”Jag känner ett grymt självförtroende”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-17
I natt går Åsa Sandell äntligen upp i en amerikansk ring
NEW YORK
Hon har väntat ett halvår på att få boxas i en amerikansk ring.
Så räkna med att det är en taggad Åsa Sandell som i natt går upp mot nigerianskan Ijeoma Egbunine i North Carolina.
– Jag känner ett grymt självförtroende, försäkrar den 39-åriga skånskan.
I motsats till vad som tidigare rapporterats i svensk press är det ingen titelmatch Åsa Sandell går i Winston-Salem, North Carolina, i natt.
”Bara” en vanlig fajt.
Ändå är det med största tänkbara entusiasm den svenska boxningsstjärnan lämnat hemstaden New York för den fuktiga amerikanska södern.
– Ja, det här ska fruktansvärt roligt, säger hon.
– Jag har verkligen längtat efter att få gå en riktig match.
Det kan man förstå.
Efter förlusten mot världsmästarinnan Laila Ali i Berlin i december ifjol bestämde sig Åsa för att flytta till USA.
Hit kom hon i början februari – och sedan dess har hon, under överinseende av coachen Lennox Blackmore, tränat. Och tränat. Och tränat...
– Det har blivit mycket av den varan och det ska som sagt bli skönt att få gå upp i ringen.
– Men jag ångrar verkligen ingenting. Det här är ju första gången jag verkligen fått träna som ett proffs.
Och de oändlig passen ute på legendariska Gleason’s Gym i Brooklyn – genom åren ”hem” för all från ”Ingo” till Mike Tyson – har gett resultat.
– Jag är en mycket bättre boxare nu än när jag kom hit. Och jag känner stor tillförsikt inför den här matchen. Jag har ett grymt självförtroende.
För motståndet i natt står alltså Ijeoma Egbunine, en 25-åring från Nigeria som boxas i lätt tungvikt, en klass över Sandells vanliga hemvist.
– Jag ser fram emot invägningen så jag får se henne och kan göra en bedömning, säger svenskan.
– Jag vet nämligen inte så mycket mer än att hon är duktigt och har en hel del meriter.
Vid vinst ställs siktet givetvis in på en returmatch mot Laila Ali – och världsmästartiteln.
– Jag vet inte exakt vad som händer i fortsättningen, men visst, jag vill ju gärna möta Ali igen.
Per Bjurman