Wennerholm: Ebba räddade mästerskapet
PARIS. Tack och lov för Ebba Jungmark.
Och Angelica Bengtsson.
Svensk friidrotts nya, fräscha ansikten. För i övrigt är det inte mycket att hurra åt efter Sveriges sämsta inne-EM på 21 år.
Det är en generationsväxling på gång i svensk friidrott och det märktes inte minst i herrarnas tresteg. En 31-årig Christian Olsson blev femma i en tävling där 21-åriga fransmannen Teddy Tamgho satte världsrekord med 17,92. Två gånger om dessutom.
Tamgho som dubblerade och hoppade längdfinal dagen innan. Ingen svensk försiktighet där direkt.
Nu räddade Ebba Jungmark mästerskapet. Inte bara för att hon tog medalj, utan för att hon har den utstrålning och karisma som helt saknats de senaste åren.
Jag brukar inte bli till mig i trasorna över svenska idrottstjejer och vet att det är en tunn gräns mellan den yrkesmässiga integritet jobbet kräver och att betraktas som en mansgris. Men Ebba Jungmark är så underbart trevlig och naturlig att även en ruggsliten 57-årig sportjournalist som jag bara smälter.
Det är ju samma sak med Angelica Bengtsson. Två tjejer som vill synas och göra väsen av sig och inte stå i skuggan och skrapa med spikskorna. Jag hoppas svensk friidrott har förmågan att ta tillvara dessa affischnamn, även om jag tvivlar.
Trots bronset – EM var ett fiasko
Den svenska friidrotten är jantelagens centrum på jorden enligt min erfarenhet och jag kan inte komma ifrån den Bullerby-känsla som nye förbundskaptenen Stefan Olsson stått för så här långt.
Alla får vara med, även om man inte klarat de uppsatta kvalgränserna. Det behöver inte vara fel, men jag tror det är negativt rent marknadsmässigt att se gulklädda svenskar springa in på jumboplatser i mästerskapen.
Chanslösa, utslagna svenskar som egentligen inte har på ett mästerskap att göra.
Nu har Olsson räddats av enskilda svenska knallar, som Emma Greens EM- silver i Barcelona och så det som hände här i Paris i går.
Men även om Ebbas brons fick tangenterna att sjunga på min och kollegornas datorer en dag som denna, så var detta inne-EM i Paris ett svenskt fiasko.
De senaste tjugo åren har jag tagit ett EM-brons inomhus med en axelryckning.
Det har alltid funnits guld att skriva om.
Etablerade svenska stjärnor som regerat när det handlat om EM inomhus.
Ebbas brons var inte heller så sensationellt som många gör gällande, då alla tre medaljörerna från utomhus-EM i Barcelona saknades här i i Paris.
På väg mot två meter
Suveräna världsettan Blanka Vlasic har tagit time out och Emma Green och tyskan Ariane Friedrich är skadade. Men det förringar inte Ebbas insats på något sätt.
Men jag jublar mindre över det här EM-bronset än jag gör över vad hon kan åstadkomma i framtiden.
Ebba är på väg mot två meter och hon har både talangen och viljan att nå dit.
Det är det som räknas.
Ebba har visat att hon kan bli riktigt stor och att hon har samma envishet och inställning som gjorde både Kajsa Bergqvist och Stefan Holm till världsstjärnor.
Dessutom är hon en större grundtalang än både Holm och Kajsa.
Frågan är hur långt det kan bära efter det här genombrottet.