Laul: Inte råd med sådana divalater...
Större är inte skillnaden, och kul är väl det
SUNDSVALL. Först spelade de ut Gif Sundsvall.
Sedan slutade IFK Göteborg spela.
I den ständigt svängiga fotbollsserien allsvenskan har topplagen inte råd med sådana divalater.
Inte mot en nykomling med vissa kvaliteter.
Du vet att du är i Norrland när följande varning hörs på radions trafikinformation: ”Se upp i höger körfält på Sundsvallsbron. Där har någon tappat ett träd”.
Detta träd var inte nu inte det enda som tappades bort den här kvällen.
IFK Göteborg hade 2-0 mot Gif Sundsvall efter 25 minuter, och kändes så överlägsna att jag började skriva på matchkrönikan i stället.
När jag tittade upp nästa gång hade Gustav Svensson klivit av med en känning i baksidan lår, och ”Giffarna” kvitterat till 2-2.
Så vad fan hände?
Blev nonchalanta
Jo, det som kan hända när ett lag låter sig påverkas av att de är just numret större: IFK Göteborg blev nonchalanta.
Eller som Sundsvalls tränare Joel Cedergren uttryckte det på presskonferensen:
– När de gjorde 2-0 blev det lite lugnare för oss. Då fick vi mer tid med bollen, mer kontroll.
Serieledaren började fuska i passningsspelet, positionsspelet och med löpmetrarna.
Det har man inte råd med i allsvenskan, framför allt inte ett IFK Göteborg utan Thomas Rogne och Gustav Svensson på planen.
Det dröjde bara två minuter in på andra halvlek innan ”Giffarnas” luftstarke mittback Joakim Nilsson hade nickat in reduceringen på hörna. Och efter en knapp timmes spel kvitterade alltså duktige Rúnar Sigurjónsson efter en av många lyckade bolltransporter plus väggspel med Pa Dibba och avslut som styrdes över John Alvbåge och i mål.
Islänningen stod för flera fina individuella prestationer i den sekvensen men jag undrar om firma Svensson och Rogne låtit honom ta sig fram på samma sätt?
Statsministern på plats
Drygt 5000 hemmafans på Norrporten – däribland vår fotbollsintresserade statsminister Stefan Löfvén – jublade vid slutsignalen över det oavgjorda resultatet, alla poäng är viktiga i bottenstriden.
Det är de i guldstriden också men i Göteborgslägret var det ingen som firade, tvärtom.
– Två bortkastade poäng, fnös Gustav Svensson.
För tabellen spelade det nu inte så stor roll. Malmö förlorade i lördags, Elfsborg och AIK tappade också poäng i dag, och närmast bakom Blåvitt jagar plötsligt IFK Norrköping, tre poäng efter.
Därmed blir kommande kamratmöte en seriefinal gånger två eftersom serien vänder med start söndag.
Enligt tränare Jörgen Lennartsson ska Gustav Svensson vara tillbaka då, och kanske fick Göteborg en nyttig påminnelse mot Gif Sundsvall att jobbet måste göras i alla lägen om matchledningar ska försvaras och serieledningar behållas.
– Det var inte bra, det tycker inte spelarna heller men det kan hända ibland, resonerade Lennartsson om den tappade 2-0-ledningen.
Vibe glödhet
Faktum är att fram till detta 2-0-mål hade Blåvitt återstartat allsvenskan precis på samma sätt som de avslutade den mot Hammarby: Lasse Vibe smög ut på vänsterkanten, och hittade en anfallskollega i boxen med ett lågt inspel. Den här gången Mikael Boman som tajmade löpningen perfekt mot sovande mittbackar.
IFK Göteborgs andra mål gjorde Vibe på egen hand när han hämtade upp bollen vid mittplan, tog med sig den till straffområdet där han hängde in den i närheten av krysset med fel fot.
– Första halvtimmen spelade vi fantastiskt bra, tyckte Jörgen Lennartsson och det är nog ingen på Norrporten som protesterar emot det.
Men allsvensk fotboll är ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter – och det topplag som inte är tillräckligt noggrant och koncentrerat hela vägen riskerar att tappa poäng även mot bottenlagen.
Större är inte skillnaden, och kul är väl det.