Pajkastningen är i gång

Thomas Tynander: men hoppas vi slipper pinsamheterna från senast i USA

Senast de spelade i USA vann amerikanarna trofén – men förlorade sin värdighet.

Den här gången får Ryder Cup inte bli en urartad studentfest på gräs.

Men risken finns.

Låt oss klara av det med en gång; senast Ryder Cup spelades i USA var 1999 och det amerikanska laget och den patriotiska hemmapubliken vann en trofé men förlorade sin värdighet.

Europa hade en klar ledning inför singlarna på söndagen men Tiger Woods och de övriga amerikanarna vände överraskande och när spelarna hetsade publiken med sina pumpande nävar gick det fullständigt över styr, till dofterna av blaskig öl och åskådarnas taktfasta "USA, USA, USA".

Redan innan Jose Maria Olazabal slagit sin sista putt i den avgörande matchen stormade hemmaspelarna green och firade med sin publik.

Tidningarna i USA hyllade förstås sina golfhjältar, samtidigt som vi konstaterade i Europa att amerikanarna förlorat all känsla för sportmanship.

Montgomerie — mobbad

Inte minst kvällstidningarna i England rasade över "skräckscenerna" och konstaterade att jänkarna var frånstötande och osportsliga.

Att Colin Montgomerie öppet mobbades blev nästan en bisak, tyvärr.

Med början i eftermiddag svensk tid kan det vara dags igen, utanför Detroit. De amerikanska arrangörerna på Oakland Hills är enormt oroade för nya pinsamheter, främst från publikens sida. Därför satsar de stort på information om korrekt uppförande och varnar de som dricker sig berusade på öl och trakasserar de europeiska spelarna.

Vem vet vad det hjälper.

1999 var spelaren Hal Sutton en av de som eldade upp publiken mest. Nu är han kapten för USA och konstaterade syrligt i tisdags, på en presskonferens:

– Lyssna här, ni européer har alltid varit som en dålig giftermålspartner. Vi har bett om ursäkt i fem år för det som hände och vi ska inte springa in på green igen, men nu får ni alla släppa det där. Det är dags att vi är oss själva och slutar be om förlåtelse.

Hal Sutton har, som av en händelse, fyra giftermål bakom sig. Om ni undrade .

Pajkastningen är igång

Pajkastningen är igång och även om jag personligen tror att vi slipper de grövsta påhoppen från publiken, så har spelarna förberett sig. Montgomerie har gått ner 18 kilo i vikt och är singel igen och har lovat att ta hand om Europas fem rookies i baren och förbereda dom på det som väntar.

Det finns en risk, i tider av terrorhot och amerikansk patriotism, att det blir mycket "God Bless America" och "Land of the Free" och allt det där ni hört så ofta tidigare.

När nävarna börjar pumpa på nytt tror jag det kvittar vad biljetterna säger, arrangörerna kan ju knappast kasta ut publiken i hundratal eller tusental.

Men förhoppningsvis kan det tända även de europeiska spelarna, som sägs ha en grym lagsammanhållning. Det är också intressant att de lagt in en stor charmoffensiv under träningsvarven, för att få publiken med sig. Under hela veckan har det ägnats stor tid åt lek och nära kontakt med åskådare, både genom samtal, ordentliga handslag och autografskrivande.

Fransmannen Thomas Levet har till och med jonglerat med klubborna. När han skojade och sträckte fram kepsen för få lite drick såg åskådarna ut som fågelholkar.

– Dyra biljetter, va? skrattade fransmannen.

De åskådare som kommit närmast européerna lär ha konstaterat att "så där har Tiger eller Mickelson aldrig umgåtts med oss utanför repen".

Så var det även på Belfry, för två år sedan. När Europa vann.

Thomas Tynander