Thorén: Davos kan vara en väckarklocka – men mest är vi bortskämda
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-12
DAVOS. Det blev en ytterst svag svenskdag i skidvärlden.
Men det finns bara en sak att egentligen oroas över.
Vi har blivit bortskämda.
Så stod vi där i målfållan i Davos och pratade om 90-talet och OS i Nagano. TT:s och Expressens utsända berättade om sina vinterskor som de köpte då och som hängt med sedan dess, själv har jag lyckats släpa med jackan som jag fick inför mästerskapet.
Gamla plagg påminde oss om en svunnen tid då ett OS-silver (tack igen, Niklas Jonsson) kändes som en skänk från ovan och vardagen handlade om blygsamma världscupsplaceringar utanför topp-tio i de fall åkarna inte var sjuka.
Sen fick vi fler anledningar till att tänka på hur det var förr, före det nya svenska skidundret.
Bästa svenska i damloppet: Lina Andersson 28:e plats.
Bästa kille i herrloppet: Daniel Rickardsson, 21:a.
Blodsmak för Andersson
Med förkylda Charlotte Kalla och Anna Haag i högst promenadvänligt tillstånd fick vi glädjas åt att Lina
Andersson tog världscupspoäng. Hon flåsade efteråt och hade haft blodsmak (”det kändes som jag åkt med en rå köttbit i munnen”) och vi fick glädjas åt att Anders Södergren tog ett litet steg i rätt riktning.
Och vi fick tugga i oss att det svenska vallateamet, som är ett av världens bästa, missat fästet för Marcus Hellner och Daniel Richardsson.
Det är klart att vi i Davos vände och vred på alla faktorer.
Låg det något i norske läkarens Kjell Vegard Myklands utspel om att svenskarna kommer bli sjuka efter kylan i Kuusamo? Kom formtopparna för tidigt? Berodde de där stora tidsglappen upp till toppen bara på taskiga skidor?
Jag ser egentligen i det här läget bara en sak som vi ska bekymra oss över: vår egen oro och bortskämda inställning.
Svensk längdsport har inte tappat fotfästet över en natt.
Inte är väl sjätteplatsen i damstafetten i skidskytte något att ligga sömnlös för heller. Sveriges starka åkare Anna-Karin Cidek och Helena Ekholm klarade sina uppgifter bra.
Norrmännen arbetade febrilt
Möjligen kan motgången i Davos vara en liten väckarklocka.
Inför herrarnas lopp i går stod jag utanför Sveriges och Norges vallalastbilar. Utanför svensklägret var det tyst, ingen syntes till. I och utanför Norges lastbil rådde febril aktivitet.
Vallare sprang med skidor, det gjordes om i sista stund.
Jag vet inte om det är symboliskt för hur en jagande nation jobbar, om det kunde vara ett tecken på att Sverige slagit sig lite till ro.
Men det är alltid på sin plats med en analys, en översyn och ett djupt andetag – och om det kommer något gott ut av lördagen i Davos är det att svenskarna kliver upp på tå igen, redo för nya fajter.
En som gör det redan i dagens sprint är Marcus Hellner:
– Bra att komma ner på jorden lite grann, säger han efter sin 33:e plats.