Gärderud glad att hans rekord är slaget: ”Musse är en fin kille”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-07-29
Rekordet rök efter exakt 31 år.
Men Anders Gärderud jublar.
– Musse är en så jäkla fin kille så det känns jättebra. Rekord är till för att slås, säger den svenska löplegenden.
Gärderuds slutspurt vid OS i Montreal 1976 är förmodligen det mest klassiska ögonblicket i svensk friidrottshistoria.
Han vann efter en otrolig dramatik före polacken Bronislaw Malinowski och östtysken Frank Baumgartl, som föll på sista hindret.
Det var den 28 juli 1976 och tiden 8.08,02 var nytt världsrekord.
Det stod sig som svenskt rekord i 31 år exakt på dagen.
Mustafa Mohameds 8.05,75 i belgiska Heusden fick också den 28 juli som födelsedagen.
”Lite överraskad”
– Jag är faktiskt lite överraskad och jäkligt imponerad eftersom jag vet vad som krävs för att springa på de tiderna, säger Gärderud från sommarstugan i Södermanland.
Ingen tagg i hjärtat då rekordet rök?
– Nej, faktiskt inte. Tvärtom. Och speciellt för att det var just Musse som slog det.
– Det som är roligt är att det blir lite fokus på löpning nu. Det är jättepositivt för svensk friidrott, där det mest handlat om snabbstyrka. Jag tycker vi kan börja spekulera i en medalj på VM nu. Det är inte många i världen som springer på de här tiderna. Och någon av kenyanerna brukar alltid balla ur i VM.
”Djupt imponerad”
Är du förvånad över att tiden blev så bra?
– Ja, lite faktiskt. Jag trodde att han behövt lite mer kvalitet på 1500 meter. Men Musse är en jäkel när det gäller tempouthållighet och att orka. Jag är djupt imponerad.
Anders Gärderud kommer själv att vara på
VM och följa Mustafa Mohameds jakt på en VM-medalj, då han ska jobba som expertkommentator på Sveriges Television.
Och han har kvar ett ännu äldre svenskt rekord.
Den 5 juli 1975 sprang han 5000 meter på 13.17,59.
– Men jag bryr mig inte så mycket om mina gamla rekord. För mig var alltid kampen om segern det viktiga.
OS-guldet 1976 är ett starkt bevis på det.