Gustavsson: Det är lagen som SSL behöver
Spelarjackpott ifjol.
Lagjackpott i år?
Publiksiffrorna dalar i SSL – men Warberg och Visby har potential att bli den hävstång som vänder trenden och ser till att publiksnittet återigen når fyrsiffrigt.
Hagunda och Team Thorengruppen i all ära, Warberg och Visby är det som SSL behöver just nu.
Visst, innebandyn har misslyckats med att nå fram som publikidrott i folkhemmet och kanske aldrig når dit, men nog borde publiksiffrorna kunna vara bättre än de är just nu.
Snittet i SSL i vinter landade på ytterst mediokra 865 personer.
Högsta snittet någonsin, 1188 personer för på pricken tio år sedan, är inte heller någon siffra som skrämmer, men att världens bästa spelare i världens bästa liga som spelar världens bästa innebandy inte lockar tusen personer i snitt tycker jag är smått pinsamt.
Det går att peka på en rad faktorer: brist på publiktradition, utökade webbsändningar, svaga arrangemang, avsaknad av profiler, defensivorienterad innebandy.
Eller, för att svära i innebandybubblan, helt enkelt: folk tycker inte att innebandy är tillräckligt intressant.
Det finns dock en stor och avgörande faktor som påverkar siffrorna:
Vilka lag som spelar i SSL.
En lagjackpott?
Ifjol blev det spelarjackpott i SSL när stjärnorna Kim Nilsson, Johan Samuelsson och Rasmus Sundstedt återintog ligan efter lir i andra ligor.
I år finns potential för en lagjackpott.
Både Warberg och Visby är nämligen framme i avgörande kval till SSL (där de ställs mot raketresande Hagunda och potentiella SSL-återvändaren Team Thorengruppen).
Två riktiga publiklag.
Båda lagen hade med sina allsvenska publiksnitt (825 respektive 1034 personer) klivit rakt in på den övre halvan i publikligan i SSL.
Visby hade placerat sig som femma, till och med.
Ingen ”walk in the park”
Då kan man – utan att ha belägg för vad historiken säger – säkert kunna anta, inte minst i Warbergs fall, att de där siffrorna skulle kunna saltas lite till av spel i SSL.
Flera andra lags publiksiffror skulle säkerligen också ökas på av att ha Warberg på besök snarare än Lindås (tjockis-laget, ni vet).
Resan mot SSL blir dock ingen ”walk in the park” för publikmagneterna.
Warberg kliver in mot Hagunda, två klubbar med totalt differentierad elithistorik där Warberg är den anrika storklubben med flera SM-guld i skåpet och där Hagunda är den raketresande klubben som fortsätter gå på något form av rus. Warberg kliver in med favorittryck, hemmaplansfördel och historiska anor som i det här fallet kan bli en press, medan Hagunda mer har allt att vinna.
Visby är den storsatsande klubben som samlat misslyckanden på hög men som nu äntligen nått ett avgörande kval, och där man får leva med en ”underdog”-stämpel mot ett Team Thorengruppen som har hemmaplansfördel, tämligen färsk SSL-erfarenhet och har gjort den här resan förr.
En bit från tusingen, men...
Inget känns givet.
Vilka lag som kommer ha mest publikstöd är det dock inget snack om.
Jag roade mig med att byta ut Lindås och Örebros siffror mot Warbergs och Visbys siffror i SSL:s publikliga.
Resultatet?
933 personer.
Jämfört med 864 personer.
Fortfarande en bit från tusingen, men ett stort kliv åt rätt håll.
En positiv injektion som skulle behövas i en liga som tappat publik tre år i rad.
SSL behöver all skjuts framåt den kan efter vinterns segdragna SSL-konflikt, vikande publiktrender och – vad jag i alla fall upplever – svikande allmänintresse.
Warberg och Visby har potential att bli den hävstång som vänder trenden och ser till att publiksnittet återigen når fyrsiffrigt.
Hagunda och Team Thorengruppen i all ära, Warberg och Visby är det som SSL behöver just nu.