Guldvapnet: Premiärförlust
Wennerholm: Historiskt nederlag vore den perfekta VM-starten
Minsk. Sett till kalla siffror borde Sverige vara favoriter till VM-guldet i Minsk.
Regerande världsmästare, ett färskt OS-silver från Sotji och rankade etta i världen.
Ingen annan nation är i närheten.
Men en historisk VM-förlust mot Danmark i dag vore den perfekta starten på VM.
Förstå mig rätt nu.
Det är som att det behövs en käftsmäll direkt för att Tre Kronor ska vakna på rätt sida i en VM-turneringen.
Även om jag och många i min bransch plockar fram den stora yxan och hugger alla över fotknölarna.
Men det har nästan alltid varit den perfekta starten på en VM-turnering.
Det klassiska vi mot dem.
Som efter 2–3 i VM-premiären mot Schweiz i Globen i fjol som slutade med ett VM-guld.
Eller den historiska förlusten i öppningsmatchen i slovakiska Kosice 2011, där svenskarna förlorade mot Norge för första gången någonsin i en VM-turnering.
Nu lovar jag inget som jag gjorde den gången. Då lovade jag att gå i lusekofta resten av VM om Sverige förlorade mot Norge.
Det kliar än.
Hade fått ha lederhosen och kobjällra
Norska kvällstidningen VG tvingade ut mig mitt i natten för att Ole Kristian Tollefsen skulle få dra på mig en tre nummer för liten lusekofta. Och Tollefsen har starka armar.
Det kändes som jag stod i en tvångströja och försökte se avslappnad och självsäker ut inför de norska kamerablixtarna.
Det blev ett helt uppslag i Norges största kvällstidning dagen efter.
Men vad gör man inte för att hålla sitt ord.
Men det var sista gången jag lovade någonting. Det är jag tacksam för.
Annars hade jag gått omkring i lederhosen och med en kobjällra runt halsen under resten av VM i Globen i fjol.
Schweizarna vann med 3–2, men resten av turneringen stavades guld och när det var dags för final krossade svenskarna samma Schweiz med 5–1. Det är det jag menar.
Har ett berg att bestiga – på 171 meter
Därför lovar jag ingenting inför matchen mot danskarna i dag, även om Sverige inte ens tappat en enda poäng mot Danmark vare sig i VM eller träningsmatcher. Någonsin.
Och vad skulle man lova när det gäller Danmark?
Att käka smørrebrd en vecka?
Det skulle ju snarare vara en belöning.
Nej, Pär Mårts pratar ju alltid i bilder och så gör han även inför den här turnering. Att han och laget har ett berg att bestiga.
Jag vet inte om han är så påläst att han vet att Danmarks högsta punkt ligger knappt 171 meter över havsytan och heter Møllehøj.
Det är inget större berg att bestiga, men det är väl alltid en början på vägen fram mot ett nytt VM-slutspel.
Nu vet ju alla att precis allt kan hända i en VM-turnering.
Till och med Schweiz kan gå till final, vilket vi vet numera.
Och Frankrike kan slå Kanada i en VM-premiär.
Norge kan slå Sverige.
Det är svårare i ett OS, där alla de bästa är med och skillnaderna mellan de stora och de små blir så mycket större. Bottennationerna ser i princip likadana ut vare sig det är OS eller VM.
Tre Kronor har helt nya lag varje gång. De enda som är kvar från OS i Sotji är Gustav Nyquist och Jimme Ericsson, han som samtidigt var den enda spelaren från SHL i OS-truppen.
Det är inget lätt pussel att lägga för Pär Mårts, men Sverige tar sig alltid långt i VM. På de 13 senaste VM-turneringarna har Sverige bara missat en semifinal en enda gång.
De har tagit nio medaljer – två VM-guld, tre silver och fyra brons. Inget annat land är i närheten av den jämnheten.
Sverige är fantastiskt.
Jag såg en livs levande Aleksandr Lukasjenko på isen i går också inför premiären mellan Vitryssland och USA.
Väldig i sin framtoning denna viktiga dag då Vitryssland och många andra firade slutet på andra världskriget.
Men om hans Vitryssland kan ni läsa en betydligt mer insatt person än jag beskriva på ett uppslag här i tidningen om ni vänder blad.