Nästa vecka avgörs SVT Sports framtid

Marcus Leifby

Marcus Leifby: Tv-pucken är en kulturskatt

helskärm

Tv-pucken måste vara en av de finaste tv-sportklassiker vi har i Sverige.

I nästa vecka får vi veta om det också blir det enda som SVT kommer kunna visa i sportväg framöver.

Vad har Bengt Bedrup, Pontus Kåmark, Tony Rickardsson, Kjell Jonevret och Artur Ringart alla gemensamt?

Utan ledtrådshjälp hade jag hunnit ta mig i mål i Novemberkåsan innan ni kastat ur er en korrekt gissning.

Alla har, på ett eller annat sätt, varit med i tv-pucken.

Sedan turneringen startade 1959 har den (med undantag för ett kort avbrott 1997, då TV3 sände det som då kallades tv-cupen) vilat tryggt i SVT:s famn.

Arkivhyllan rymmer en del historier.

Visste ni att Pelle Lindbergh petade Roffe ­Ridderwall? Eller att Tony Rickardsson bildade backpar med Nicklas Lidström? Så är det.

Ulf Rådbjer har, som spelare, blivit nedhuggen bakifrån under ett friläge och Jesper Blomqvist, Pontus Kåmark och Kjell Jonevret har alla spelat turneringen.

Anders Kallur däremot, han fick aldrig chansen.

Tv-pucken är en kulturskatt

Det låter som att det ligger en timme med tv-puckennostalgi som väntar på att klippas ihop.

Jens Lind, hör du mig!!??

Jag kikade på den småländska truppen i år och fann snabbt HV71:s Ian Örnskog och Jonathan Dahlén.

Ni förstår vems sorkar det är.

Tv-pucken är inte bara ett släktträd över svensk hockey, eller en kulturskatt med tidiga kapitel ur den svenska idrottshistorien.

Det är också ett lysande exempel på vad ett väl genomtänkt och genomfört public service-uppdrag kan ge oss.

Utan SVT hade turneringen inte varit vad den är i dag, och fasen vet om vi då inte hade tappat en och annan talang på vägen.

I nästa vecka (11 september närmare bestämt, jag hoppas inte att det finns en tanke bakom datumet) presenteras den public service-utredning som ska ligga till grund när det nya sändningsuppdraget för SVT, SR och UR formas.

Det som betyder något är mångfalden

Vi ska inte grotta ner oss i det nu, men starka krafter, med moderaternas kulturminister ­Lena Adelsohn-Liljeroth i spetsen, har varit mycket tydlig på en punkt.

Hon vill se över finansieringen och helt strypa SVT:s möjligheter att sända sponsrade evenemang.

Skulle ett sånt förslag få politisk majoritet kommer det leda till förlorade intäkter – och ett smalare utbud som följd.

Om SVT hade svårt att kontra på MTG:s OS-bud senast så kommer de vara chanslösa nästa gång.

Det kan mycket väl betyda att de stora mästerskapens tid i SVT är förbi.

Visst, de kommer säkert ha råd att sända tv-pucken, eller då och då en världscup från Otepää, men det är inte det som är kärnan.

Det som verkligen betyder något är mångfalden, friheten att blanda och variationen som följer.

Möjligheten att ena veckan servera världsklassig idrott från ett OS, för att någon vecka senare, lika initierat, sända en deppig Finnkamp vi inte visste att vi brydde oss om, följt av en inhemsk pojklags­turnering i ishockey.

Möjligheten att erbjuda ALLA ett reklamfritt fotbollsmästerskap, 14 000 blåbärskladdiga och vilt kämpande skidmotionärer, eller en nyårsbackhoppning från Garmisch utan en enda svensk deltagare.

Den här sortens public service (plus mycket, mycket mer) kostar oss 2 000 kronor om året.

Jag tycker det är värt varenda spänn och jag tror att de flesta demokratiskt lagda människor håller med.

Utom möjligtvis moderaternas Adelsohn-Liljeroth.

Här är tv-veckans...

JA!

 TV4 hör bön. ”Gol, gol, but” är ett rejält hopkok med höjdpunkter och mål från spanska,

italienska och franska ligan och det timslånga svepet har fått tablåtid bland pållar, polisjakter och plastik­operationer i TV4 ”Sport”. Nu väntar jag bara på att kanalens bloggande fotbollschef Emir Osmanbegovic ska meddela att de köpt in ett gäng riktigt bra sportdokumentärer som de tänker sända på samma tid, samma kanal, under de mörka höstveckorna som stundar.

NEJ!

Två gånger på kort tid har det spelats fotboll med viss interna­tionell touch på Olympia i Helsingborg. Och om HIF:s CL-kval mot Celtic var en deprimerande upplevelse så var det ändå ingenting mot det vi fick se när Sverige mötte Kina i veckan. Klass 4a från Gläntanskolan var de enda som hördes. Alla spelare som frös fick gå in och duscha. Kinas kaptenen Zheng Zhi slog sig lite på läppen och valde att byta. Landskampen var, utan konkurrens, veckans sämsta tv-sport.

TILL SIST...

...efter att ha kollat in samtliga Paralympics-klipp på SVT-Play tar jag för givet att alla dessa hjältehistorier också presenteras rejält i krönikeform.