Alfelt: Vi har en rolig höst framför oss
Så har då Tobias Hysén skjutit in oss i det eviga räknandets tidevarv igen.
Helsingborg, Malmö och Göteborg i topp på 38 poäng nu. Kan bli fyra med AIK efter att omgången är över.
Och i så fall kan vi räkna bort Elfsborg men säga välkommen in i matchen till Kalmar och du hör själv – från och med nu kommer vi att spekulera och räkna efter varenda match och vi kommer att ha helt fel men lika rätt ibland och det blir en helt jäkla underbar avslutning på denna allsvenska.
Elfsborg dominerade första halvlek på Gamla Ullevi men skapade inte en enda målchans. Där har vi Elfsborgs problem i år. ”Sista tredjedelen” närmast väste Anders Svensson när jag frågade honom om vad som inte fungerar för mästarna efteråt.
Om jag leker med tanken på att vi hade flyttat över Tobias Hysén till motståndarnas lag tror jag faktiskt att Elfsborg hade vunnit den jämna matchen.
Tobias Hysén har förmågan som Elfsborgs samtliga anfallare saknar. Förmågan att komma rätt i lägen.
Inte bara till lägen.
Utan rättvänd med möjlighet att sätta bollen där den ska hamna. Elfsborg har inte några anfallare av klass i år. Jag gillar absolut James Keenes inställning och offervilja men det mesta sker för ofta för långt från mål.
Viktor Claesson är ännu en av dessa anfallstalanger som utvecklingen har hakat upp sig för.
Lasse Nilsson är skadad men även frisk behöver han ganska många chanser numera för att göra målen.
Mohamed Bangura har gjort fem mål i år och det är hyggligt men två av målen gjorde han när BP krossades med 6–0, ett mot Öster i en 3–1-seger, ett mot Syrianska när det blev 5–1 till Elfsborg och det femte i 1–2-förlustmatchen mot Malmö.
Alltså inte ett enda poänggivande mål.
Mästarlagets balans är bortblåst
Anders Svensson var – frånsett en bakåtnick som frispelade landslagskompisen Hysén till en stolpträffande lobb – fantastisk i sitt passningsspel.
Blixtrande snabb dessutom en gång när han läste ett Blåvittanfall och löste upp hotet med att komma först i den hotade ytan.
Illa för Elfsborg är att försvaret inte är homogent längre. Jon Jönsson och Tom Söderberg är inget kompakt innerförsvar. Andreas Klarström är väl knappt ens försvarsspelare och Johan Larssons största förtjänster ligger också i offensiven.
Mästarlagets balans är som bortblåst. Stefan Ishizaki skickade iväg massor av felpass och slog inte ens så bra hörnor som han brukar. Elfsborg lyfte med Jörgen Lennartssons offensiva trippelbyte när Mohamed Bangura, Niklas Hult och Mikkel Beckmann kom in samtidigt.
Alla tre var inblandade i farligheter framåt. Hult snurrade till sig flera avslut- och inläggslägen, Bangura nickade i stolpen och Beckmann rullade snyggt fram till Marcus Rohdén vilket ledde till fällningen och straffen som gav 1–2.
Blåvitt har grunderna som behövs
Men ingen av dessa tre är friska nog för att vara startspelare och bland annat därför är Elfsborg nu borta från guldstriden. Göteborg däremot är i allra högsta grad med tack vare lika delar av hårt arbete och Tobias Hyséns målsinne.
Allsvenska lag är sällan kompletta men få lag är så beroende av en spelare som IFK Göteborg är.
Visserligen är laget välbyggt från duktige målvakten John Alvbåge och ett försvar som fungerar bra ihop även om Adam Johansson nog skulle växa lite till om han fick agera på rätt kant.
Mittfältet bygger på tvåvägshårdjobbande inrarna Philip Haglund och Jakob Johansson som vann matchen mot Elfsborg med sina konsekventa satsningar.
ontus Farnerud tillförde en extra dimension med sin kreativitet och bollkänsla och Robin Söder var väldigt aktiv och bra första timmen med bland annat ett bra skott bara decimeterna över ribban. Blåvitt har grunderna som behövs och framförallt spetsen i Hysén för att kunna plocka hem SM-guldet.
Men samma kvaliteter har ju Helsingborg, Malmö, AIK och kanske Kalmar.
Vi har en rolig höst framför oss.