Wennman: Tyck inte synd om Liverpool
LONDON. Långt efter slutsignalen stod Liverpools trogna fans i det ungerska regnet och höll upp sina röda halsdukar och sjöng sin ”You´ll Never Walk Alone” och samlade sina vanliga sympatipoäng.
Andra var hemma och sparkade sönder tv:n.
De behöver åtminstone inte de där kanalerna som sänder Champions League. Kanske inte på väldigt länge.
De andra engelska lagen är enkelt vidare till åttondelsfinalen, men Liverpool är utslaget trots 1–0-segern i Debrecen och nu är det så många olika liverpoolkänslor i svallning därute i fotbollsvärlden att debattsidor, klubbforum och nätservrar klappar ihop.
Vad ÄR det med detta lag som engagerar så?
Vi kan ju historien med 1970- och 80-talets nästan oslagbara gäng under den tid då engelsk fotboll slog igenom i tv-rutorna, vi lärde oss namn som Ian Rush och Kenny Dalglish och många andra, vi vet att Liverpool blivit europamästare fem gånger och tagit 18 ligaguld, vi har lidit med fansen och älskat deras sammanhålling efter katastroferna på Heyselstadion och Hillsborough, vi har alltid hyllat stämningen på Anfield, vi får gåshud när vi ser repriser av den klassiska vändningen mot Milan i Istanbul 2005 och vi vi minns färska kanonmatcher som till exempel 4-0 mot Real Madrid förra säsongen.
Men jag vet inte...varför måste vi tydligen tycka mer synd om Liverpool än nåt annat av alla andra storlag som osvikligen gör en skitsäsong emellanåt? Känns det inte som lite för många tror att fotbollsvärlden går åt helvete bara för att verkligheten plötsligt kommer till Anfield?
De två bästa är vidare
Italienska Fiorentina gjorde vad laget skulle mot franska Lyon i går (1–0) och därmed är det gruppens två bästa lag som går vidare i Champions League. Det är bara så. Båda lagen har slagit Liverpool i höst.
Men världens media, inklusive svensk, hade knappast dragit på med katastrofrubriker om Fiorentina eller Lyon missat åttondelsfinal. Det är så orättvist det fungerar. De engelska superklubbarna har (tack vare tv) en så stark bas av supportrar i stora delar av världen – och har haft så exceptionell framgång i Champions League på senare år – att det kommer som en chock om nån av dem åker på en smäll.
Många Pool-fans hoppades på ett litet mirakel i går. Andra hade sett tecknen och var beredda på ett bakslag. Ytterligare några ser ett större mörker borta vid horisonten.
Liverpool förblöder inte ekonomiskt av att missa resten av säsongens Champions League. Det kommer att täckas upp av matcherna i Europa League.
Men om klubben inte kommer bland de fyra bästa i Premier League och missar nästa stora CL-fest – då är det kris. Då är det jättekris.
Miljonsmäll väntar
De röda anhängarna kan tala hur mycket de vill om behovet av titlar och pokaler, men det betyder ingenting nu. Det är viktigare att komma fyra i ligan än att vinna FA-cupen och Europa League.
Om Liverpool snuvas av till exempel Tottenham, Manchester City eller Aston Villa är de amerikanska ägarna Hicks och Gillett körda. Bankerna kommer att kräva tillbaka lånen, men det finns inga Champions League-miljoner att hosta upp. Kvarstår då att sälja spelare. Det blir till att bjuda ut Fernando Torres och några till för så mycket pengar som möjligt för att rädda klubben. Och by the way: hur intresserad är Torres av att spela i Europa League?
Benitez skapade obalans
Liverpool har självt satt sig i den här situationen och jag vet som sagt inte om man måste tycka synd om dem. Ledningen har nyss krivit nytt femårskontrakt med en manager (Rafa Benitez) som sålde Alonso och skapade obalans i ett lag som var riktigt på G. Han köpte en skadad Aquilani, som fick spela tio sekunder igår, för 20 miljoner pund. Han har en missnöjd Babel, en oinspirerad Mascherano som vill flytta och en Benayoun som han byter ut till och med när han slängt in honom som inhoppare. Bortsett från otur med skador, badbollar och annat får alltså Liverpool skylla sig självt.
Gladare miner på Emirates när ett piggt Arsenal slog Standard Liege med 2–0. Denilson sköt ett brasse-skott som till och med gamle Eder (minns ni honom?) skulle varit stolt över. Jag såg med egna ögon där på läktaren hur bollen wobblade fram och tillbaka, dök upp och ner, från höger till vänster och tillbaka igen och totalt förvirrade Liege-målvakten Bolat. Det gav 2–0 precis före paus och sen var det klart. Belgarna (kongolesiske anfallaren Mbokani är kanon!) har dock fortfarande en chans att bli tvåa i gruppen.