Wennerholm: Det får vi aldrig få se Mondo göra

Uppdaterad 14.37 | Publicerad 13.28

PARIS. Det är ett av OS-friidrottens längsta ”waiting games”.

Mondos egen långbänk.

Den här gången tog det två och en halv timme innan stavkvalet var över.

Då hade Mondo gjort två hopp och tävlat i totalt femton sekunder.

Följ ämnen

OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program

Nu var det bara kval, så det är egentligen inget bra exempel.

Det blir värre i finalen på måndag, då alla vet att det bara kommer att vara en hoppare kvar till slut och lika många vet att ribban kommer att ligga på världsrekordhöjden 6,25.

Om det nu inte spöregnar, blåser halv orkan eller att han själv bryter foten eller åker på någon elak matförgiftning.

Annars vet alla hur stavfinalen kommer att sluta på måndag.

Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit och väntat lika länge som Mondo på att hans stavtävlingar ska få sitt vanliga sluta Mondo mot världsrekordet.

Då brukar tv:s sändningstid ha gått ut, alla övriga grenar över och Mondo ensam tävlande kvar på innerplan.

Det är inte motståndarnas fel.

Utan Mondo skulle varenda stavtävling oviss och spännande med ett koppel möjliga vinnare.

Mondos och stavvärldens problem är att han är för överlägsen.

Det ger evighetslånga tävlingar om startfälten är tolv eller fler.

Kunde bara tänka på pizza

I EM tog finalen så lång tid att Mondo var utsvulten när han väl kom till den mixade zonen efteråt med medaljen dinglande runt halsen.

Det enda han kunde tänka på var pizza.

Att han just hoppat hem sitt tredje raka EM-guld betydde ingenting i det läget.

Jag minns att klockan var långt efter midnatt när han kunde avsluta en tävling som startat nästan fem timmar senare.

Själva tävlingen tog över tre timmar, sedan dopingkontroller och prisutdelning ytterligare två.

Jag minns själv när en ung Mondo tävlade i Lausannes Diamond League 2020 och arrangörerna lagt stavtävlingen på ett torg i stadskärnan.

Det drog publik och jublet steg när Mondo gled över nytt världsårsbästa och hoppade 6,07.

Då la han upp ribban på 6,15 för att slå Bubkas dåvarande utomhusrekord på 6,14.

Men han fick bara ett försök.

Sedan la sig mörkret både över Lausanne och arrangören och det blev för farligt att fortsätta.

De hade missat att stavhopp med Mondo kräver extratid och hade inte riggat någon kvällsbelysning.

Det var godnatt.

Det gör Mondo när han inte hoppar

Den här gången försökte jag följa Mondo när han inte hoppade.

Vad han gjorde för att fördriva tiden.

Men det var ingen större underhållning.

Han är ju kompis med allt och alla i stavhoppsvärlden, så det blev mest kompissnack med sådana om fransmannen Thibaut Collet, australiern Kurtis Marschall som är en av hans bästa kompisar, norrmannen Sondre Guttormsen och en drös andra.

Och amerikanen Sam Kendricks förstås. Han gjorde en lov bort till pappa Greg och mamma Helena som satt och coachade nere vid sargkanten.

Och han la sig ner på sin massagekudde ett par gånger, för att mjuka upp ryggen emellanåt.

Och han hann även med sitt nästan obligatoriska toalettbesök.

Sedan kvävde han förmodligen en och annan gäspning.

Det hade gått 45 minuter innan han drog av sig överdragskläderna första gången för att hoppa på 5,60.

Det gick på lite drygt sex sekunder, trots att han har längre väg att landa än alla andra.

Det här gången kändes det som att det gått att klämma in ett Eiffeltorn mellan honom och ribban.

Då stod klockan på 11.01, exakt 51 minuter efter tävlingsstarten.

Klockan 12.28 gjorde han sitt andra.

Då gled han över 5,75 med så mycket luft att de gått att klämma i Triumfbågen mellan honom och ribban.

Mondo kommer aldrig göra så

Då konstaterade han att han gjort sitt, för han gick bort och packade in sina stavar i fodralet.

Då var det bara tolv hoppare kvar och finalplatserna fyllda.

Det tackar jag för.

Det gör att det förhoppningsvis bara kommer att ta dryga två timmar innan vi får se Mondo lägga upp ribban på 6,25 på måndag.

Jag minns ryskan Jelena Isinbajeva, när hon nästan lika överlägsen som Mondo där ett tag.

Hon tig alltid med sig ett liggunderlag och en filt till Diamond League-tävlingar.

Sedan brukade hon lägga sig bekvämt, dra filten över huvudet och slumra bort någon timme, medan de flesta av konkurrenterna rev ut sig.

Men det kommer vi aldrig få se Mondo göra.

Han är alldeles för väluppfostrad för den sortens divafasoner.

Det var ändå en rejäl knall som tog sig vidare till stavfinalen.

Den 20-åriga lettländaren Valters Kreiss. Han var felfri över 5,70, vara två centimeter från sitt nysatta personliga och lettländska rekord.

Honom hade jag knappt hört talas om tidigare.

Herrarnas hundrametersförsök drog igång här på lördagsförmiddagen också.

Och svenska hoppet Henrik Larsson försvann direkt efter en blek insats.

Nu blev han sjua i sitt heat på blygsamma 10.24.

Jag hade hoppats på mer och det hade förmodligen Henrik också.

Men jag har ingen anledning att ändra mitt guldtips.

Jamaicas Kishane Thompson såg lika stark ut som jag trodde, när han sprang i mål avstannande på tio blankt. Där kan det hända saker i finalen på söndag.

Så tävlar svenskarna – hela schemat dag för dag

Medaljligan

Nation

Inga medaljer utdelade för vald sport.

Följ ämnen i artikeln