Vroooooom – i kväll åker vi!
Publicerad 2013-05-07
Holm: Ligan är inte längre bäst i världen
– men nu kan den äntligen bli välmående
Med en hemlig överenskommelse har klubbledarna tagit tillbaka makten i elitserien i speedway.
Löne- och resekostnaden per match får i år inte överstiga 180 000 kronor.
Sverige har inte längre världens bästa liga – men äntligen en som har förutsättningar att bli välmående.
När Tony Rickardsson skrev på för Valsarna 1994 fick han 10 000 kronor per match och ytterligare 700 kronor för varje inkörd poäng.
Många av dagens förare skulle inte ta på sig släpskon för den ersättningen.
Efter sekelskiftet accelererade lönespiralen snabbare än en speedwaycykel och i den här sporten existerar som bekant inga bromsar.
Nicki Pedersen tjänade 100 000 kronor per match i Lejonen och Rickardssons polske trätobroder, Tomasz Gollob, hamnade i en angenäm förhandlingssits efter VM-guldet 2010. Han valde till slut Hammarby och kunde under 2011 håva in, förutom 300 000 kronor i sign on-bonus, en nettolön på 60 000 kronor per match.
Har förstått att situationen var ohållbar
Det är först under de senaste åren som lagledare och sportchefer har förstått att situationen är ohållbar, att det är fel att motivera indragna elitlicenser och konkurser med uteblivna sponsorintäkter och vikande publiksiffror när det verkliga felet finns i ursprungskalkylerna. I stället för att låta förarna diktera villkoren och motarbeta varandra har de börjat kommunicera och samarbeta, för sportens bästa.
2012 infördes ett lönetak som innebar att klubbarna fick spendera 2,9 miljoner under grundserien, det vill säga 207 000 kronor per match. I år har klubbledarna kommit överens om ett nytt inofficiellt lönetak på 180 000 kronor. Det är möjligt tack vare en annan oskriven regel, som säger att varje laguppställning ska innehålla tre svenska förare.
Följden är att Sverige inte längre har världens bästa speedwayliga. Den finns i Polen, heter Enea Ekstraliga, inleddes den 14 april och rymmer samtliga VM-förare.
Ett tecken på sundhet – inte på svaghet
Så sent som i fjol var elitserien lika stjärnfylld. 14 av 15 ordinarie Grand Prix-åkare körde premiären och den ende som saknades, Bjarne Pedersen, skrev snart på Vargarna för att ersätta förolyckade Lee Richardson.
I kväll, då säsongen inleds med Elit Vetlanda–Vargarna, Piraterna–Ikaros Smederna, Västervik–Indianerna och Hammarby–Dackarna, får åskådarna se totalt åtta Grand Prix-åkare, två per match. De kunde ha varit tre till, men VM-tvåan Emil Sajfutdinov, som lämnade Elit Vetlanda för Indianerna, förlorade sin cancersjuke far under helgen, Piraternas Greg Hancock stoppas av en nackskada och Nicki Pedersen, Vargarna, bröt vänster handled under helgens VM-deltävling på Ullevi.
De fyra övriga förarna i årets VM-serie – Tomasz Gollob, Tai Woffinden, Matej Zagar och Krzysztof Kasprzak – har inte fått kontrakt med någon svensk klubb. Samma sak gäller Kenneth Bjerre och Bjarne Pedersen, som körde Grand Prix-serien i fjol.
I mina ögon är det ett sundhetstecken, inte ett svaghetstecken. Jag vill uppleva en elitseriepremiär inte bara i kväll, utan även långt in i framtiden.
Stefan Holm rankar lagen
1: Indianerna
Hemmabana: Ica Maxi arena, Sannahed.
Så gick det i fjol: Fyra i elitserien, föll i SM-semifinalen mot Elit Vetlanda.
Premiärlaget: 1) Antonio Lindbäck, 2) Rune Holta, 3) Piotr Protasiewicz, 4) Joonas Kylmäkorpi (gästförare), 5) Niels-Kristian Iversen, 6) Mathias Thörnblom (gästförare), 7) Damian Balinski (Ny från Gnistorna).
Övriga truppmedlemmar: Joel Andersson, Krzysztof Jablonski (Örnarna), Emil Sajfutdinov (Elit Vetlanda).
Förluster: Hans Andersen (Västervik), Kenneth Bjerre (ingen svensk klubb), Simon Gustafsson (Dackarna).
Lagledare: Daniel Andersson Bäckström.
Kommentar: Kumlalaget har, trots tre tunga förluster, elitseriens överlägset bästa trupp. Mycket talar för att ryske VM-föraren Emil Sajfutdinov, som trivs på ovalen i Sannahed, blir den sista biten i guldpusslet.
2: Piraterna
Hemmabana: Motala arena.
Så gick det i fjol: Tvåa i elitserien, föll i SM-finalen mot Elit Vetlanda.
Premiärlaget: 1) Chris Holder, 2) Linus Sundström, 3) Jonas Davidsson (Dackarna, gästförare), 4) Maciej Janowski, 5) Przemyslaw Pawlicki, 6) Anton Rosén, 7) Fredrik Engman (gästförare).
Övriga truppmedlemmar: Greg Hancock, Piotr Pawlicki.
Förluster: Norbert Kosciuch (ingen svensk klubb, Grzegroz Zengota (Vargarna).
Lagledare: Stefan Andersson.
Kommentar: De flesta talar om Indianerna och Elit Vetlanda inför elitseriepremiären, men se upp för Piraterna. Holder, Hancock, bröderna Pawlicki, hemvändande Jonas Davidsson... Motalaklubben blev svenska mästare 2011 och har ett minst lika starkt lag i år.
3: Elit Vetlanda
Hemmabana: Vetlanda motorstadion.
Så gick det i fjol: Etta i elitserien, SM-guld.
Premiärlaget: 1) Thomas H. Jonasson, 2) Mikkel B. Jensen (Gnistorna), 3) Jaroslaw Hampel, 4) David Ruud, 5) Martin Vaculik, 6) Bartosz Zmarzlik (Gnistorna), 7) Jacob Thorssell (gästförare).
Övriga truppmedlemmar: Ricky Kling (gästförare), Janusz Kolodziej, Henric Lindqvist.
Förluster: Jason Crump (slutar), Leon Madsen (Hammarby), Emil Sajfutdinov (Indianerna).
Lagledare: Fredrik Staaf och Bosse Wirebrand.
Kommentar: Regerande mästarna har drabbats av tre blytunga förluster, men fem av åtta lagledare tror ändå att smålänningarna försvarar SM-guldet. Tillåt mig att tvivla. Exvärldsmästaren Jason Crump, som betydde lika mycket i depån som på banan, och Emil Sajfutdinov ersätter man inte i första taget.
4: Västervik
Hemmabana: Stena arena.
Så gick det i fjol: Sexa i elitserien, föll i SM-kvartsfinalen mot Dackarna.
Premiärlaget: 1) Peter Ljung, 2) Tomasz Jedrzejak, 3) Chris Harris, 4) Daniel Nermark (Valsarna), 5) Hans Andersen (Indianerna), 6) Troy Batchelor (Hammarby), 7) Ludvig Lindgren (Griparna, gästförare).
Övriga truppmedlemmar: Daniel Davidsson (Griparna, gästförare), Oskar Karlsson, Tobiasz Musielak (Hammarby).
Förluster: Pontus Aspgren (Vargarna), Daniel King (ingen svensk klubb), Nikolai Klindt (ingen svensk klubb), Mikael Max (Hammarby), Jurica Pavlic (ingen svensk klubb), David Watt (ingen svensk klubb).
Lagledare: Patrik Hag och Anders Kling.
Kommentar: Med jämnheten som vapen kan Västervik bli årets överraskning. Håll ögonen på Troy Batchelor och Tobiasz Musielak, som har alla förutsättningar att bli nya publikfavoriter.
5: Dackarna
Hemmabana: G & B arena, Målilla.
Så gick det i fjol: Trea i elitserien, föll mot Piraterna i SM-semifinalen.
Premiärlaget: 1) Patryk Dudek, 2) Fredrik Lindgren, 3) Dennis Andersson (Hammarby), 4) Michael Jepsen Jensen, 5) Patrick Hougaard (Griparna), 6) Joel Larsson.
Övriga truppmedlemmar: Simon Gustafsson (Indianerna, gästförare), Mikkel Michelsen (Griparna), Victor Palovaara (gästförare).
Förluster: Robin Aspegren (Hammarby), Andreas Jonsson (Smederna), Jonas Davidsson (Piraterna), Tai Woffinden (ingen svensk klubb), Tim Gudmundsson (Lejonen), Linus Eklöf (Smederna).
Lagledare: Mikael Karlsson och Jerker Eriksson.
Kommentar: Medan konkurrenterna pratar om vikten av rutin satsar Målillaklubben på en rekordung trupp. Lagkaptenen Fredrik Lindgren och dansken Patrick Hougaard är de enda förarna om inte är födda på 1990- talet. Satsningen kan mycket väl leda till SM-guld, men knappast i år.
6: Ikaros smederna
Hemmabana: Eskilstuna motorstadion.
Så gick det i fjol: Nykomling. Tvåa i allsvenskan, slog Rospiggarna i slutspelsfinalen.
Premiärlaget: 1) Andreas Jonsson (Dackarna), 2) Magnus Zetterström (Hammarby), 3) Grigory Laguta (Valsarna), 4) Krzysztof Buczkowski (Valsarna), 5) Peter Karlsson (Vargarna), 6) Kenni Larsen, 7) Oliver Berntzon.
Övriga truppmedlemmar: Linus Eklöf (gästförare), Daniel Henderson (gästförare), Szymon Wozniak.
Förluster: Rasmus Broberg (Masarna), Henrik Karlsson (Griparna), Ricky Kling (Elit Vetlanda).
Lagledare: Jimmy Jansson och Stefan Jarl.
Kommentar: Nykomlingen har inte värvat ungt men tungt och siktar på en plats i semifinalen. Med nyförvärv som Andreas Jonsson, 32, Peter Karlsson, 43, och Magnus ”Zorro” Zetterström, 41, är målsättningen realistisk.
7: Hammarby
Hemmabana: Gubbängens IP.
Så gick det i fjol: Fyra i elitserien, föll mot Indianerna i SM-kvartsfinalen.
Premiärlaget: 1) Grzegorz Walasek, 2) Artem Laguta (Valsarna), 3) Leon Madsen (Elit Vetlanda), 4) Mikael Max (Västervik), 5) Rafal Okoniewski, 6) Sebastian Aldén (gästförare), 7) Alexander Edberg (gästförare).
Övriga truppmedlemmar: Robin Aspegren (Dackarna), Andrej Karpov (Örnarna), Aleksandr Loktajev (Örnarna).
Förluster: Christian Agö (Lejonen), Troy Batchelor (Västervik), Kamil Brzozowski (ingen svensk klubb), Tomasz Gollob (ingen svensk klubb), Adrian Miedzinski (Vargarna), Rory Schlein (ingen svensk klubb), Magnus Zetterström (Smederna).
Lagledare: Anders Fröjd och Piotr Zyto.
Kommentar: Bajen har inget med medaljerna att göra i år. Klubben tappade Dennis Andersson och Troy Batchelor och gjorde sig frivilligt av med 42-årige exvärldsmästaren Tomasz Gollob, som sällan gjorde skäl för lönen.
8: Vargarna
Hemmabana: ICA Maxi arena, Norrköping.
Så gick det i fjol: Åtta, och sist, i elitserien.
Premiärlaget: 1) Tomasz Gapinski (Valsarna), 2) Kim Nilsson (gästförare), 3) Peter Kildemand, 4) Grzegorz Zengota (Piraterna), 5) Adrian Miedzinski, (Hammarby), 6) Anders Mellgren, 7) Pontus Aspgren (Västervik, gästförare).
Övriga truppmedlemmar: Nicki Pedersen, Adam Shields.
Förluster: Viktor Bergström (Lejonen), André Hertzberg (Griparna), Daniil Ivanov (ingen svensk klubb), Magnus Karlsson (Örnarna), Peter Karlsson (Smederna), Scott Nicholls (ingen svensk klubb), Bjarne Pedersen (ingen svensk klubb), Adam Skornicki (ingen svensk klubb).
Lagledare: Peter Jansson.
Kommentar: Vargarna åkte ur elitserien under kaosets 2012, då Lee Richardson omkom och klubben fick ekonomiska problem. Eftersom nästjumbon Valsarna förlorade elitlicensen fick Norrköpingsklubben ändå vara kvar. Har Vargarna där att göra? Nicki Pedersen, om någon, har svaret på den frågan.