Bank: Göteborg vinner
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-28
Dif:s och KFF:s chans är psykologin
GÖTEBORG. En ängels tålamod? Skulle inte tro det.
Här är en stad full av änglar, de har väntat i elva år och orkar inte en dag till.
Godmorgon, Sverige, vi har en allsvenska att avgöra.
Och guldet ska hem till Göteborg?
Det sista frågetecknet var mitt.
Jag kom till ett Göteborg som inte förnekar sig på något enda sätt. Det är samma kriminella fuktkyla, samma dova doft av skog och höst kring Kamratgården. Ett par hundra var där och tittade på träningen och – guldet är visst redan här.
Guldpytten skuren? Check.
Valand bokat? Check.
Har inte gjort det på två år
Öppen buss i guldfärg? Supportrar som säljer guldtröjor? Tjänstemän som fyller fontänen så att de blåvita kan bada skumbad med Poseidon? Check, check, check.
På Stefan Lundins tid lärde sig blåvita fans att sjunga om att ”kämpa för SM-guld”. Nu ska det bara hem. Utan frågetecken. Hela stan går runt och nynnar på den där envisa läktarsången om guldet som ska hem till Göteborg.
Men det finns frågetecken. Det finns det alltid.
Jag har svårt att se att Djurgården ska kunna ta ikapp de där fyra målen. De vinner, förstås, men det är svårt att göra 5–0 på beställning. Dif har inte gjort det på två år. Dessutom: Alla har pratat om ex-djurgårdarna i BP, men ingen har frågat vad ex-AIK:arna Lagerlöf, Talebinejad eller Hagernäs tycker.
Det är på Ullevi som allsvenskan vinns eller förloras: Om IFK Göteborg gör sitt mot Trelleborg så är de svenska mästare i fotboll, efter elva års ökenvandring.
Och jo, det är klart att IFK ska vinna. Men…
Det finns alltid ett Om och ett Men.
Den här gången heter de Trelleborgs FF – ett hyfsat fotbollslag som i eftermiddag kan njuta fritt och fullt ut av en match för första gången i år.
Om jag berättar att IFK Göteborg vunnit tio raka hemmamatcher mot Trelleborg – vilket är sant – så låter allt väldigt enkelt. Om jag berättar att IFK misslyckats med att vinna varannan allsvensk match i år – vilket också är sant – så låter det inte lika självklart längre.
Blåvitt har gjort en fantastisk säsong, med ett sympatiskt och ungt lagbygge som hela allsvenskan är avundsjuka på. Men de vet inget om hur man vinner måstematcher inför
41 000 på ett utsålt Ullevi.
Slutar antingen med guldpytt eller antiklimax
Magnus Johansson – Ölmes svar på Johan Cruyff – är sist in i startelvan i dag, men han är den ende där som vunnit guld med IFK förut.
Annars är det mest småkillar. Tuffa småkillar med muskler, men ändå. I går gick jag med en av dom, Gustav Svensson, 20. Vi pratade om press och nerver.
– Mot AIK fick vi känna hur det är att spela med maximal anspänning. Det var bra för oss, man lär sig av sånt, sa han.
Gustav Svensson är intelligent, men han är ingen färdig spelare och IFK Göteborg är inget färdigt lag. Det är både deras charm och deras svaghet.
Trelleborg på Ullevi, klockan 15.00 i dag, är ingen ny lektion i seniorfotboll. Det är en final som slutar antingen med guldpytt och guldbuss eller med ett grandiost antiklimax.
I måndags satt jag på Råsunda och såg Blåvitt frysa till is.
De vågade inte lita på något annat än sina defensiva utgångspositioner; inte på passningsspelet, inte på presspelet, inte på något annat än att ligga rätt och skicka bollen långt och bort.
Det var inte snyggt någonstans. Thomas Olsson gömde sig, Gustav Svensson försvann, Adam Johansson stack aldrig framåt, Tobias Hysén rörde knappt bollen.
IFK Göteborg måste våga spela i dag. De är ett väldigt mycket bättre lag än Trelleborg, men om de lyfter långt och själlöst kan TFF vinna allt med Linus Malmqvist och Rasmus Bengtsson. Och om de flyttar upp högt men slarvar i passningsspelet kan Erik Sundin springa in med bollen i mål på sina små, snabba ben.
Djurgården har en fantastisk moral
Djurgården kommer inte att blinka, för de har en fantastisk moral och en Mattias Jonson som går in med hjärtat före. Kalmar FF kommer inte att blinka, för de har… för de är Kalmar FF.
IFK Göteborg?
De har serieledningen, och de har Ragnar Sigurdsson och Pontus Wernbloom. Galna spelare. Wernbloom missade mål från en meter på träningen i går, men han lyser så att det gör ont i ögonen.
Djurgårdens och KFF:s enda chans är att bjuda in psykologin till Ullevi. Ett tidigt mål på Stadion eller Fredriksskans, lite oro i leden, det är sådant som kan ställa till det för ett ungt lag som ska göra något de aldrig gjort förut.
Sigurdsson och Wernbloom är inte den sort som tänker för mycket. Ställ upp en stenmur framför dem och skriv ”välkommen” på, så kommer de att springa rakt igenom den. Det Stefan Rehn och Jonas Olsson måste göra är att tvinga in lite intelligens och lugn vid sidan om adrenalinet. Niclas Alexandersson brukar bidra med de bitarna, men han joggade bara i går och spelar inte alls i dag.
Det ska förstås inte spela någon roll.
IFK Göteborg går som ett mästarlag och pratar som ett mästarlag, och om de gör sitt jobb vinner de med 2–0 i dag och blir ett mästarlag.
Igen, för artonde gången.
Guldet är deras, att vinna eller förlora. Strax före klockan fem kan Ullevi få sjunga att guldet har kommit hem bäst de vill.
Men först måste någon släpa dit det.