Wennman: Tappar City titeln i dag är de losers – för evigt
90 minuter – från galet slut
Nittio minuter kvar.
Nittio minuter, plus möjligen lite Fergie time, sen är den här tokiga säsongen över.
Eller?
Folk i Manchester, klädda i ljusblått, påstår att den riktiga galenskapen börjar nu.
Om Manchester City slår QPR i eftermiddag och vinner Premier League, då tänker Citys anhängare vända upp och ner på stan.
Då kommer en blandning av förtvivlan, förhoppningar, brustna illusioner, lillebrorskomplex och påtvingad (men skön) självdistans att explodera efter 44 år utan en ligatitel. Den tillbakahållna orgasmen blir nåt för porrindustrin att studera.
Det blir ett herrans drag, kan jag lova.
Nog för att jag kaxigt rapporterat från en del farliga krigszoner genom åren, iklädd skottsäker väst och sånt, men det vete fan om jag vågar lämna hotellrummet i centrala Manchester i kväll om City vinner.
Fotbollsfansen i den här stan har en tendens att bli lite yviga i sina gester, vilket kan drabba vilken oskyldig människa som helst på trottoaren.
När jag tänker efter kan det bli rätt vilt om Man United vinner också.
De röda fansen, i minoritet i Manchesters stadskärna, har mer eller mindre gett upp hoppet. Om stans båda stoltheter vinner sina matcher idag tar ju City titeln på bättre målskillnad. Såvida inte United vinner med 11-0 i Sunderland efter att ha fått sju straffar på stopptid av domaren Howard Webb (observera att jag skojar).
Men om QPR, som slåss för livet i nedflyttningsstriden, tar sin nödvändiga poäng mot City?
Om Uniteds Rio Ferdinand hetsar QPR-brorsan Anton till en stormatch?
Om Joey Barton gör allvar av sina planer att göra sitt livs bästa insats idag, som en slags hämnd mot City?
Om QPR:s manager Mark Hughes, sparkad från City, plötsligt blir en vinnare?
Får inte en bättre chans
Om sen United samtidigt gör sin ”plikt” och vinner i Sunderland (vilket är långt ifrån säkert), då är det en annan tröjfärg som kommer att dominera på barerna och pubarna runt Piccadilly Square.
Då blir det grinigt i ljusblått. Då kan det bli bråk. Då har United snott titeln som en tjuv om natten, trots att laget nyss ledde med åtta poäng och såg ut som klara mästare.
Skulle liksom svida mer för City att vara så nära, att ha hämtat in dessa poäng, för att torska sista dan. Mot QPR. Hemma. Det finns inte.
Det skulle Manchester City aldrig hämta sig från, om de så ställde upp alla öknens kameler och oljemiljardärer och Leo Messi och Cristiano Ronaldo och Robin van Persie och José Mourinho på Eastlands.
Tappar City titeln idag är de losers – för evigt. De får aldrig en bättre chans. Förlorar de kan Mancini, Tevez, Balotelli, Agüero och de arabiska snubbarna med snygga slipsar slänga sig i den där sista slingan av floden Mersey, den som löper nordväst om Manchester. Då är lustigt nog en andraplats ett fiasko.
Vinner de är det kanske början på en dynasti.
Sir Alex psykar
Jag kan se City göra stora affärer i sommar, vi talar om 100 miljoner pund i spelarköp här, och rensa upp i träsket av låneuppgörelser och galna löner till folk som inte spelar, inför Uefa:s nya ekonomiska regler 2013.
Vinner City är de inte bara mästare, vad allt det nu innebär av högre marknadsvärde värde på alla fronter, de har också etablerat en maktposition i staden Manchester. Det är större än all ekonomi. It´s priceless.
Sir Alex Ferguson tror väl inte, innerst inne, att United tar klubbens 20:e ligatitel idag. Men det har, som jag skrev i början, varit en knasig säsong med märkliga resultat, knäppa mål, sjuka domslut och konstiga matcher. Ingen tar nåt för givet, särskilt inte Citys hårt prövade fans.
Så gamle Fergie är ju inte dummare än att han skickar iväg en psykning i sista stund. Jag tycker det är löjligt att engelsk press ständigt gör så stor affär av dessa ”mind games”, men det här var ett genidrag:
United behöver en QPR-poäng mot City för att ta guldet, så Sir Alex höll ett litet tal på presskonferensen i fredags:
– Vet ni vad jag gjorde denna dag för exakt 29 år sen? Jag tog ett pisslag kallat Aberdeen till en final i Europa. Vi slog Real Madrid. Vi vann Cupvinnarcupen. Vi bestod av egna produkter. Lagets äldste var 27. Vi gjorde det omöjliga. Det är en utmaning till Queens Park Rangers...gör en Aberdeen!