OSANNOLIKT, FERRY
WHISTLER. Så ni trodde att Björn Ferry var med mest för att han är en kul kille som strör roligheter omkring sig?
Jag säger:
Björn Ferry visade prov på det största mod jag sett en svensk idrottsman ha sen Thomas Ravelli räddade den där straffen och Stefan Holm tog 2.36 i första försöket i Aten.
Det här måste vara ett av de mest oväntade svenska OS-gulden någonsin. Kanske det mest överraskande, tänker jag.
För alla utom för en enda person.
Jag står i målfållan och tänker på Ingemar Stenmark.
Varför vet jag egentligen inte, men kanske är det den totala motsatsen. Här har vi en kille som trots att han är 31 år stundtals låter som en nygenombruten Carolina Klüft. Som älskar att prata, showa, älskar att strö oneliners omkring sig.
Men som ingen riktigt trott skulle kunna hålla koncentrationen tillräckligt länge på själva sporten så att det skulle räcka till en stor seger.
I går bevisade han att alla hade fel.
I går bevisade han att han kunde prestera precis lika bra som vilken tystlåten Stenmark som helst. Och att han till och med kunde låta bli att titta bakåt på slutvarvet som är livsviktigt för en skidskytt med en kropp som skriker av mjölksyresmärta.
Men jag tror att det mesta handlade om mod i går.
Hade redan tänkt alla positiva tankar
Det är egentligen en av mina norska vänner som säger det. En kollega. Han sa det till mig direkt efter loppet i målfallan:
–Du har chansen på det där OS-guldet du strävat efter ett helt liv och du går in där och skjuter på det sättet utan minsta bendarr, det är fanimej de största ballar jag sett.
Pungkulor.
Stake.
Mod.
Vad ni vill.
Jag tycker att det är väldigt bra uttryckt, om än en smula vulgärt.
Några minuter senare sitter Björn Ferry på den internationella presskonferensen och vi är några som förväntar oss en stor Ferry-show med citat att förgylla omvärlden med. Herregud, hur ska världspressen hantera Ferrys svada?
Men han sitter stilla länge. Lutar sig bakåt. Äter en banan han fått av någon. Skakar på huvudet.
Ser ut son han tänker:
Är det här verkligen på verkligt?
Världspressen får sina skratt. Mest åt hur Ferry härmar startern som för andra gången den där dagen gjort ett uruselt jobb och fått hela sporten att framstå mer än lovligt Kalle Anka-mässig.
I övrigt låter Ferry mest som en föreläsare i modern idrottspsykologi – sorry norrmän, ni borde kanske värvat Ferry istället för att ta in alla de hjärnskrynklarna ni satsade på. Ferry pratar om att 40 åkare kanske kunde vinna ett OS-guld i går, men 40 hade inte vågat tänka det. Därför var de chanslösa. På slutet började en del av dom i täten, de som saknade mod, skjuta fullständigt snett och vint.
Ferry hade redan tänkt alla positiva tankar. Han var förberedd. Han säger:
– Är man lite positiv och känner glädje så ökar chansen att vinna.
Skaffade sig en psykologisk tränare
Det låter ju lite väl enkelt, men tänk efter;
Han hade till och med hållit i Charlotte Kallas medalj kvällen före. Känt. Sämre inspiration kan man säkert hitta. Kalla lärde alla att det var möjligt. Det här börjar mer och mer se ut som OS i Turin där sprintåkarna lärde de andra att det var möjligt. Till slut visste alla att de kunde vinna. Till och med Tre Kronor.
–Är man lite positiv och känner glädje så ökar chansen att vinna.
Ferry har tränat varje dag sen han var sex år.
Han mötte Wolfgang Pichler efter OS i Salt Lake City och det blev omedelbart ett slags kemi mellan dem. ”Två galningar” som möts, säger Pichler. Ferry håller med.
Pichler har fått mycket beröm för sitt arbete med de svenska damerna, med tre världsstjärnor som resultat. Herrarna har haft större problem. Tills nu. Nu kan Pichler även få beröm för att han faktiskt plågar även Ferry, Bergman och de andra med sina träningsprogram.
Ferry och Pichler är vänner. Med en coach-idrottare-relation. Det har inte alltid gått bra. Ferry har ibland velat hålla nere vänskapsrelationen för att Pichler ska vara en mera renodlad coach. Nu har de pratat för mycket med varandra under perioder. För mycket vänskap. Inte tillräckligt hårt, kanske.
Till saken hör också att Ferry faktiskt skaffade sig en psykologisk tränare. En sån som Björndalen har. Men Ferry avskedade sin. ”Det tog för mycket tid.”
Ingen expert trodde på Ferry
Ferry fick sin psykologiska coachning genom att tänka att man inte lär sig av sina motgångar utan av sina framgångar – och han förbereda sig mentalt på att bli segerintervjuad av Christer Ulfbåge efter ett OS-guld.
Kanske var det därför han inte ens blev påverkad av att han själv försökte stoppa själva loppet efter felstarterna. Kanske var han den enda som höll sig lugn mitt i kaoset.
I Johan Flincks artikel i OS-Bibeln berättade han hela scenariot om hur han skulle vinna guldet. Han skulle inte vara överraskad. Folk skulle säga ”Är du inte glad, Björn?” och han skulle svara: ”Jag har redan upplevt det tusentals gånger.”
I går sa han: ”Jag skulle vilja sätta mig själv en stund.”
Kanske skulle han då tänka att han själv var den enda som hade de där tankarna. Kanske var det ingen annan i hela världen som trodde på det där. Ingen expert tippade ju Ferry-medalj i OS och allra minst guld.
Alla utan en hade fel.
Det märkliga är ju att han vinner sitt OS-guld efter en säsong som varit ytterst komplicerad med axelskadan från i september och sex veckors missad träning.
Han har en utläggning om det också inför mediakåren, innan en ledare avbryter honom:
– Pissa Ferry.
Dopingtest. Så glamoröst är det också att vinna OS-guld när man kämpat för det varje dag sen man var sex år.