”Det kan bli för mycket”

Succén har skapat hysteri runt Söderling – varje steg bevakas

helskärm

PARIS. Segertåget i Öppna franska har förändrat livet för Robin Söderling.

Nu vill alla ha en del av sensationsmannen.

– Personligen har jag aldrig haft något behov av att synas, men det är kul för svensk tennis, säger 24-åringen.

Robin Söderling har precis chattat med Sportbladets läsare men det innebär inte att dagens medieaktiviteter är avklarade.

Två bastanta vakter i mörka kostymer lotsar svensken vidare och håller undan närgångna besökare så att svensken obesvärad ska kunna ta sig till Tenniseum, Roland Garros välfyllda museum.

Fyra tv-team, ett tiotal fotografer och minst lika många reportrar följer varje steg Söderling tar, fångar varje ord i bandspelare och på papper.

Alla vill veta allt och lite till om 24-åringen från Tibro, som plötsligt är världens hetaste tennisspelare.

– Turkisk press här. Får vi ta en bild?

Mediaföljet växer

När Öppna franska inleddes var Sportbladet den enda svenska tidningen på plats i Paris.

I går, då den internationella pressen fått sitt och Söderling slog sig ned för att svara på frågor om allt från uppväxten i Tibro till sin ”kraftiga forward”, hade han fått sällskap av ytterligare fyra skrivande landsmän. Dessutom har TV4 och Sveriges television skickat reporterteam till den franska huvudstaden.

Robin Söderling, som möter Fernando Gonzalez i morgondagens semifinal, ser inte media som något nödvändigt ont även om alla intervjuer tar tid.

– Det blir vad man gör det till. Om jag haft inställningen att det var skit och piss hade det blivit det. Jag gör gärna jättemycket, men om jag ställer upp på allt skulle jag inte ha tid att träna eller vila, säger Robin Söderling.

”Jag är inte nöjd”

Du har aldrig upplevt en sådan här hysteri tidigare. Vad är kul, vad är jobbigt?

– Det är – och det är jag verkligen ärlig när jag säger – otroligt kul att svensk tennis får lite uppmärksamhet. Det behöver vi. Det som är jobbigt är att det lätt kan bli för mycket. Eftersom jag är kvar i tävlingen vill jag gärna ha så lite som möjligt att tänka på. Jag känner mig absolut inte nöjd.

Du kanske snart har en egen hörna i det där museet...

– Tror du det? Behöver man inte vinna fyra år i rad då? Ah, det är inget jag funderar över eller strävar efter, säger Robin Söderling.