Framtidshoppet
Norska NRK skriver tv-historia – jag önskar SVT hade hakat på
Vilken vecka.
Man känner sig helt matt.
Men det finns hopp om en framtid som är ljus.
Anders Svensson har fått en bil.
Här hemma kom veckan att handla om det, och om Svenska Fotbollförbundets nordkoreanska retorik.
Inte den hotfulla, utan den vimsiga, den som bygger på att man tror att alla andra är idioter och går att lura i precis vad som helst.
Norrmännen har haft annat att fokusera på.
Det 22-åriga underbarnet Magnus Carlsen går en världsmästarmatch mot indiern Viswanathan Anand och Norge står stilla.
Det är schackfeber.
Efter fredagens parti leder pojkvaskern med 3–2.
Gastkramande.
Fascinerande historier
Schack är ett fascinerande spel, spelarna fascinerande människor.
Historierna om dem är många gånger så häpnadsväckande och osannolika att man kan tro att det är David Lynch (eller Micke Santoft på SvFF) som suttit och kokat ihop dem.
Aftonbladets systertidning Verdens Gang (VG) har gjort en 27 minuter lång dokumentär om Magnus Carlsen.
Gå in och kika på den.
När han var fem år memorerade han alla världens flaggor, när alla satt fyllde han på med 400 norska tätorters läge och invånarantal.
Han berättar att han håller ett par tusen schackpartier, drag för drag, i minnet.
– De cirkulerar runt någonstans därinne, säger han och markerar mot huvudet.
För en sån som mig, som knappt kommer ihåg när Bo Hansson har namnsdag, är det svårt att greppa.
100 timmar
Den mest väldokumenterade schackhistorien är Bobby Fischers titelmatch mot Boris Spasskij i Reykjavik 1972.
Århundratets möte.
USA mot Sovjet.
Kalla kriget nedkokat i en schackmatch.
Är ni intresserade av schack måste ni läsa ”Bobby Fischer Goes To War” och se dokumentären ”Bobby Fischer Against The World”.
Är ni inte intresserade av schack måste ni läsa ”Bobby Fischer Goes To War” och se dokumentären ”Bobby Fischer Against The World”.
I dagarna skriver NRK, Norges största tv-kanal, tv-historia.
De visar Carlsens titelkamp i Indien och räknar med att sända 100 timmar direkt.
Det är en strålande satsning och jag önskar att SVT hade hakat på.
Nu när de inte får sända OS hade det här mötet, den där världen, varit intressant att lära sig mer om.
Det hade varit en sylvass public service-pil – rakt i hjärtat.
Vad är en Caro-kann-öppning för något?
Det slår inte gnistor om ett parti schack men det är ju det som är så fint.
NRK har kanonsiffror, VG:s bevakning klickas, långsam teve fungerar, det gläder en gammal man som mig.
Allt behöver inte gå undan eller vinklas till oigenkännlighet.
Makalös dokumentär
Tidigare i veckan visade SVT ”The act of killing”.
Det är en makalös dokumentär om hur en miljon kommunister och oppositionella mördades i Indonesien i mitten av 60-talet.
Producenten Joshua Oppenheimer jobbade med filmen i mer än tio år och berättartekniskt är det något av det mest surrealistiska jag har sett.
Ett journalistiskt mästerverk.
Som säljer.
De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye satt i etiopisk fångenskap i 438 dagar.
Ambitiös research, får man säga.
Deras historia ska bli film och den har redan mynnat ut i en dokumentär och i ett långreportage i bokform.
Som säljer.
En tv-kanal i Norge sänder 100 timmar schack och en kvällstidning i samma land gör riktigt bra dokumentärfilmer på samma tema.
Som säljer.
Det finns hopp, alltså.