Wennman: Jag älskar det – det är årets roligaste nyhet
LONDON. Är det verkligen sant det dom säger här i England?
Att en människa med sensuell röst ringde till Sven-Göran Eriksson och viskade:
– Psst, kom hit...kusten är klar!
Så Svennis reste till London och satt plötsligt på ett VM-kontrakt med Elfenbenskusten.
Det är den nivån, alltså.
För många engelska fotbollsjournalister – och för all del några av oss andra också – har Good Old Sven varit en driftkucku ett tag nu, en chanstagare, en äventyrare, en lycksökare, en girigbuk, en bock...och en loser.
Efter England, Manchester City, Mexiko och Notts County hittar du inte en Eriksson-artikel fri från hånfullt tonfall. Lovligt byte, liksom. Ett villebråd som du kan driva med eftersom du inte behöver ha att göra med honom mer. Sven är ju passé, eller hur?
Jorå, tjenare.
Nu tar Svennis över Afrikas kanske mest talangfulla lag under VM i sommar, och vi får alla säga vad vi vill om ”mission impossible”, ”svår grupp” och ”han var bara andravalet
efter Guus Hiddink”...det är ändå rätt fantastiskt att denne såphale Eriksson, Teflon-Sven, fortfarande har så hög status i fotbollsvärlden att han anses kapabel att coacha stjärnor som Didier Drogba, bröderna Touré och de andra i ett VM på deras egen kontinent.
Själv säger jag:
Jag har de senaste åren inte varit nåt större Svennis-fan. Efter tio år i hans bakhasor har jag sett för många misstag, för många tveksamma insatser som matchcoach.
Men det här?
Jag älskar det.
Det här var årets hittills roligaste fotbollsnyhet.
En chans till hämnd och revansch
Jag är mer upphetsad av kombinationen Svennis/Elfenbenskusten än av Lagerbäck/Nigeria. Det finns nämligen element av HÄMND och REVANSCH mitt i detta som gör att VM i Sydafrika hastigt och lustigt blir ännu intressantare ur ett svensk-engelskt perspektiv.
Tänk om Svennis gör succé med sitt Ivory Coast, trots minimala möjligheter till personlig påverkan på taktik och tradition?
Och tänk om England samtidigt går dåligt under den hyllade Fabio Capello, han som förberett allting minutiöst och siktar på minst semifinal?
Åh, jag ser högtidsstunder framför mig i det engelska presscentret i Rustenburg i juni.
För att inte tala om det scenario vi drömmer om:
Elfenbenskusten–England i en utslagsmatch, Svennis mot Capello. Det skulle kunna bli Sveriges tröstnapp i detta VM.
Det skulle i mina ögon vara intressantare än ett möte mellan Svennis och Lasse Lagerbäck. Det har ju mötts förr. Det blir alltid kryss.
Börja med att smöra för Drogba
Hur jag än räknar tabeller och drar pilar från vinnaren i grupp C (troligen England) till tvåan i grupp G (möjligen Elfenbenskusten) kan jag emellertid inte se hur de två kan stöta på varann förrän tidigast i semifinalen. Så om jag inte räknat ut det fel lär väl drömmötet aldrig bli av, tyvärr.
Om det nu inte går fenomenalt bra för båda lagen.
Elfenbenskusten har Brasilien, Portugal och Nordkorea i sin grupp och ges i allmänhet ganska små chanser till avancemang. Men varning här...jag kan inte se varför Drogba och kompani skulle vara chanslösa mot Portugal, till exempel. Om Svennis får ordning på alla flärdfria tekniker i sitt lag och kan skapa disciplin ser jag inget hinder för en åttondelsfinal.
Svensken bör förresten börja med att slicka röven på Drogba. Det är inte ett tränarbeteende att rekommendera vanligtvis, men nu är det två
månader till VM och allting är satt på ett kort – det får inte skära sig med Drogba. Det har Svennis varken tid eller råd med.
Jag föreslår att Eriksson tar Drogba vid sidan, spänner blicken i honom och säger: följ med här.
Sen går de båda till ett litet kontor och sätter sig på varsin stol. Därefter öppnas en sidodörr och Tord Grip kommer in med dragspelet på magen och spelar Drömmen om Elin.
Är det inte klart sen vet jag inte vad.