Flinck: Dags att förlösa, Signell

Johan Flinck

KUMAMOTO. Efter alla graviditeter och förlossningar i det här landslaget:

Nu är det dags för Henrik Signell att förlösa – en ny stjärna.

Graviditeter och förlossningar har präglat året för det svenska landslaget.

Superstjärnan Isabelle Gulldén fick barn i juli och har gått en kamp mot klockan för att komma i form till VM, om inte annat så till turneringens mellanrunda.

Storskytten Johanna Westberg fick barn i juni men hann inte tillbaka i tillräckligt bra form för att bli uttagen till VM.

Målvakten Johanna Bundsen är gravid och har lämnat återbud till VM.

Dessutom blev förbundskaptenen Henrik Signell pappa till en liten dotter för åtta månader sedan. Då var det en barnmorska (utgår jag i alla fall från) som förlöste sambon Teresa Utkovic, den förra landslagsstjärnan.

Här på VM i Kumamoto vill jag i stället se Signell förlösa – en ny stjärna.

Det är upplagt för det och det kommer att krävas för att Sverige ska nå en semifinal.

Efter att Signell kört med i stort sett samma lag sedan EM 2016 är nu halva truppen, åtta spelare, borta från det lag som nådde en överraskande semifinalplats i senaste VM för två år sedan.

Dessutom fajtas annars givna startspelare som Gulldén och Hanna Blomstrand för att komma i form efter att fått barn respektive höftopererats.

Och Nathalie Hagman, som togs ut i all star team i förra VM, har sedan dess mest suttit på bänken i sina klubblag.

Vill se Petrén slå igenom

Sverige behöver göra det Norge varit så bra på genom åren: tända en ny storstjärna under ett mästerskap när det behövs som mest. Ett klassiskt genombrott helt enkelt, som Blomstrands i förra VM.

Det är krattat för det i alla fall. Bland de aderton har vi sex rena mästerskapsdebutanter och ytterligare tre spelare som bara haft en biroll i ett mästerskap.

Det hade förstås varit välkommet med ett genombrott mellan stolparna av Martina Thörn. Filippa Idéhn och Johanna Bundsen har varit ohotad målvaktsduo, men utan att tillhöra världstoppen, i sex raka mästerskap nu. Det är heller inte troligt att förstemålvakten Idéhn kan vara på topp i ett helt mästerskap.

Men allra helst ser jag Melissa Petrén få sitt stora brejk.

Landslagets väl och ve har i snart ett decennium vilat i Isabelle Gulldéns händer eller kanske snarare handbollshjärna.

De senaste åren, när skadorna blivit fler och jobbigare och hon dessutom gått gravid och fött barn, har jag i mitt stilla sinne börjat fundera över vem som egentligen ska ta över efter Gulldén som mittnia i landslaget. Det har stått klart ganska länge att back-upen Carin Strömberg inte har kapaciteten, vilket i sig inte är konstigt då det krävs väldigt mycket för att axla den manteln.

Kanske kan Petrén bli Gulldéns arvtagerska även om hon är en annan mittniotyp än Bella: ett större hot själv men inte med samma spelfördelaregenskaper som drottningen av svensk handboll.

Stockholmskan Petrén, som fostrades till elitspelare i Lugi, får gärna slå igenom redan i detta VM så att vi får en mjuk generationsväxling under några år framöver. För Gulldén är inte slut utan har mycket kvar att ge. Hon är bara 30 år men, hör och häpna, äldst i VM-truppen.

helskärm

Varning för Japan

Sverige har inte fått något annat än en drömlottning i detta VM.

Man har hamnat i den klart svagaste gruppen med tre blåbär och Ryssland som enda toppnation. Däremellan har vi värdlandet Japan som Sverige förstås ska besegra för att vara vidare med nödvändiga två poäng så länge man inte kniper bonuspoäng mot Ryssland.

Men jag vill varna för Japan som satsat stenhårt inför sitt hemma-VM och Tokyo-OS till sommaren med dansk tränare, stora resurser och massor av lägerdagar tillsammans. I förra VM besegrade japanskorna till exempel Montenegro, pressade Ryssland i en uddamålsförlust och missade kvartsfinal efter förlust i förlängningen mot blivande bronsmedaljörerna Nederländerna. Nu har man fått ytterligare två år tillsammans.

I mellanrundan slipper Sverige tre av världens fyra, på papperet, bästa landslag som alla finns på den andra halvan: Frankrike, Norge och Nederländerna.

I stället kommer man att få fajtas om en semifinalplats bakom Ryssland med lag som brukar buntas ihop med Blågult bland lag 6–10 i världen: tre ur kvartetten Rumänien, Ungern, Montenegro och Spanien från grupp C.

Ett svenskt landslag på toppen av sin förmåga kan, eller till och med bör (när Rumänien har fyra dopningsmisstänkta spelare borta och en superstjärna som just kommit tillbaka från korsbandsskada i Cristina Neagu), besegra alla de här fyra.

Men man kan lika gärna förlora mot alla fyra om man inte får träff på några saker.

Förutom ett mästerskapsgenombrott, eller två, av någon/några av de nya spelarna tror jag att det krävs...

...fullträffar från någon av målvakterna i flera av matcherna.

...att Gulldén kliver fram och levererar när det gäller som mest.

...att det nya, aggressivare försvarsspelet utan Sabina Jacobsen hinner sätta sig till matchen mot Japan och sedan håller hög klass resten av turneringen för att få de enkla kontringsmålen.

Då kan det faktiskt bli semifinal.