Eriskayponny

Historia

Eriskayponnyn kommer från Hbriderna, Skottlands västra öar. Rasen härstammar från keltiska och norska ponnyer och är släkt med andra nordliga raser som islandshästen. Eriskayponnyn användes förr i tiden av torpare på Eriskayön till att bära torv och tång. Torven och tången lades i korgar som bands ihop parvis och hängdes över ponnyns rygg. Detta pågick ganska långt in i våra dagar, men har nu upphört totalt.

Peggy Archer berättar om eriskayponnyn i sin artikel "Sällsynta hästraser i Storbritannien" publicerad i tidningen Risport Special:

"Trots att den ser ganska raggig ut kan eriskayen bli en utmärkt barnponny. Den är stark men lätthanterlig, mycket lättfödd och har utmärkt temperament. Den trivs lika bra riden som körd.

Rasens förespråkare påpekar att man inte gör de här ponnyerna någon tjänst genom att släppa dem på för kraftigt bete. Tvärtom, det enda stora problemet för eriskayen är att den snabbt utsätts för fång om den äter för näringsrikt gräs."

Exteriör

Mankhöjden ligger på 120 till 130 cm. Den vanligaste färgen är skimmel. Fölen föds bruna, blir därefter svarta och avbleks sedan sakta till skimlar. Eriskayponnyn har en ovanligt tät och vattenavvisande vinterfäll. Pannlugg, man och svans är mycket kraftiga.

Ganska litet huvud, muskulös, ganska kort hals, outvecklad manke, lång, rak rygg, runt, stupande kors och lågt ansatt svans, stupande bogar, benen har korta skenben, breda ledgångar, rätt vinklade kotor och små, goda hovar.