Han återvände med en dröm – nu är den sann

Stefan Holm

SANDVIKEN. Magnus Muhrén återvände till Sandviken med en dröm.

Efter ytterligare en semifinalrysare med lyckligt slut mot Villa-Lidköping blev den sann.

39-åringen får avsluta karriären med en SM-final för den klubb han blivit en symbol för.

– Det är speciellt, måste jag säga.

Det har gått en dryg halvtimme sedan Christoffer Edlund avgjorde den tredje semifinalen mot Villa-Lidköping genom att i förlängningen slå in en hörna som gav 8-7.

Gästerna har både hunnit duschat och ta plats i spelarbussen, men på läktarna står det fortfarande Saik-supportrar och skriker Magnus Muhréns namn.

Han åker fram till dem och tackar. När han väl lämnar isen är det med tårar i ögonen.

Den här var hans sista hemmamatch.

– Att få avsluta på det här sättet är fantastiskt. Jag är rörd, har krigat så mycket för att komma tillbaka, säger Magnus Muhrén.

Inför säsongen återvände han till Sandviken efter tre år i Gais. Han flyttade hem till klubben han skrev på för redan 1993.

Minns första matchen

Magnus Muhrén minns fortfarande sin första match för Sandviken.

Klubben besegrade då Katrineholm på Jernvallen, som hemmabanan hette då, och nyförvärvet från Skutskär gjorde två mål.

– Det är helt sjukt att det är 20 år sedan. Jag tror inte att det är sant, säger Muhrén.

Han levererar fortfarande, under sin sista säsong som bandyspelare. Målet som gav 1-1 var hans 698:e för Sandviken, vilket är ett rekord som lär stå sig i alla tider.

Tyvärr hjälpte det inte Sandviken speciellt länge. Villa-Lidköping var inte hetare, men gjorde mål på sina chanser.

Efter 54 minuters spel ledde gästerna med 7-4, och inget talade då för att Sandviken skulle vinna semifinalserien med 3-0 i matcher.

”Fruktansvärt nervöst”

Det gjorde de, förstås. Christoffer Edlund, som avgjorde den första semifinalen med ett sudden death-mål, satte 5-7 och 6-7 från straffpunkten och fick sedan se Jocke Bergman trycka dit 7-7 på hörna. Matchen gick till förlängning och då slog han till igen, Edlund.

Magnus Muhrén satt på utvisningsbänken när förlängningen inleddes. Eller satt och satt... Han genomlevde de åtta längsta minuterna av sitt liv och traskade fram och tillbaka vid sargen, tog sig för huvudet, tittade på klockan och gestikulerade.

– Det var fruktansvärt nervöst. Jag ville komma in och avgöra själv, men hade inte rört bollen många gånger förrän vi gjorde mål. Det var oerhört skönt att se bollen gå i mål, säger han.

Nästa söndag spelar han karriärens sista match, på Friends arena. Förra året, när Sandviken förlorade SM-finalen, satt han på läktaren med sonen Jack.

– Sett till atmosfären är det den överlägset häftigaste bandymatch jag har varit på. Det var ett grymt tryck och ska bli fantastiskt att få avsluta där. Det är klart att jag vill vinna mer än något annat, men att få spela min sista match på Friends känns som en dröm, säger Magnus Muhrén.