Alfelt: Häckens superoffensiv har gjort laget till en oerhört stark guldkandidat
SM-guld vore välförtjänt - men det är få som bryr sig
GÖTEBORG. 48 mål på 21 matcher.
Det går inte att vifta bort med att det även i fortsättningen gäller att ta en match i taget.
Häcken får gärna vilja smyga fram i anonymiteten men man kan inte låta Peter Gerhardssons anfallsglada lag göra det längre. Häcken är en oerhört stark guldkandidat i höst.
Fotboll handlar om teknik, taktik, skador, avstängningar, formsvackor och plötsliga succéinhoppare – men serier vinner man på självförtroende.
Häcken har skapat ett superstarkt självförtroende med en totalsatsning på anfallsspel. På träningar nöter Häcken offensivt passningsspel där spelarna ska vända huvudet rätt, spela till rättvända spelare och dessutom sätta passningen på rätt fot på medspelaren.
Allt för att skapa säkerhet och därmed möjlighet till variation. Jag tror aldrig att jag sett ett allsvenskt lag anfalla med så många positionsförändringar under en match som Häcken gör varje gång man spelar.
Försvarsmässigt ställer Häcken upp med ett 4-2-3-1-försvar medan anfallsspelet inte går att sätta en sifferkombination på. Det är mer en sorts välorganiserad röra där snabba passningar, riktningsförändringar och ett envist bollhållande inom laget ska trötta ut motståndarna så att misstag uppstår och då ska den individuella skickligheten i och precis utanför straffområdet ge målchanser och mål.
En makalös effektivitet
Åtvidaberg gjorde ingen dålig match mot Häcken. Absolut inte. I inledningen av andra halvlek dominerade Åtvid med bra passningsspel av de inre mittfältarna Marinho och Mohamed Abubakari.
Till och med statistiken ger Åtvidaberg en bra match. Fler avslut totalt än Häcken, 6–6 på mål. Bollinnehavet ungefär lika. Skillnaden var effektiviteten.
Häcken gjorde mål på fem av sina avslut på mål. En makalös effektivitet men också en följd av att man med sin snabbhet i fötter, tanke och passningsspel kom till mer klara målchanser. René Makondele gjorde själv två mål och spelade dessutom kirurgvasst fram Waris Majeed till ett.
Majeeds andra mål kom efter ett mäktigt ryck där ingen av Åtvidabergs försvarare hade en chans att hänga med. Mycket snyggt men ändå inte så snyggt som inhoppande 18-årige jättetalangen Nasiru Mohammeds klack bakom stödjebenet i fart. Stenhård som ett skott.
Peter Gerhardsson berättade för mig efter uppvisningen hur han var med ett år i Hammarby då man satsade hårt på anfallsspel på träningarna och allt flöt för Bajen i matcher. Ett annat år prioriterade man försvarsspelet och då blev det mest skit.
Poängen är att ett utvecklat anfallsspel som fungerar föder ett självförtroende som även de defensiva spelarna rycks med av. De får ju om inte annat jobba hårt med sina färdigheter på varenda träning mot anfallsskickliga medspelare.
Anonymiteten ger Häcken arbetsro
Om något av de stora lagen hamnat i Häckens position hade man pratat om guldchans varenda dag men det mer anonyma klubbnamnet Häcken ger en förlängd arbetsro för Gerhardsson och hans bevisligen mycket spelskickliga lag. Häcken spelar helt utan den press som Elfsborg, Malmö och AIK har inför avslutningen.
Speciellt Elfsborg har satt sig under ett enormt tryck med sin katastrofala inledning av höstsäsongen då man tappade åtta poäng på tre matcher. Det och det eviga tjatet om att man inte kan spela på naturgräs gör Elfsborg otroligt sårbart. En oväntad smäll till och självförtroendet rasar mot botten.
Vinner Häcken SM-guld gör man det ytterst välförtjänt men det är få som bryr sig. 3 407 åskådare på en av årets mest underhållande fotbollsmatcher säger väldigt mycket.
Tyvärr.