportspegelns reportage och eftersnack till finalbragden. Se hur Ola Lindgren skjuter 25–22 stolpe in, två minuter före full tid. Nådastöten.
Intressantare än matchbilderna är ändå att lyssna till eftersnacket när hela truppen tränger in sig i tv-studion i Stockholm dagen efter.
– Spelglädje som ingen annan, säger Björn Jilsén i inslaget när han analyserar bragden samtidigt som han sitter och förutspår precis den fantastiska period som skulle komma.
Per Carlén fortsätter sen med att berätta om hur viktig glädjen var för prestationen. Att han dessutom spelade hela VM på sprutor för att döva smärtor från en skada är nästan en kuslig likhet med dagens situation då sonen Oscar har ett smärtande knä som kan sänka de svenska chanserna i semifinalen.
Oscar är beredd
Jag är övertygad om att Oscar är lika beredd som pappa Per att gråta i omklädningsrummet på grund av smärtorna hellre än att låta chansen som svenskarna spelat sig till rinna ut i ingenting.
Jag tog upp 1990 med Staffan Olsson efter danskmatchen i går och han sa att han såg likheterna med dagens resa. Ett landslag på väg.
Danmarksmatchen blev ingen rolig historia, men det är just historia den är. En parentes utan värde. Vi drabbades inte av fler skador, det var det bästa ihop med att Sverige utnyttjade danskarnas offensiva försvar i andra halvlek till att hitta in med tre inspel på linjen i följd.
Stenhårt försvar gäller för final
Frankrike lämnar den typen av luckor och de måste utnyttjas. Sverige kommer aldrig att kunna bomba sönder motståndet. Ska vi till final blir det på speed, finess och smartness.
Plus ett stenhårt försvarsspel.
Oscar Carlén behövs både framåt och bakåt för att det ska fungera. Han är respektlös som sin far och känner glädje över att vara med i de riktigt stora matcherna.
Claes Hellgren är en handbollsexpert som jag har den största respekt för men jag håller inte med honom i den kritik han förde fram i TV 4:s after dark-sändning. Nämligen att förbundskaptenerna borde ha kört med de bästa mot danskarna för att vinna matchen. Med nästan två dygn till semifinal hade spelarna fått tid att återhämta sig.
Fick inte chansen att komma i gång
Jag tror att Staffan och Ola gjorde precis rätt och det såg ut som att Stefan Lövgren i samma tv-sändning också tyckte så. Det var viktigare att försöka få igång Mattias Anderssons målvaktsspel än att låta Johan Sjöstrand stå igen, vilket ju kunde resulterat i en negativ match för honom och risk för formtapp. Mattias fick inte chansen att komma igång. Danskarna har varit enormt effektiva i VM och så också i går.
Viktigare att låta Jonas Källman och Niclas Ekberg vila än att försöka hoppas på en enklare semifinal mot Spanien. Spanien och Frankrike är ju ändå bara gradskillnader i helvetet just nu.
Staffan och Ola lät många spela för att hålla igång dem. Mot Frankrike blir det en helt annan satsning. Njut av den och ha kul, killar. Det är förbaskat kul att gå till VM-final.