Wennerholm: Tornéus var den givna hjälten
Ibland blir jag extra glad när svenskar tar medalj.
Som när Michel Tornéus tog VM-brons i längd här i Sopot i går och tryckte sin Botkyrka-keps på huvudet efteråt.
En hälsning hem till alla barn och ungdomar i den problemtyngda förorten om att allt är möjligt.
Jag har nog aldrig träffat en idrottare med större hjärta.
Abeba Aregawi sprang hem sitt givna VM-guld på 1 500 meter utan att blinka och jag satt mer och njöt av hennes löpning än hennes seger.
Hon är en sagolik löptalang och det är en njutning att se hennes lätta steg och nyvunna förmåga att behärska sina lopp rent taktiskt. Men att hon vann var detta inne-VM:s mest väntade seger.
Och hon gjorde det inte ens spännande. Efter 400 meter så stack hon bara iväg och loppet var avgjort med mer än en kilometer kvar.
Det var Aregawi och sedan ingenting.
Och under ämnet övriga frågor ville Aregawi inte uttala sig om skilsmässan från Henok Weldegebriel och varför de spelade gifta så länge och lurade alla.
Det ska hon reda ut med sin manager Keith Karlsson och klubbordförande Ingvar Åström i nästa vecka som hon ska tillbringa i Sverige. Det är möjligt att det kommer några svar då om nu någon är intresserad längre.
Tornéus en världshoppare igen
Men Michel Tornéus var min givna hjälte i går.
Det blev ”bara” ett brons till slut, sedan brassen Mauro Vinicius Da Silva fick på ett monsterhopp och 8,28 i sista omgången. Och det skiljde två centimeter till kinesen Li Jinzhe och hans 8,23.
Men det var ändå medalj för Michel Tornéus och inte den enorma besvikelse som då han missade OS-bronset i London 2012 men en enda centimeter.
Då kändes det nästan som han var beredd att kasta sig i Themsen.
Men nu är han tillbaka och etablerad i världstoppen i längd.
En världshoppare.
Och han var bäste europé här i Sopot med EM i Zürich som det största mästerskapet i sommar.
Men precis som Stefan Holm är han helt inställd på ett OS-guld och han är nästan lika fokuserad på det som Holm var.
Ett EM-guld skulle bara vara ett steg på vägen mot den där stora kvällen han drömmer om i Rio de Janeiro 2016.
Jag tycker det är stort.
Stora idrottsmän har stora drömmar och det är kanske där Michel Tornéus får uppleva samma ofantliga lycka som Stefan Holm gjorde när han hoppade hem sitt OS-guld i Aten 2004.
Kan bli den förste snälla vinnaren
Han är totalt inställd på det målet och det är ofta en förutsättning för att man ska lyckas som idrottsman. Eller kvinna.
Sedan har jag alltid tyckt att Michel Tornéus varit för snäll för att bli en vinnare.
Snälla pojkar får aldrig kyssa stora pokaler, som det heter inom hockeyn.
Men jag undrar om inte Tornéus kan bli den förste.
Jag glömmer aldrig när jag ringde Michel Tornéus en kväll i juli 2005, då han just hoppat 7,94 i Göteborg och blivit världsetta för juniorer som nittonåring.
Här väntade man sig en kaxig typ från förorten och självsäkert snack om framtida stora segrar.
Men svaret blev att han var stolt över att vara störst i Botkyrka, då tidigare junioren Peter Oldin haft klubbrekordet i hans dåvarande klubb IFK Tumba med 7,92.
En nittonåring som inte bara var ödmjuk, utan slet hårt för sin satsning på friidrott och som sommarjobbade som lokalvårdare. Ett finare ord för städare.
Hatten av för hans engagemang
Sedan dess har han alltid engagerat i sitt jobb för ungdomarna i förorten och den hopplöshet många känner.
Det var därför kepsen åkte på där efter bronset.
För att visa att allt är möjligt.
Själv tar jag hatten av för ett sådant engagemang.
Emma Green-Tregaro var tredje svenska medaljhoppet denna friidrottskväll. Men hon var nog slagen redan när ryggskottet slog till under kvalet.
Lyckligast i den finalen var nog polska hemmafavoriten Kamila Licwinko som tog silvret efter att ha klarat 2,00. Men ett hopp som säkert inte var högre än 1,95. Jag har aldrig sett en ribba böja sig så mycket och ändå ligga kvar.