”Pjäxan stod rätt upp och benet låg längs med skidan”

Emil K Lagnelius

Calle Lindh berättar om skräckkraschen

Calle Lindh, 22, kraschade några portar före mållinjen.

När han tittade ner på benet såg han att det var av.

– Pjäxan stod rätt upp och benet låg längs med skidan. Men nu mår jag bra efter omständigheterna, säger han.

Sportbladet når en omtöcknad Calle Lindh på sjukhuset i Moûtiers.

– Du får ursäkta min röst, men jag andas syrgas så min hals är alldeles förstörd, säger han.

Några timmar tidigare dog drömmen om en VM-debut med ett kras. Calle låg elva efter första åket i storslalomtävlingen i franska Les Menuires – men i slutet av andra åket hände det som inte fick hända.

– Jag minns att jag var nästan i mål, hade väl fem-sex storslalomkäppar kvar, men då föll jag på en innerskida. Jag gled på höften och sedan högg det till. När jag stannade kände jag att jag hade jävligt ont i benet och foten. Jag kollade ner och konstaterade att mitt ben är väldigt av.

”Jag var jäkligt groggy”

Smärtan han kände är svår att beskriva.

– Jag har dragit korsbandet en gång, men det var inte ens i närheten av det här. Det var en smärta som inte försvann. Det gjorde så jävla ont. Det var inte en pulserande smärta utan en konstant smärta.

– Jag var jäkligt groggy, men jag tror att jag åkte ned i en pulka till en ambulans som stod och väntade.

På sjukhuset konstaterades det som Calle Lindh redan hade räknat ut, att högerbenet är av. Nu väntar en rehabtid på minst fem månader.

– Både sken- och vadben i högerbenet är av, men det var en fin fraktur, benet gick rakt av.

Vad väntar nu?

– Jag vet inte vad som händer. Jag är hyfsat neddrogad på morfin. Men jag tror att jag ligger och väntar på att flyttas till Lyon där jag senare ska opereras.

Har du hunnit smälta att det inte blir något VM?

– När jag insåg att benet var brutet var det nog både smärtan och besvikelsen som jag kände. Det känns jäkligt surt. Men efter omständigheterna mår jag rätt okej. Det bultar lite skönt i högerbenet.

Och Calle Lindh är redan fast besluten att komma tillbaka.

– Det här är absolut inget som avskräcker mig inför framtiden. Jag ska fortsätta min alpina karriär. Jag är ”bara” 22 på gammal och skidåkning är mitt liv. Jag ska tillbaka så fort som möjligt.