Niva: Ska världen stoppa Sverige får ni skicka bättre motstånd
S:T PETERSBURG. Om det var spännande, gastkramande, olidligt?
Egentligen inte.
Det här var ju lugnt hela vägen. Det var ett fotbollslag som var klart och tydligt bättre än det andra, ett lag som verkar bemästra precis allt som fotbollsvärlden kastar mot dem.
Det laget – damer, herrar, fotbollsesteter och FIFA-delegater – det laget heter Sverige.
Till sist var den där tunga, trista stenen äntligen våt.
I mer än tre och en halv match hade våra två främsta målgörare testat och provat och hackat och missat.
Marcus Berg hade skjutit med vänstern och med högern. Han hade nickat och han hade stångats och han hade till och med testat en cykelspark i den sista gruppspelsmatchen.
Här blir det enkelt att se
Ingenting.
Emil Forsberg hade vridit och vänt och dribblat och hållit i, utan att komma loss överhuvudtaget. Skotten han tagit hade mest kommit vid fel tidpunkt ur dåliga lägen.
Det lossnade inte.
När vi hunnit fram till paus av den här åttondelsfinalen var Marcus Berg den spelare i hela VM-turneringen som tagit flest avslut utan att göra mål. Emil Forsberg låg tvåa på listan.
Men det är ungefär här det blir enkelt att se vad som skiljer ordinära spelare från VM-kvartsfinalister.
En offensiv spelares främsta skyldighet är inte att göra mål, utan att fortsätta försöka.
Det finns gott om forwards som slår bort en klar chans, och sedan tar den bekväma vägen ner in i passningsskuggan och alibispelet och anonymiteten.
En ekande tom grotta
Marcus Berg har inte gjort det, och det har inte Emil Forsberg heller.
De har spottat och spottat, och precis när det började kännas hopplöst blev den schweiziska stenjäkeln äntligen våt.
Både tålamod och tilltro till den egna förmågan krävdes här idag, men från allra första början var det här Sveriges match.
Monstruösa Krestovskij-stadion var sannerligen ingen kokande gryta minuterna före avspark, utan snarare en tomt ekande grotta.
Inramningen påminde från början mest om en träningsmatch på Friends. Det tog tid och det krävde ansträngning – men långsamt, långsamt fylldes den med VM.
I minut efter minut stod läktarna upp för att de var gula och blå, och i takt med att den ganska kyliga luften värmdes upp så började också Sverige att skapa målchanser.
Det blev tidigt uppenbart att det här schweiziska motståndet verkligen inte var något speciellt, och att de plågades av sina avstängningar i backlinjen.
Vi var aldrig nära att tappa det
Så särskilt mycket krävdes inte för att komma till målchanser av rätt hög valör.
Marcus Berg borde ha gjort mål och Albin Ekdal borde ha gjort mål – och det visste de såklart om – men det rörde dem inte i ryggen.
Bara att fortsätta, bara att göra precis just det som gjort det här till ett av världens bästa fotbollslandslag.
Så länge vi spelade vårt spel skulle målchanserna komma, och så länge målchanserna fortsatte skapas så skulle målet förr eller senare göras.
Ett skott, en schweizisk styrningsfot, ett mål – och en ledning som vi sedan aldrig var nära att släppa greppet om.
Med blotta ögat gick det att se hur de svenska spelarna blev tröttare och tröttare under den mödosamma vägen mot slutsignalen, men det gick också att se själva strukturen och ramen de klamrade sig fast vid.
Det fanns inga hål i den, ingen väg igenom.
För oss på läktaren kändes det kanske inte så – men det var lugnt. Det var verkligen det. Victor Lindelöf var majestätisk, Andreas Granqvist var precis den han alltid är och Robin Olsen börjar alltmer framstå som en av hela VM-turneringens allra bästa målvakter.
Ni kan behålla era VAR-straffar, vi behöver inte dem.
Det här är ett lag som skapar sin egen lycka, som fortsätter försöka så länge det behövs och som spelar av en VM-åttondel utan att det ens behöver bli särskilt dramatiskt.
Ingen tur, inga lyckträffar. Ingenting annat än en stadig, stabil och kontrollerad insats som aldrig riskerade att bli otillräcklig.
Det var världsmästerskapet det hette, den här turneringen? När ska det egentligen börja bli svårt? När ska det komma en motståndare som faktiskt hotar att störa de blågula, att välta oss?
Skicka en bättre nästa gång, världen
Bara sju motståndare kvar nu.
Puritanerna där ute i den stora, stygga fotbollsvärlden kanske tycker att det här är ett tråkigt gäng, att det finns andra som bjuder på fartigare och öppnare matcher.
Jaha.
Det lär ju inte bli Spanien vi möter framöver i alla fall, inte Argentina eller Tyskland eller Portugal heller.
Vem fan är Kylian Mbappé? Vi har Gustav Svensson.
Ska nu världen kunna stoppa Sverige får ni allt skicka en bättre motståndare än detta nästa gång.
Kvartsfinalen spelas lördag 16.00.