Laul: Jag hoppas att de identifieras, blir åtalade och straffas

Robert Laul

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2013-05-27 | Publicerad 2013-05-26

Jag ser inte glädjescenerna framför mig.

Jag ser bengaler och stolar flyga genom luften.

Jag hoppas att det gick bra för de som träffades.

Jag hoppas att de som kastade kan identifieras och stängas av, åtalas och straffas.

Det skulle egentligen handlat om fotboll, det här.

IFK Göteborg har besegrat Djurgården efter straffsparkar i en dramatisk och förhållandevis välspelad Svenska cupen-final på ett uselt underlag inför två pumpande, gungande och hoppande klackar.

Men det är inte fotbollsbilder som dyker upp på näthinnan när jag skriver det här ett par timmar efteråt. Utan hur en hord supportrar tillhörande IFK Göteborg rusar över planen för att fira framför motståndarfansen som får hållas tillbaka av kravallpolis. Det var en vettlös och fullständigt onödig provokation av en mängd Blåvitt-fans. Det kunde ha slutat väldigt mycket värre.

Förbundet har ett par frågor att besvara

Sedan den bengaliska elden som kastades rakt in i Djurgårdsklacken. Det finns inget att skylla på, inga bortförklaringar. Det är en kriminell handling av en feg usling.

När nätsidornas rubriker handlar om ”skandalscener” är det en beskrivning av den verklighet jag själv såg. Där också en ordningsvakt träffades i ansiktet av en stol, kastad med kraft från Djurgårdens klacksektion.

Polisen och arrangören (Svenska Fotbollförbundet) har ett par frågor att besvara:

Hur kunde IFK-fansen tillåtas att ta sig hela vägen över planen utan att det ens gjordes försök att stoppa dem? Och vad blir konsekvenserna?

En match ska sammanfattas också. Det gör ju ofta det i samband med sådana här händelser. Den här gången pågick den i 120 minuter och avslutades med åtta straffsparkar.

IFK Göteborg missade en. Djurgården satte en.

1–1 efter full tid och förlängning, 4–2 efter straffar, IFK Göteborg är cupmästare 2013 och kvalar till Europa League i sommar.

24 halkningar på sörjan i Friends Arena

Djurgården var närmast att avgöra i andra halvlek men John Alvbåge räddade Erton Fejzullahus friläge. Blåvitt var närmast i förlängningen men Philip Haglunds nick tog i ribban och David Moberg Karlssons skott i stolpen.

Det var välspelat med tanke på förutsättningarna, jag räknade till 24 halkningar där spelare tappade fotfästet och for i väg i sörjan.

Friends Arena kostade tre miljarder att bygga men trots att vi befinner oss i slutet av maj, att solen sken över Solna under hela gårdagen och att arenan har skjutbart tak, tog det bara en halvlek för gräsmattan att regna sönder. Värst var det på ena planhalvan under en av balkarna där vattnet strilade ner och bildade tre stora pölar som bollen fastnade i.

Men det var lika för båda lagen, det var lika efter full tid och förlängning, det var IFK Göteborg Pontus Farnerud som slog den avgörande straffen i mål och det var målvakten John Alvbåge som via högtalarna uppmanade Blåvitt-fansen att återvända till läktaren och de värdiga vinnarna kunde lyfta pokalen.

Det är tyvärr inte det starkaste minnet från en kväll som aldrig fick ett värdigt slut.