Svenska mörkret
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-12
”Det krävs en stor attitydförändring”
BÅSTAD. Ingen svensk i semifinal – som vanligt.
Och de gamla svenska tennishjältarna tror det dröjer länge innan vi ser ljuset i tennismörkret.
– Det tar nog 15 år innan vi kan ha en svensk Grand Slamvinnare igen, säger Magnus Larsson.
Det svenska tennismörkret är omvittnat, omtalat och omskrivet.
I går i kvartsfinalerna åkte de två sista svenskarna, Robin Söderling och Björn Rehnquist, ur singelturneringen i Båstad. Sverige, den klassiska grusnationen, har inte haft en finalplats (och bara två semifinalplatser) i Swedish Open sedan Magnus Norman vann här 2000.
Det har också gått sex år sedan en svensk vann en Grand Slam i singel (Thomas Johansson i Australian Open).
Tvivlar på Söderling
Robin Söderling, 23, är det enda svenska hoppet men flera av de gamla svenska tennisstjärnorna tvivlar på att han kommer att nå ända fram i en Grand Slam.
– Det tar nog 15 år innan vi kan ha en svensk Grand Slam-vinnare igen, säger Magnus Larsson.
Anders Järryd tippar att det tar minst sex–sju år.
– Jag tror inte på någon av de 17–19-åringar vi har i dag utan man får vänta till de som är 14–15 har blivit tillräckligt gamla, säger den gamle dubbelspecialisten.
SVT:s expert Janne Gunnarsson sätter ändå lite hopp till Söderling.
– Om Söderling fortsätter utvecklas kan det gå på tre–fyra år. Om han inte lyckas – ja, då dröjer det många år.
Förändring krävs
Enligt Magnus Larsson krävs det en stor attitydförändring hos våra lovande tennisungdomar om det ens ska gå på 15 år.
– De är inte beredd att offra sig, att köra till knäna blöder. Jag vill inte dra alla över en kam men generellt är det för många som inte gör sitt bästa.
Dagens svenska ungdomar är för bekväma.
– Det gäller generellt i hela samhället. Hemma i Växjö är det fullt på inomhusbanorna och man gnäller för att det inte finns
tider. Men sen när det är utomhussäsong är de inte där, då står utomhusbanorna tomma. Det är skittråkigt.
Efter den aktiva karriären var Larsson deltidstränare på tennisgymnasiet i Växjö, distriktet som kanske fostrade flest stjärnor i det svenska tennisundret.
Men han lade snabbt av.
– Det är svårt när man som tränare har högre ambitioner än eleverna. När man inte får någon feedback så bryts man själv långsamt ner.