CSKA:s omklädningsrum är ett splittrat minfält
ERIK NIVA: Man kan petas, bötfällas och skickas till junior- laget på slumpmässiga grunder
Han är inte den dyraste värvningen och han hamnar inte i den rikaste klubben.
Men tryck på rätt knappar, dra i rätt trådar och gå in i rätt närkamper så kan det fungera ändå.
Allt kostar i Ryssland – men ibland kan man få en stor seger för en enda rubel.
I förrgår jobbade CSKA Moskvas generaldirektör Roman Babajev ihop de sista detaljerna runt Pontus Wernblooms övergång till klubben.
Det tog lite längre tid än vanligt.
Babajev hade ett rättsfall att klara av samtidigt.
Allt bottnade i ett Moskva-derby i höstas. CSKA mötte Spartak. Landslagsmålvakten och lagkaptenen Igor Akinfejev fick sitt knä söndertrasat efter en kollision med Spartaks brasseforward Welliton.
– Han ska akta sig väldigt noga när han går på gatorna i Moskva framöver, mullrade Babajev.
Welliton stämde honom för ärekränkning, och efter en del juridiska förvecklingar gick rätten i Simonovskij på hans linje.
Roman Babajev dömdes till böter – på 1 rubel. 20 öre.
CSKA:s omklädningsrum splittrat
Om nu Pontus Wernbloom känner att han behöver en kraschkurs för att förstå sig på sin nya arbetsmiljö borde han ha slagit följe med sin nye generaldirektör genom onsdagen.
Där fanns så många av de särdrag som ger rysk fotboll sin speciella karaktär.
Där fanns politiken, juridiken, intrigerandet, ekonomin, xenofobin och det ständigt närvarande våldshotet. Och där fanns framförallt den viktigaste lärdomen och den tydligaste slutsatsen av dem alla – i Ryssland avgörs det mesta av vilken status du har, vilka makthavare du känner och vilka trådar det dras i för din räkning.
Men nu är ju Pontus Wernbloom fotbollsspelare, inte politruk eller potentat?!
Måhända, men de grundläggande spelreglerna gäller för alla.
CSKA Moskvas omklädningsrum har länge varit ett splittrat minfält där det är väldigt lätt att trampa fel, oavsett om man är medveten om det eller inte.
Den ena sidan kretsar kring den rutinerade kärnan av Moskva-födda spelare som var med och vann Uefa-cupen 2005. Akinfejev, Ignasjevitj, tvillingarna Berezutskij.
De är the untouchables, de inofficiella makthavarna som till och med sägs ha starkt inflytande över tränaren Leonid Slutskij.
På andra sidan finns de invärvade och de importerade, afrikanerna och sydamerikanerna.
De får finna sig att petas, bötfällas och skickas till juniorlaget på till synes ganska slumpmässiga grunder.
Under det senaste året har Slutskij bedrivit offentliga krig mot – i tur och ordning – den ossetiske supertalangen Dzagoev, den japanske kreatören Honda, den unge mittfältaren Mamajev, den brasilianske målsprutan Vagner Love och den nigerianske flankspringaren Odiah.
Står vid ett vägskäl
Samtidigt har CSKA Moskvas formkurva krängt fram och tillbaka på ett svårbegripligt sätt.
I slutet av juli ledde de den ryska ligan överlägset.
Därefter vann de bara sex av årets resterande 21 matcher, och hade inte Vasilij Berezutskij nickat in ett segermål på San Siro i den 86:e minuten av den sista Champions League-matchen är det frågan om Slutskij fortfarande hade haft kvar tränarjobbet.
Precis som vanligt står nu klubben vid ett vägskäl.
I själ och självbild är den gamla arméklubben fortfarande störst i Ryssland – men i realiteten är det en hållning som blivit allt svårare att leva upp till.
Under det gångna året har budgeten bara varit ligans sjunde största. De har blivit alltmer beroende av att köpa någorlunda billigt och sälja dyrt, att förvandla råämnen som Seydou Doumbia till 400-miljonerkronorsspelare.
Samtidigt är det inte ett alternativ att resignera inför begränsningarna och stillsamt sjunka ner mot tabellmitten.
CSKA och Spartak är de symboliskt viktiga flagskeppen för fotbollen i Moskva.
För många makthavare är ett försvagat CSKA en politisk omöjlighet, i synnerhet som de nya utmanarna kommer från oroliga regioner som Dagestan och Tjetjenien.
När Anzji Machatjkala betalar Samuel Eto’o världsrekordlön så värvar CSKA en storsnusare från Kungälv och ger honom tröja nummer tre.
Det borde inte vara ett framgångsrecept. Men det måste bli det.