Dunne fick sin revansch – då hyllades han av Citys supportrar
LONDON. Aston Villas Richard Dunne började säsongen som lagkapten i Manchester City, i går gjorde han mål MOT samma City, och han höjde inte ens ett ögonbryn av glädje.
Men man undrar ju:
Hur kände han sig innerst inne?
Man kan byta klubb under olika omständigheter, och mötet mellan två av ligans ”big pretenders”, Villa och City, gav oss ett fint exempel på det.
Mittfältaren Gareth Barry var lagkapten i Villa förra säsongen. När han skrev på för City stämplade de flesta av hans gamla fans honom som en pengakåt svikare. Han buades ut varje gång han rörde bollen i går.
Mittbacken Richard Dunne, å sin sida, var själ och hjärta och hjälte bland Citys supportrar under nio år, men såldes mot sin vilja till Villa under transferfönstrets sista dag.
När han utnämndes till matchens lirare efter 1–1 på Villa Park sjöng Citys fans:
”Once a Blue, always Blue.”
De älskade honom fortfarande. Och då hade alltså Dunne gått upp högre än Gareth Barry (av alla) och nickat in 1–0 efter en kvarts spel.
Hur Dunne själv mådde i det ögonblicket avslöjade han inte. Men det bör ha varit motstridiga känslor. Kanske ändå en övervikt för ”där fick ni” hos en man med mycket sårad stolthet.
Kan inte vara sentimental
Man City har dock stora mål i sikte och majoriteten fattar nog att managern Mark Hughes inte hade råd med sentimentalitet när det gällde Dunne. Han må vara en kämpe – men man spelar inte i Champions League med Richard Dunne som lagkapten och mittback. Och det är i Champions League City ska spela inom en snar framtid, är det tänkt.
Även om det inte direkt såg ut så i går. Aston Villa var spetsigare och farligare med en speedig Gabriel Agbonlahor, ett mittfält som gjorde matchen till en pina för Gareth Barry, en pigg James Milner, en stark John Carew och en tyngd på de fasta situationerna som (ännu en gång) gav Citys försvar stora problem.
Den just nu f-l-y-g-a-n-d-e Craig Bellamy kvitterade efter paus, och därefter hade City en hyfsad period. Men inte mer än så. Emmanuel Adebayor var misslyckad i sin comeback, Carlos Tevez tycktes redan sitta på planet till Argentina och Shaun Wright-Phillips var fullständigt hopplös.
SWP:s usla form kan stå honom dyrt, Fabio Capello satt på läktaren och är det nånting Englands manager har överflöd av så är det högerbreddare. James Milner är just nu ett aktuellare VM-namn, liksom Aaron Lennon, Theo Walcott och uppenbarligen även David Beckham.
Nya krav på City
Mark Hughes såg missnöjd ut efter oavgjort mot Villa borta, vilket säger en del om de nya kraven på Manchester City. Han sägs enbart ha angenäma problem – till exempel hur han ska använda Robinho efter landslagsuppehållet – men gårdagen visade att det också finns brister här och där. Högersidan är en, det bristande samförståndet mellan Joleon Lescott och Kolo Touré är en annan. Och innan Stephen Ireland kom in fanns ingen offensiv spets på mitten.
Det intressanta är att se vad som sker i januari om City är med och slåss om en Champions League-plats. Då lär det hostas upp ännu mer pengar för att eliminera de sista tveksamma punkterna.
Aston Villa lär inte ha de resurserna. Men ibland räcker det ganska bra med överblivna smulor från den rikes bord – som Richard Dunne i går.