Niva: Ett bevis för motståndskraften
RECIFE. Och så var det med den bakvända saken.
Världens bästa spelare gjorde mål, avgjorde en match och blev dagens största förlorare.
Ett gäng anonyma fotbollskrigare var aldrig nära seger, men vann ändå.
För ett par dagar sedan skrev en debattör som heter Ann Coulter en uppmärksammad krönika i en av Mississippi-tidningarna.
Huvudtesen var att fotboll är en oamerikansk idrott, och ifall nu intresset för sporten växte så var det enbart ett tecken på nationens moraliska förfall.
I artikeln radade hon även upp en hel svit av exempel på allt som var fel med fotbollen; de mållösa matcherna var för många, skaderisken var för liten (!), tjejer hade för lätt att hävda sig (!!) och inte fan fick man använda händerna heller.
Jag är rätt säker på att Ann Coulter nu hittat ytterligare en sak att reta upp sig på. Tydligen är fotboll även en sport där man kan vinna fast man förlorar.
Tyskland vann, men USA gick vidare och Ann Coulter får faktiskt tycka vad hon vill. Mer än något annat var den här dagen ett bevis för den här sportens motståndskraft.
Jag vet inte vad som blir kvar efter apokalypsen, men nu är jag i alla fall säker på att det kommer att spelas fotboll på andra sidan syndafloden.
På natten mot matchdagen var regnet över Recife så kraftigt att jag vaknade av det flera gånger, undrade yrvaket om det var något snille som stod och bankade på fönsterbrädan med slägga.
Inte upplevt tidigare
Men nej, det var inga hammarslag – det var regn av en kraft som jag faktiskt inte vet om jag upplevt tidigare.
Till slut var det inte längre någon idé att försöka somna om, utan lika bra att gå ut och inspektera läget på torg och gator.
Det var bara det att det inte längre fanns några gator. Det fanns bäckar, åar och floder med olika djup, och i de lite grundare vattendragen försökte folk få sina bilar att flyta framåt.
Undantagstillstånd rådde, all matchlogistisk logik var satt ur spel.
För den som trodde att vanliga regler gällde var det omöjligt att få tag på en taxi. För den som kunde betala oproportionerligt dyrt för sig var alla bilar en taxi.
Själv mutade jag någon gammal pirat med alldeles för många sedlar, och gav mig sedan iväg på en orolig bilseglats ut mot arenan.
Långt ifrån alla kom fram. Den amerikanska delegationen lyckades inte få ut spelarfamiljerna till matchen, SVT:s kommentatorsteam kom aldrig dit och vägarna kantades av fordon som tagit in för mycket vatten eller stött på grund.
Under en period på förmiddagen framstod det som uteslutet att matchen ens skulle kunna spelas, men det här är VM och då finns det rätt många globala kommersiella intressen som är starkare än lite lokalt oväder.
Var underlägsna
Match blev det. Dramatiskt blev det med tiden.
Så särskilt mycket hände inte under den första halvleken, men maktmönstret blev allt tydligare ju längre matchen gick. USA var underlägsna. De hade några framstötar, okej, men generellt sett var de inte tillräckligt bollskickliga för att ta sig ur det höga tyska presspelet.
Bekvämlighetsresultatet 0-0 kändes aldrig realistiskt. Tyskland tryckte sig allt längre framåt i planen, skaffade sig bollvinster allt närmare motståndarmålet och fick även sin logiska utdelning.
Thomas Müllers nionde VM-mål, och sett till spelbilden var en kvittering väldigt avlägsen i Recife. Nere i Brasilia var Ghana samtidigt ett enda mål ifrån att ta greppet om andraplatsen.
Fara och färde.
Amerikanerna hade gått igenom mycket för att komma till den här punkten. De hade gjort sena segermål i Natal och släppt in ännu senare kvitteringsmål i Manaus, men nu återstod bara att vänta och att hoppas.
Maktlöshet är ingen rolig känsla att hantera, och vid sidlinjen gav Jürgen Klinsmann ett alltmer oroligt intryck. Han tog av sig sin regnjacka, tog av sig sin keps och stod sedan lika blöt som en seglare som ramlat i när han bara skulle hissa flaggan i masten.
Obama jublade
Då kom beskedet. Cristiano Ronaldo hade gjort mål för Portugal, USA var över på andra sidan med bildligt torra skor.
Klinsmann och de andra jublade i Recife, Barack Obama jublade framför den tv-sändning han sett till att skaffa sig på Air Force One.
Världens bästa spelare hade gjort mål och avgjort sin match, och var likafullt utslagen. Jermaine Jones, Kyle Beckerman och resten av det oborstade piratgänget hade förlorat, men seglar vidare ändå.
Ann Coulter är förmodligen alldeles utom sig av förvirrad ilska, men i Recife är det amerikanerna som sjunger i regnet.
De är tiotusentals här, och många miljoner där hemma. I New York beviljade guvernören extraledigt så att alla hans anställda skulle kunna se klart matchen, och återigen rullar det nu in maffiga bilder från de storbildsvisningarna som blivit en självklarhet när ”Team USA” spelar.
Fotboll är många saker.
Det är inte alltid sporten där favoriten går vidare eller ens sporten där den bästa vinner – men sommaren 2014 är det allt annat än en oamerikansk idrott.