Zlatan målade två konstverk för hela England att hänga upp
LONDON. Fotboll som konst, fotboll som en tavla att rama in och visa på utställning.
Och längst ner i hörnet, en enkel signatur:
Ett ”Z”.
Kvart i tolv i natt kom konstnären själv ut genom en glasdörr på Emirates Stadium, han gick snabbt genom den mixade zonen utan att ens titta på pressuppbådet och satte sig i Barcelonas buss.
Han hade ingenting att tillägga.
Han hade redan visat sina konstverk för allmänheten.
Hans målande hade talat för sig självt.
Man kan kanske påstå att Zlatan Ibrahimovic började kvällen med att göra den största tavlan av dem alla, och den var inte vacker:
En jättemiss helt fri framför den (i första halvlek så oerhörde) Manuel Almunia i Arsenals mål. Det var en öppning som gav engelska kritiker vatten på sina kvarnar: ”Ibrahimovic har talang, men nån stor mästare blir han aldrig”.
Men sen blev de inledande skisserna till mästerverk. Inte bara ett, utan två:
1–0 omedelbart efter paus, en perfekt djupledslöpning, en lika perfekt lyftning från Gerard Pique, därefter en elegant lobb över den utrusande Almunia.
2–0 bara 13 minuter senare: en kanon med högerfoten rakt upp i närmsta krysset.
Snacka om att få gamla belackare på andra tankar, snacka om att omvända engelska recensenter!
Har aldrig sett nåt liknande
Arsenal–Barcelona (2–2) hade förannonserats som en drömmatch, en skönhetsupplevelse för fotbollens finsmakare, och just därför fanns det farhågor om att det inte skulle bli så vackert ändå – regnet öste ner innan start, det drog iskalla vindar in över Emirates, och ni vet hur det är...det blir sällan så bra som man tänkt sig.
Det blev det inte heller.
Det blev ännu bättre.
Om vi nu bortser ett ögonblick från Arsenals dramatiska comeback sista halvtimmen. Den fotboll som Barcelona spelade i första halvlek, INNAN Zlatans två supermål, var helt enkelt fantastisk.
Jag har aldrig sett nåt liknande.
Jag satt bara och log fånigt åt uppvisningen, särskilt de första 20 minuterna.
Har Arsenal nånsin blivit så utspelat på hemmaplan i modern tid?
Nej.
Har Barcelona nånsin spelat bättre på bortaplan i modern tid?
Nej.
– Det var i alla fall det bästa Barcelona presterat sen jag blev manager. Vår första halvlek var otrolig. Jag vill gratulera världens tv-tittare som fick se det här, sa Pep Guardiola.
Det var fotboll i raketfart, i ett vansinnigt tempo, med elegans, rörelse och blixtsnabba fötter. Det var attack, attack, attack...små tekniska mästerverk, en Xavi som var en njutning att skåda i allt han gjorde, en Messi som rivstartade (han försvann i andra), en Keita och en Pedro som dansade fram – och en Ibrahimovic som gjorde allt utom mål.
Det var Arsene Wenger som före matchen sa att ”när Arsenal och Barcelona spelar är fotbollen en konstform”.
– Och så blev det...det vi såg i dag var konst, konstaterade Wenger i går kväll.
Det var bara det att Barcelona fick hänga sina verk på Nationalmuséum, Arsenal fick hålla tillgodo med en barack på Söder.
– Ja, det är bara att erkänna...vi fick oss en åktur i början, vi blev utspelade. Samtidigt är jag besviken över att vi gjorde det så enkelt för dem, sa Wenger.
Det kunde varit avgjort redan i halvtid. Det BORDE ha varit avgjort i halvtid.
Häpnadsväckande scenario
Men så bestämde sig Kung Fotboll för att addera dramatik till allt det vackra, och så fick Emirates en avslutning som Arsenals fans ska minnas länge.
Theo Walcott kom in på högerkanten och gav Arsenal en helt ny dimension med sin virvlande snabbhet. I efterklokhetens tecken måste man fråga sig varför inte Theo spelade från start.
Arsenals nye nr 14 reducerade till 1–2 strax innan Arsenals gamle nr 14, Thierry Henry, under jubel bytte av Zlatan.
Och när Cesc Fabregas fick straff efter en märklig form av krokben från Carles Puyol hände allt på en gång: Puyol fick rött, Cesc satte straffen – och tog samtidigt i så ena knäet gick sönder.
2–2, Arsenal på banan igen inför returen nästa vecka...det var ett häpnadsväckande scenario efter den Barcelona-show vi nyss upplevt.
Kan verkligen Arsenal göra det otroliga och skaka Barca också på Camp Nou? Med tunga skador på Fabregas, Gallas och Arsjavin?
– Ja, det kan vi. Planen är större där och det kan ju vara en fördel för kontringsspelare som Theo Walcott, sa Arsene Wenger.
– Det blir en mer komplicerad matchbild i returen. Det blir nog inte lika vackert, sa Pep Guardiola.
Möjligen inte. Men får vi bara hälften av gårdagens skönhet är vi nöjda.