Wennerholm: Det var så tomt i skafferiet
Publicerad 11.27
PARIS. Det var blixtar och dunder.
Men inga magiska under.
Perseus Karlström fick inte gå i några gyllene skor.
Den här gången heller.
OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program
Han gjorde allt utom att bryta, när han knallade in på en 21:a plats där under Eiffeltornet.
Plågad och med en kropp som vägrade svara. Jag satt och spanade här vid kanten av Seine och i skuggan av Eiffeltornet och såg bara hans knallgula iskeps försvinna längre och längre ned i fältet.
Det var så tomt i skafferiet, att jag nästan tyckte synd om honom. Och jag tänker varken ge honom eller gångsporten någon känga. Den här gången.
Perseus som var i sitt livs form när jag såg honom knalla hem EM-guldet i Rom för knappt två månader. Som om det var en walk in the park.
Det skickade upp 34-åringen till friidrottens största svenska medaljhopp bakom Mondo Duplantis.
Till och med större diskusjätten Daniel Ståhl.
Han var bara brutalt ärlig
Men redan då Perseus gick hem EM-guldet hade han tydligen covid i kroppen och det följdes av ett elakt virus som gjorde att han fick lägga om hela sitt träningsupplägg inför OS.
Och är det något man inte har råd med så är det just det.
Inför ett OS måste man vara maximalt förberedd, för det är alltid några andra som är det.
Minsta hack i skivan kan förstöra allt.
Det var det som drabbade Perseus med full kraft denna torsdag.
– Det var som att gå med handbromsen i, som han själv uttryckte det.
Han erkände sina problem redan på presskonferensen här i Paris, där han valde att skruva ner förväntningarna till nästan noll.
Ett tag trodde jag att han kanske bluffade, men han var uppenbarligen bara brutalt ärlig.
Det var därför jag valde att stryka Perseus från min lista av medaljkandidater långt innan det här loppet startade.
Var det slutet för Perseus?
Det är en klen tröst att han fick gå på OS-historiens kanske vackrast inramade gångarbana, där gångarna passerade under Eifelltornet två gånger per varv, då de gick fram och tillbaka över floden Seine på 1800-talsbron Pont d’Iéna.
Vackrare än så blir det inte.
Men var det slutet för Perseus?
När jag tittar på resultatlistan så hade han ingen som är äldre framför sig från sin 21:a plats.
Även om gång inte är en typisk sport för ungtuppar, så sliter en lång karriär på kroppen och som i alla långdistansövningar blir det tomt i tanken en dag och det är över.
Det är inget VM nästa år och när det är dags för OS i Los Angeles 2028 kommer han att vara 38 år.
Men den stora frågan är var svensk gång står den dag han slutar.
Han är totalt ensam på den här nivån och ingen är ens i närheten.
Då har han ändå blivit någon sorts folkhjälte på sin ensamma vandring i en sport som knappast toppar popularitetslistan.
Men hans medaljer har inte skapat någon Stenmarksfeber direkt och en kö av ungdomar som vill bli nästa ”Perseus”.
Det är fortfarande tomt i den kön.
En sorts hatkärlek
Jag erkänner mig själv skyldig till att ha svartmålat gångsporten mer än en gång under mitt långa sportjournalistliv och jag har fortfarande svårt att ta den på riktigt allvar. Man måste ju få tycka att det är en ganska fånig sport ändå och det finns inte en enda gång jag varit på en gångtävling utan att tänka på John Cleese i Monthy Python-sketchen ”The Ministry of Sally Walks”.
Men nu har det växt till en sorts hatkärlek, där det inte går att blunda för vad Perseus ändå lyckats ställa till med, trots att han inte har en enda sponsor utan i stort sett helt får leva på pengarna från SOK.
När den källan sinar finns ingenting kvar.
Han får heller ingen andra chans här i OS, då den individuella sträckan på 35 km, förvandlats till en mixedstafett.
Där har Perseus ingen att dela sin kärlek till sporten med, då gångsporten på damsidan knappt existerar i Sverige.
Det är fortfarande Monica Svensson som är överlägset bäst.
Men trots att Wikipedia säger kallar henne före detta gångare, så gick hon hem SM-guldet i Uddevalla bara för en månad sedan.
46 år gammal.
Som en av tre startande var hon överlägsen.
I och med Perseus kollaps, så är det redan klart att friidrotten inte kommer att ta hem medaljskörd som i Tokyo senast.
Då blev det två guld och ett silver, men nu kan det bli max två.
Mondo är naturligtvis självskriven, men Daniel Ståhls form har varit så svajig att till och med hans gamla tränare Vesteinn Hafsteinsson tvivlar och ser ett OS-brons som max utdelning.
Ingenting varar för evigt.
Så tävlar svenskarna – hela schemat dag för dag
Medaljligan
| Nation |
|---|
Inga medaljer utdelade för vald sport.