”Nu har jag gått vidare”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-28
Sannas mål efter OS-kraschen – GP-finalen i Stuttgart
ZÜRICH. Susanna Kallur, 27, bryter nu tystnaden efter kraschen som chockade Sverige i OS.
Och tårarna torkade snabbt.
– Natten efter fallet var nog min bästa på hela tiden i Asien. Jag sov som en stock. Och när jag vaknade var det glömt och dags att gå vidare, säger Sanna.
Det är det hon gör just nu.
Vidare på exakt samma sätt som hon gjorde i fjol efter VM i Osaka.
Då slutade det med en knuff av amerikanskan Michelle Perry på tionde häcken, som förvandlade Sannas gulddrömmar till en fjärdeplats i finalen.
I OS i Peking kom hon inte ens så långt.
Hon stöp på första häcken i semifinalen och låg omtöcknad och förvirrad kvar när de andra tjejerna sprang mot sina finalplatser.
– Man tror ju inte att sånt ska kunna hända i häcklöpning. Man är inte riktigt beredd på det, säger Sanna Kallur en dryg vecka efter fallet som skakade Sverige.
Hon har varit tyst sedan dess.
– Men det är inte så att jag dragit mig undan, säger hon.
– Jag har bara gått vidare och försökt hitta ett nytt mål för att avsluta säsongen.
Det är där hon är just nu.
På samma plats som revanschen kom efter VM i Osaka i fjol.
”All luft gick ur en”
Golden League-galan i Zürich där Sanna spöade Michelle Perry förra sommaren och vann sin första Golden League-tävling för säsongen.
Den segern innebar att Perry var borta från miljonpotten i Golden League och Sanna fortsatte med att vinna även i Bryssel och Berlin.
Så hur känns det?
– Det känns bra. Jag har varit lite förkyld sedan jag kom hem från Peking och jag är fortfarande lite snuvig. Men det är väl bara typiskt för den här sommaren att det också skulle komma. Men det ska inte vara någon fara med tävlingen här i Zürich, säger hon.
Hur länge satt fallet i OS i?
– Ungefär tills jag vaknade dagen efter. Då kändes det rätt okay. Jag sov hela natten och det var väl ganska naturligt. Det var som om all luft gick ur en efter det som hände.
Har du tittat på tv-bilderna efteråt och analyserat vad som gick fel?
– Nej, det fanns väl inte så mycket att analysera direkt. Det var ganska lätt att förstå varför det hände. Då jag sprungit häck tidigare i sommar har jag inte direkt varit i form. Men när det gällde där i Peking fick jag till en riktig formtopp och jag var inte van att handskas med så mycket kraft och power. Jag hade kraften men inte känslan.
Men hur länge satt det i?
– Det gick fort över. Det var bara att resa sig, gå genom mixade zonen och svara på alla frågor och sedan var det bara att fortsätta som vanligt.
Vadå som vanligt?
– Att sätta upp nya mål. Nu gäller det att försöka avsluta säsongen så bra som möjligt och samla tillräckligt med poäng för att vara med i avslutningen i Stuttgart. Det är mitt mål för resten av säsongen. Jag tror att jag ska klara det om jag springer bra i de tävlingar som är kvar, även om jag missat mycket. Jag har ju bara kunnat vara med i två tävlingar i sommar. De andra tjejerna som ligger i topp har gjort fyra, fem. Så jag har en del att ta in.
Var du förvånad över hur prispallen såg ut i Peking?
– Ja, herregud. När jag tittade på startlistan inför finalen hade jag tippat tre andra.
Det blir ingen Finnkamp?
– Nej, det pallar inte den här kroppen. Hade jag haft en normal sommar hade jag nog fixat det, men inte som det ser ut just nu.
Hur förberedd är du inför fortsättningen?
– Det är så bra det kan bli. Om man säger så. Jag är i hyfsad form, men jag ska inte säga något. Vi får se.
Det är inte bara Sanna som är nyfiken.
Större delen av idrotts-Sverige följer hennes fortsatte öde den här sommaren och hon möttes av en våg av sympatier efter fallet i Peking.
Nu blir GP-finalen i Stuttgart den 13–14 september hennes eget mästerskap.
Precis som det blir Stefan Holms sista tävling i höjdhopp.
En kväll som kommer att gå till den svenska idrottshistorien.
Hur det än slutar.