Ulf Karlsson: ”Jag var dopad”

Friidrottens förre förbundskapten åt anabola steroider

Karlstad/Stockholm

Ulf Karlsson avslöjar att han dopade sig under sin egen elitkarriär.

- Jag tog två kurer av ett medel som hette dianabola, säger friidrottens förre förbundskapten.

Karlsson var långt ifrån ensam. I början av 70-talet använde ungefär en tredjedel av det svenska friidrottslandslaget anabola steroider.

- Men jag tror att det går att bli lika bra utan dopning - det tar bara längre tid.

En höstdag 1970 gick den dåvarande militären Ulf Karlsson in till sin läkare på regementet I2 i Karlstad för att fråga honom om råd. Karlsson hade hört av en kompis om en nytt preparat som skulle vara bra för att hjälpa med träningen. Efter att ha konsulterat Fass konstaterade arméläkaren att dianabola nog kunde vara bra för att bygga upp muskelstyrkan.

Då, i början på 70-talet, var anabola steroider fortfarande ett fullt tillåtet träningshjälpmedel. Användandet förbjöds först 1974.

- På den tiden existerade ju inte ordet dopning. För mig var det som att ta järnpiller för att inte bli förkyld, berättar Ulf Karlsson när TT träffar honom i Karlstad.

Steroiderna hämtade han ut på apoteket, och dopningen hade sin effekt.

- Jag tog två treveckorskurer, en i oktober och en i januari, och jag kände att jag snabbt blev starkare.

Men han blev förmodligen för stark och pillren blev slutet på mångkampskarriären.

- Delar av kroppen hängde inte med. Jag fick benhinneinflammation och tvingades lägga av med friidrotten.

Vanligt i Sverige

Ulf Karlsson var långt ifrån ensam om att använda preparat som i dag är förbjudna. När läkaren Arne Ljungqvist valdes in i Svenska friidrottsförbundets styrelse 1971 gjorde han en enkät med friidrottslandslaget. Resultatet blev chockerade - det visade sig att en tredjedel av de 67 procent som svarade på enkäten uppgav att de använde anabola steroider.

- Jag blev förvånad över att svenska ungdomar var redo att spekulera med sin hälsa. Men man måste komma ihåg att på den tiden ansågs det inte vara något fult, säger Ljungqvist.

Rena stjärnor

Ljungqvist har sedan 70-talet kämpat mot dopningen.

- Jag kunde strunta i allt och låta dem hålla på, eller så kunde jag försöka städa upp. Jag valde att försöka städa upp.

Sverige anses också ha blivit ett av världens "renaste" idrottsländer.

De senaste svenska friidrottarna som testades positivt för dopning var diskuskastarna Lars Sundin och Göran Svensson som åkte fast 1987. De hade båda ätit ett hälsokostpreparat som innehöll testosteron.

Ulf Karlsson är övertygad om att dagens stora stjärnor är helt rena.

- Jag vet inte om omvärlden tror att våra atleter är rena, men om de tror det så ser de ju att det går att nå fantastiska resultat utan fusk. Det är också vad vi säger själva, att det går att bli lika bra utan dopning - bara att det tar längre tid. Det har ju våra svenska stjärnor bevisat.

Fuskare finns

Karlsson tror också att hela friidrottsvärlden sakta börjar att bli renare, särskilt då med den upprensning som sker i USA efter Balcoskandalen.

- Numera finns ju inte någon ovetskap om dopning, men det kan säkert finnas tränare i tredje världen som vill nå snabb framgång och idrottare som inte vet om vad de får. Dopningen kommer alltid att finns kvar eftersom det nu finns mycket att tjäna på att fuska. Men jag tror det blir färre och färre som dopar sig.

Karlsson tror ändå att många medaljörer kan ha fuskat under senare år.

- Efter VM i Edmonton 2001 sade jag att minst 60 procent av finalisterna på 100 meter hade dopat sig under något skede i deras karriärer. Och jag har länge misstänkt Marion Jones, det märks också på hur hennes kropp har förändrat sig. Hon har visat en ojämnhet i resultaten som du inte ser hos våra svenska stjärnor.

- Grekland fuskade ju till och med när de sökte inträde i EU, så vad betyder det då om de dopar sig lite? Världen ser ju ut så i dag, snart kan du ju inte lita på en djävel.

Vill inte stryka rekord

Det systematiska användandet av dopning i till exempel Östtyskland har gjort att det finns världsrekord som troligen är omöjliga att slå.

- Marita Kochs världsrekord på 400 meter (47,60) har jag väldigt svårt att se någon slå. Men jag tycker det vore fel att stryka alla rekord. Det vore förnedrande mot de som var rena när de satte sina rekord. Det fanns kanske en chans att göra det vid millennieskiftet, men nu tycker jag att det är för sent.

Karlssons egen filosofi för att minska dopningen inom friidrotten är enkel - hårdare straff.

- Jag tycker det borde vara livstids avstängning, i alla fall den andra gången.

- Det går aldrig, aldrig att släppa dopningen fri. Det går inte med tanken på hälsorisken. Det skulle vara samma sak som att tillåta knark.

Lars Markusson/TT