HOPPLÖST

Johan Flinck om gulddrömmen som blev ett fiasko

SAN PATRIGNANO

På programmet stod "Nationshoppning 1 och 2".

Men när svenskarna ridit lekte banfunktionärerna mest "Plockepinn 1 och 2".

Här tänkte jag leka Sanning eller konsekvens efter den sämsta insatsen av ett svenskt hopplandslag sen 1998.

Sanningen: otur.

Konsekvensen: fiasko.

"Enligt traditionell uppfattning ger en hästsko tur och skydd mot olycka där den spikas fast."

...men då måste man få två-tre uppvärmningshopp till, skulle Rolf-Göran Bengtsson vilja lägga till den gamla sägnen.

MacKinleys sko satt visserligen fast men den sönderstressade framhoppningen i går förstörde alltså Bengtssons EM.

Tio timmar tidigare hade Malin Baryard ridit sin värsta runda sen...sen...Sylve Söderstrand och Sven Tolling tog en fika ihop frivilligt (och det är mycket länge sen).

Förklaringen kom under eftermiddagen: Butterfly Flip har en kraftig infektion i kroppen.

Och i fredags härjade magsjuka i Baryards och Sylve Söderstrands kroppar.

Mot tappade skor och sjukdomar kan man inte skydda sig.

- Höjden av otur, som Bengtsson sa.

Det är sanningen.

Men resultatet, det som kommer stå där i böckerna, är en åttondeplats.

Det är också denna åttondeplats vi jämför med bakåt i tiden, och kommer då fram till att lagplaceringen är den sämsta sen VM 1998 (12).

Inga protester

Detta av ett lag som tränargurun Henk Nooren så sent som i onsdags menade skulle vara bättre än alla de han jobbat tillsammans med under 2000-talet och som tagit OS-, VM- och EM-silver.

När dessutom bara två av ryttarna tar sig till den individuella finalen i morgon, där de i praktiken är utan chans på medaljer, är alltså EM slut för svensk del redan efter dag två.

Samtidigt som de två ryttare, Peder Fredricson och Maria Gretzer, som inte kan skylla på otur överraskar negativt.

Fiasko, alltså.

Det är konsekvensen.

En slutsats varken Malin Baryard eller Peder Fredricson protesterar mot:

- Vi satt ju här och pratade om medaljer i förrgår.

Men det är ett fiasko som inte ska betyda något för framtiden.

Inte ännu en dödsruna

Jag har visserligen blivit en kringresande begravningsentreprenör i svensk idrott då jag varit på plats och skrivit dödsrunor över svensk handboll (VM 2003, EM 2004 och VM 2005 - det var en jäkligt lång och plågsam lit de parade), svensk bordtennis (VM 2005 - tack för allt, J-O) och svensk grustennis (Paris 2003 då Magnus Norman, den siste store svenske grusspelaren, lämnade Roland Garros för gott med ett "apjävel").

Men det blir inte ännu en dödsruna över en svensk stormakts-epok härifrån San Patrignano.

För samtliga ekipage i laget - möjligen med undantag för Spender S och Maria Gretzer, vars framtid är allvarligt hotad om hennes sponsor (Sony Ericsson) väljer att avveckla sitt team den 31 juli - bör ha minst två goda framför sig.

Toppen måste breddas

Däremot måste den absoluta toppen breddas igen när nu Helena Lundbäck, Royne Zetterman och Peter Eriksson fallit i från.

Och för att det ska bli verklighet måste Sverige ta sig upp i Super League i nationshoppning nästa år, så att fler ryttare och hästar kommer ut på de riktigt stora banorna i riktigt tuff konkurrens.

Den begåvade Henrik Johnsson sammanfattade nog hela den svenska insatsen bäst när han efter hustruns katastrofridning utbrast:

- Knappast stolpe ut, va? Hon sköt ju ner hela reklamskylten.

Definitionen av hästsko-/tur-myten hämtade jag för övrigt från lyckan.com, en sajt bara om lycka. Om ni vill veta mer, Rolf-Göran och Malin.