Wennerholm: De borde undersöka synen
Är det dags för SHL:s situationsrum att boka en tid hos optikern?
Jag undrar efter Linköpings Garrett Roes 3–1 mot Färjestad, där pucken tydligt smiter genom en maska i nätet bakom Lars Haugen.
En puck som inte ens är nära att gå i mål.
Men samtidigt är det här en dag då jag inte vill begrava mig i nya skandaler.
Sedan tror jag inte att det här målet påverkade att Linköping vann med 4-3 efter förlängning. Det kändes mer som Färjestad fick det största lyftet av Roes märkliga 3–1. I ren ilska.
Det var inte länge sedan jag såg Malte Strömwall skjuta 4–1 till AIK hemma mot Leksand, då situationen var den omvända. Pucken gick i mål, men hittade en maska i nätet och försvann ut på isen igen.
Nu hände samma sak, fast tvärtom.
Det är kanske dags att kolla både målburar och nät och se om det inte rör sig om något konstruktionsfel. Näten ska stoppa puckar. Inte släppa igenom dem. Att det händer två gånger på så kort tid känns knappast tillförlitligt. Det ökar inte heller trovärdigheten till SHL:s situationsrum, där varje mål ska granskas under lupp.
Nu måste någon ha varit ute och hämtat kaffe eller glömt glasögonen hemma.
Någon annan förklaring kan jag inte se.
Men tillbaka till något trevligare. Det positiva som hänt den här säsongen. Som att SHL:s målsnitt är det högsta på tio år. Garrett Roes gratismål påverkar inte de siffrorna mer än ytterst marginellt. Men det har gjorts 5,78 mål per match så här långt och det är ett makalöst lyft.
De lag som bidragit mest till den ökade målproduktionen är Frölunda och Modo. Frölunda med en bländande offensiv som gett 48 mål framåt så här långt.
Nämnden viker sig inte
Modo med en usel defensiv, där de nu släppt in flest mål av alla hittills (44) efter 2–5 hemma mot Växjö. I den matchen var det samma vidöppna dörrar bakåt som i så många andra matcher den här säsongen. Modo som presenterade ännu en transatlant under matchen mot Växjö, då man meddelade att amerikanen Patrick Dwyer är klar. Det gör att Modo kommer att slå ett nytt rekord när det gäller amerikaner och kanadensare i truppen. När backen Noah Welch ansluter i november kommer ö-viksklubben att ha totalt nio transatlanter i laguppställning.
När Växjö tog SM-guld i fjol hade man sju.
Sedan måste jag framhålla Disciplinnämnden, som verkligen varit konsekventa i sina domar mot tacklingar mot huvudet. De fick nya direktiv inför den här säsongen att gå hårt fram och har inte vikit en tum från den linjen. Ett uppdrag de fick från ett samlat hockey-Sverige där förbundet, SHL och spelarfacket SICO var helt överens för en gångs skull.
Jag var informerad tidigt om den här hårdare linjen, då min kollega Tomas Ros fixat så vi hade besök av de utmärkt pedagogiska domarna Linus Öhlund och Tobias Björk inför den här säsongen.
Sett åt annat håll
Därför kom de nya och hårdare domarna inte som någon överraskning för mig. Men alla verkar inte ha varit lika välinformerade, då Disciplinnämnden i vissa fall idiotförklarats av både experter och vissa sportchefer.
Därför är jag imponerad av disciplinnämndens ordförande Alexander Ramsay , som varit tillgänglig efter varje dom och på ett sakligt sätt förklarat varje beslut som tagits.
Han har varit så illa tvungen, då ingen annan tagit det ansvaret. Jag ser nämligen ingen stark ledare i svensk hockey just nu. Jag har aldrig saknat en gammal och klassiskt stark ordförande som Rickard Fagerlund som i dessa tider. Någon som kunde sätta ner foten och ryta till när det behövdes. Var finns förbundets nye ordförande Anders Larsson i debatten? Var finns SHL:s vd Jörgen Lindgren när det blåser? Jag har i alla fall inte sett röken av någon av dem.
Nej, disciplinnämnden har skött sig och de enda fall det blivit debatt om är de som inte ens anmälts och hamnat på deras bord. Där är det också SHL:s situationsrum som sett åt ett annat håll.
Så det kanske inte är en så dum idé att skicka de huvudansvariga gamla domarna på en synundersökning. Det känns som det behövs för att undanröja alla misstankar om motsatsen.