Glöm aldrig öppenheten
MALMÖ. Rikard Norling stänger fler MFF-träningar.
Det är bra.
Man måste kunna skilja på äpplen och päron.
Vi journalister hatar stängda rum – samtidigt som vi älskar dem.
Vi vill ha total öppenhet – men njuter som mest när vi avslöjar något som makthavare försökt dölja för omvärlden.
Så när nye MFF-tränaren Rikard Norling vill ha nya rutiner med fler träningar utan insyn pumpar adrenalinet hos oss murvlar och säkert också hos en del av de fans som ser som sin självklara rättighet att vara ständigt nära sina älskade, eller beroende på resultatet för dagen, hatade hjältar.
Men varför?
Vem överhuvudtaget har anledning att se en MFF-träning? Ingen annan än deras kommande motståndare såklart.
Få saker i mitt liv har varit så tråkiga som fotbollsträningar.
Typ MFF:s, Helsingborgs, landslagets, Tottenhams, Bayern Münchens, Barças och alla andras kvadratenfjuttande jag genomlidit genom åren. Jag älskade att själv träna fotboll men att se andra göra det är ren tristess.
Skapar problem ur ingenting
Så tack Rikard Norling för att du stänger dörrarna till fler av Malmös träningar. Det är ju inte att se era skottövningar som är det viktiga varken för mig som journalist eller för majoriteten av Malmös supportrar.
Svensk klubbfotboll har på senare år skapat problem ur ingenting. Helt utan självbild har man anammat de stora ligornas sätt att strypa öppenhet gentemot den omvärld som faktiskt föder deras verksamhet.
Det är visserligen ishockey, men när Percy Nilsson och dåvarande Mif-klubbdirektören Tommy Theorin var i New York chockades Rangers ägare av deras uppgift om att
dåvarande Mif-tränaren aldrig släppte laguppställningen dagen före match.
– Folk har rätt att veta vad de betalar för. Han skulle ha sparken, var Rangersägarens krassa businessreplik.
Den öppenheten är det viktiga. Att inse att man som allsvensk tränare, spelare,
ledare alltid i alla lägen marknadsför ett koncept som i slutändan faktiskt handlar om ens egen existens.
Helt ointressant för de flesta
Att Norling inte vill att någon ska se hur hans lag tränar har jag full förståelse för. Tråkigt för ett antal engagerade staketrävar som fyllt sina förmiddagar med närhet till laget och spekulationer om framtiden, men helt ointressant för de allra flesta.
Det viktiga för fotbollsspelare och ledare är att prata, sälja in sin vara, och det gör man efter träningarna.
Jag tror att det är precis så som Norling tänker och jag kan inte säga annat än att det är helt rätt.
Vi har en uppskruvad fotbollsdebatt för tillfället som handlar om moralpanik och fokus på ganska fel saker. Som att man inte får skrika fula ord på läktarna, att en lätt knuff från en inhoppad åskådare resulterar i 20 helsidor i tidningen, att ett kastat knallskott bryter en match medan två kastade i en landskamp inte ens rapporteras.
Säkerhetsarbetet är en sak som måste intensifieras men det är förmodligen ännu viktigare att skapa mer positiva signaler runt klubbarna och då är slutenhet aldrig metoden.
Stäng gärna varenda träning – men ställ alltid upp och prata efter dem. Press, fanssajter, bloggare, twittrare och allt vad det kan vara i dag är del i fotbollens positiva marknadsföring.
Klubbarna ska aldrig glömma det.